”Regeringen missar att reglering kan gynna AI-utvecklingen”

”Krånglet ska bort!” Det var ett viktigt slagord när den nuvarande EU-kommissionen under hösten 2025 lanserade ”Digital Omnibus” – ett initiativ för att förenkla regelverk. Målet är att skapa en mer enhetlig och effektiv ram för digitala tjänster och datahantering.

Gott så! Vi – och många andra forskare – menar dock att initiativet riskerar grundläggande principer om transparens och dataskydd. Dessutom ger det ryckiga styrsignaler och skapar osäkerhet för en industri som just anpassat sig till den gällande lagstiftningen.

Om man köper en plastleksak inom EU:s gränser ska man kunna vara säker på att den inte innehåller farliga ämnen. Om man öppnar sin telefon i ett grannland inom unionen ska man inte bli ruinerad av höga telefonavgifter. Den typen av medborgarintressen har varit en utgångspunkt för flertalet europeiska initiativ det senaste decenniet. Målet att ge medborgarna insyn och trygghet om hur data används har också styrt EU:s arbete med att reglera data och AI.

Samtidigt sprids en bild av att reglering hindrar innovation, en bild som vi menar är både falsk och farlig.Reglering har ofta, tvärtom, varit en grund för innovation genom att presentera tydliga ramar. Ett exempel: En enkel regel om att alla eluttag och stickproppar i Europa ska ha samma form gjorde det möjligt för företag att utveckla elektronik som fungerar överallt.

Beskrivningen av ett överreglerat Europa som tappar fart gentemot USA har dock fått vingar. Men det finns inga garantier eller bevis för att förenkling leder till ökad konkurrenskraft. När regler tas bort visar erfarenheten att det ofta leder till försvagade grundläggande rättigheter, sämre arbetsvillkor och minskad trygghet för konsumenter. På längre sikt kan det också göra länder mindre konkurrenskraftiga och mindre innovativa, eftersom företag saknar tydliga spelregler, kvalitetskrav och stabila förutsättningar att bygga på.

Ogenomtänkta regelförändringar kan också vara skadliga när det gäller integritet, cybersäkerhet och konsumentskydd. Det finns även demokratiska risker. Organisationer inom civilsamhället har varnat för att nya förändringar av centrala ramverk för digitala rättigheter i förenklingens namn kan innebära en avreglering i smyg, och försvaga rättigheter utan tydliga belägg för att konkurrenskraften ökar.

Vi ser just nu en snabb och genomgripande utveckling av AI inom många områden, en utveckling som innehåller både löften och glädje. Men enskilda individer måste kunna känna sig trygga i hur deras data används för träning av AI-modeller.

Lägre krav på utvecklare gör att ansvaret för kontroller och skydd flyttas till dem som inför tekniken i olika verksamheter, eller till och med till slutanvändarna. Denna förskjutning strider mot principen om att de som designar och tränar AI-system ska bära huvudansvaret för säkerhet och rättighetsskydd.

Den så kallade ”förenklingen” riskerar att bara omfördela insatsen: Utvecklare får lägre bördor, medan samhället får högre genom fragmenterade, inkonsekventa och ofta ineffektiva självkontroller. Detta i sin tur underminerar både innovation och offentligt finansierad forskning.

Akademin bör därför vara med och forma framtidens AI-regler. Vi kan visa vad som går att förenkla utan att skyddet blir sämre och ta fram sätt att mäta tillit, transparens och efterlevnad. Genom forskning utvecklar vi nya modeller och teorier som gör AI säkrare och mer människocentrerad. Forskningen kan också ge de empiriska bevis, metoder för granskning och mätbara standarder som behövs för att utforma regler så att de blir enklare men fortfarande säkra.

Sverige vill ligga i framkant inom AI. I sin nya nationella AI-strategi som presenterades den 20 februari betonar regeringen innovation och enklare administration. Regeringen har också betonat vikten av också mer AI i offentlig sektor. Trots goda avsikter kan denna AI-fokuserade inriktning riskera att prioritera snabbhet framför noggrann reflektion över syfte, proportionalitet och skyddsåtgärder. När det nationella genomförandet går vidare finns det fortfarande frågor. Stärks tillsynskapaciteten, marknadsövervakningen och mekanismerna för ansvar i samma takt som tekniken införs? Och får de samhälleliga och mänskliga effekterna tillräckligt stor uppmärksamhet – till exempel påverkan på grundläggande rättigheter, jämlikhet, allmänhetens förtroende och demokratisk legitimitet?

För att undvika splittrade och bristfälliga system som kan öka riskerna för enskilda användare måste Sverige ta en tydligare roll internationellt. Sverige bör också, utan dröjsmål, lyfta följande punkter i kommande EU-förhandlingar:

Det är så vi kan säkra ett innovativt Europa som samtidigt värnar medborgarnas rättigheter och framtida förtroende.