”Så kan vi alla bidra till Europas digitala oberoende”

Föreställ dig att internet plötsligt upphör att fungera. Betalsystemen i din lokala matbutik stänger ner. Vårdsystem på regionsjukhuset stannar. Dina datorprogram och all information i dem försvinner.

Du söker efter information men har svårt att kommunicera med familj och vänner, eller att få veta det senaste om vad som händer, eftersom alla sociala medieplattformar ligger nere. På samma sätt som någon kan dra ut sladden till din dator, kan systemet som den är uppkopplad mot stängas ner.

Det här är inget otänkbart scenario. Tekniska fel, cyberattacker och naturkatastrofer kan alla slå ut centrala delar av internet. I takt med att den amerikanska regeringen ställer allt högre krav på europeiska ledare, kan man också föreställa sig att Europa – som en del av en geopolitisk förhandlingsprocess – förlorar tillgången till den digitala infrastruktur som amerikanska företag tillhandahåller.

Vid World Economic Forum i schweiziska Davos betonade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen det ”strukturella behovet” för Europa att ”bygga en ny form av oberoende” som omfattar teknisk kapacitet och säkerhet. Faktum är att åtgärder redan vidtas på flera håll för att börja återta ett visst mått av självständighet från amerikansk teknik.

Ett litet antal stora techbolag med huvudkontor i USA kontrollerar nu en stor del av världens infrastruktur för molntjänster – det globala nätverk av servrar som lagrar och hanterar alla våra appar och data. Amazon Web Services (AWS), Microsoft Azure och Google Cloud uppges kontrollera omkring 70 procent av den europeiska marknaden, medan europeiska molnleverantörer endast har 15 procent.

Min forskning ger stöd för att beroendet av ett fåtal globala leverantörer ökar sårbarheten för privat och offentlig sektor i Europa – inklusive risken för avbrott i molntjänster, oavsett om de orsakas av tekniska problem, geopolitiska tvister eller fientlig aktivitet.

Två färska exempel – som båda tycks ha orsakats av tekniska fel – var den timslånga AWS-incidenten i oktober 2025 som påverkade tusentals tjänster såsom bankappar världen över, och den omfattande Cloudflare-incidenten två månader senare som slog ut Linkedin, Zoom och andra kommunikationsplattformar.

Effekten på molntjänster som ett större strömavbrott kan ha syntes också när Spanien, Portugal och delar av sydvästra Frankrike drabbades av ett massivt elavbrott i april 2025.

Det finns tecken på att Europa börjar ta behovet av ökat digitalt oberoende på större allvar. I Helsingborg pågår exempelvis ett ettårigt projekt som testar hur olika offentliga tjänster skulle fungera under en digital blackout. Skulle äldre fortfarande få sina läkemedelsrecept? Kan kommunen fortsätta att ge service och stöd till alla i staden?

Det här banbrytande projektet syftar till att kvantifiera hela bredden av de mänskliga, tekniska och juridiska utmaningar som en kollaps av tekniska tjänster skulle orsaka, och att förstå vilken risknivå som är godtagbar på varje område. Målet är att bygga en modell för krisberedskap som kan delas med andra kommuner och regioner senare i år.

På andra håll i Europa agerar föregångare för att stärka sin digitala suveränitet genom att vänja sig av vid beroendet av globala techjättar – delvis genom samarbete och användning av programvara med öppen källkod. Den här tekniken ses som en digital kollektiv nyttighet som kan flyttas mellan olika moln och drivas med självständighet.

I norra Tyskland har delstaten Schleswig-Holstein kanske tydligast brutit sitt digitala beroende. Delstatsregeringen har ersatt de flesta av sina Microsoft-baserade datorsystem med alternativ baserade på öppen källkod och sagt upp nästan 70 procent av sina licenser. Målet är att endast använda de stora techbolagens tjänster i undantagsfall vid årtiondets slut.

I Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Italien investerar regeringar både nationellt och transnationellt i utvecklingen av digitala plattformar med öppen källkod och verktyg för chatt, video och dokumenthantering – likt digitala Lego-bitar som myndigheter kan använda på egna villkor.

I Sverige körs ett liknande system för chatt, video och onlinesamarbete – utvecklat av Försäkringskassan – via inhemska datacenter i stället för utländska moln. Det erbjuds som en tjänst för myndigheter som letar efter oberoende digitala alternativ.

För att Europa – och vilken nation som helst – ska kunna hantera riskerna med digitala avbrott och molnkollapser på ett verkningsfullt sätt, måste den digitala infrastrukturen tas på samma allvar som den fysiska såsom hamnar, vägar och elnät.

Kontroll, underhåll och krisberedskap för digital infrastruktur bör ses som ett kärnuppdrag för det offentliga, snarare än något som outsourcas till globala techjättar och lämnas öppet för utländsk påverkan.

För att få medlemsländerna att sätta större fokus på digital motståndskraft har EU utvecklat ett ramverk för molnsuveränitet som ska vägleda upphandlingen av molntjänster – med avsikten att hålla europeiska data under europeisk kontroll. Den kommande EU-lagen om moln- och AI-utveckling förväntas styra mer uppmärksamhet och resurser till det här området.

Myndigheter och privata företag bör uppmanas att kräva säkerhet, öppenhet och samverkansförmåga – inte bara låga priser – när de begär offerter för molntjänster. Men på samma sätt kan vi alla som individer göra skillnad genom våra egna val.

Precis som det är klokt att säkerställa egen tillgång till mat, vatten och medicin i kristider, bör du vara medveten om vilka tjänster du använder privat och på jobbet. Fundera på var din e-post, personliga foton och konversationer lagras. Vem kan komma åt och använda dina data, och på vilka villkor? Hur enkelt kan allt säkerhetskopieras, laddas ner och överföras till en annan tjänst?

Inget land, och än mindre en kontinent, kommer någonsin att bli helt digitalt oberoende, och det bör de inte heller vara. Men genom att samarbeta kan Europa säkerställa att dess digitala system förblir tillgängliga även i en kris – på samma sätt som vi förväntar oss att den fysiska infrastrukturen ska vara.

Den här artikeln är återpublicerad från The Conversation under creative commons-licens. Här kan du läsa den engelska originalartikeln.