Röntgen avslöjar ursprung till yxa i Valsgärdes båtgravar

De häpnadsväckande fynden i de så kallade båtgravarna i Valsgärde och Vendel har både bidragit till att skapa vår syn på vikingatiden och gett namn åt perioden före: vendeltid. Den varade cirka 550–750 e.Kr. och det var då kultplatsen Gamla Uppsala tog form. En bit norrut begravdes människor ur eliten från 600-talet till 900-talet i båtar och med fantastiska gåvor.

Tidens tand hade gått hårt åt många av fynden, fann arkeologer som grävde ut Valsgärde på 1930–40-talen. Till exempel var en del svärd och andra vapen inbäddade i tjock rost.

Nu undersöks vapnen med de icke-förstörande teknikerna röntgen och XRF, röntgenfluorescens, där grundämnen i material identifieras.

Inuti rostklumparna finns ofta väldigt lite järn kvar, berättar arkeologen John Ljungkvist vid Uppsala universitet som leder projektet Båtgravar på djupet, ett samarbete med Riksantikvarieämbetet och dess Kulturarvslaboratorium i Visby.

– En del fynd är bara en rostklump med snygg form, och vissa föremål är svåra att tolka. Ett svärd är lätt att känna igen, men det är svårt att veta hur det är smitt, hur hjaltet – parerstången – är konstruerat. Mindre föremål vet vi inte alls vad det är.

På 1930-40-talen röntgades också en del föremål, men inte på ett så metodiskt och konsekvent sätt. Kvaliteten på bilderna varierar, plåtar saknas och andra börjar lösas upp. Därför ger de nya undersökningarna bättre och i vissa fall helt ny kunskap.

– Till exempel har vi tittat på en ryttaryxa av östlig modell, som kommer någonstans från Ryssland. Den liknar ingen som vi har analyserat tidigare, utan är smidd på ett helt annat sätt än de skandinaviska yxorna. Några till har hittats i Sverige, men inte röntgats och detaljstuderats, säger John Ljungkvist.

Fynd av östliga föremål från järnåldern är mycket vanliga, men få har analyserats noga. Med nyare teknik hoppas forskarna kunna ta reda på vad som är importerat och vad som tillverkats lokalt med inspiration från öst. Ännu en klassisk fråga är om de lokalproducerade föremålen är gjorda av östliga hantverkare, kanske slavar, eller av människor här som lärt sig tekniken.

En annan upptäckt med de nya analyserna är att en vikingatida huggkniv dekorerats med silvertrådar, inte olikt dagens samiska tenntrådsdekor. Trådarna är inbakade i handtagets trä, som finns bevarat innanför tjock rost. Med XRF kan man se vilka grundämnen som ingår i trådarna och vilken legering det är. De resultaten är dock ännu inte klara.

Andra frågor som analyserna kan ge svar på är hur föremålens skick påverkats sedan de grävdes fram och lades i museers magasin eller utställningar.

– Vi har foton från utgrävningar, teckningar, gamla röntgenbilder och ibland modernare bilder. Tillsammans med våra analyser ger det ett ganska bra underlag för forskning på hur föremålens kondition förändras med tiden, förklarar John Ljungkvist.

Förutom svärd, yxor och knivar undersöks föremål som lås, stigbyglar och andra detaljer till hästutrustningar. Undersökningarna görs med mobil utrustning från Kulturarvslaboratoriet, så att inte de sköra föremålen behöver packas ned och flyttas fram och tillbaka. Det minskar även kostnaderna för själva frakten, försäkring och medföljande personal.

Resultaten kommer att publiceras dels i egna rapporter, dels i en bokserie med dokumentation av fynden i Valsgärde och Vendel, som efter nära hundra år ännu inte har publicerats klart i sin helhet. Redaktörer för serien är John Ljungkvist och Neil Price.