Så överlevde brunbjörnen – mot alla odds
För hundra år sedan var brunbjörnarna nära att utrotas i Sverige. Sedan dess har björnstammen återhämtat sig, men vad fick det för konsekvenser för inavel och genetisk variation?
Även om den genetiska variation verkar ha bevarats hos individer av brunbjörn, kan den totala mångfalden i en population ändå minska eftersom unika varianter kan gått förlorade.
Bild: Love Dalén
I mitten av 1800-talet var brunbjörnen så illa omtyckt att det infördes statliga skottpengar på björn i både Norge och Sverige. Djuren ansågs utgöra ett hot mot såväl boskap som människor.
Jakten var tillåten året om, och med nya skjutvapen gick utvecklingen snabbt. Jägarna tjänade också pengar på att sälja björnskinn och kött.
Dramatisk minskning av brunbjörnar
Från mitten av 1800-talet minskade populationen från cirka 5 000 individer till bara 130 under 1930-talet. Det är en minskning med drygt 97 procent. Brunbjörnen fanns bara kvar i några få otillgängliga områden i fjällen, och var på god väg att utrotas från Skandinavien. Då fridlystes den.
– Sedan dess har populationen återhämtat sig och består i dag av nästan 3 000 individer, säger Isabelle Feinauer.
Hon är doktorand vid Centrum för paleogenetik, som är ett samarbete mellan Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet. I en ny studie har hon och hennes forskarkollegor undersökt hur populationskraschen påverkat djuren. Knappt alls, visar det sig.
– När en population går från 5 000 till 130 individer och sedan återhämtar sig till 3 000 individer så tänkte vi att inavel skulle vara ett problem. Men när vi jämförde genetisk variation och inavel i historiska prover med moderna prover såg vi ingen skillnad alls egentligen. Det var inte vad vi hade väntat oss, säger Isabelle Feinauer.
Björnarna mixades med varandra
Med minskad genetisk variation blir populationer mindre motståndskraftiga mot miljöförändringar, sjukdomar och andra utmaningar. I värsta fall kan det göra att en art riskerar att dö ut. Men för brunbjörnarna fanns lösningen på nära håll.
Brunbjörnen var ett av de första djuren att vandra in i Skandinavien efter den senaste istiden. De äldsta fynden är 9 000 år gamla, och brunbjörnarna kom både norrifrån och söderifrån. När forskarna undersökte historiska prover (från 1830 till 1940), såg de tydliga genetiska skillnader hos björnarna som då levde i norr respektive söder. Det var också väntat eftersom björnarna återkoloniserade Skandinavien från två olika håll. I de moderna proverna (från 2007 till 2012) var björnarna däremot slående lika.
– När brunbjörnen nästan utrotades började djuren från de två delpopulationerna att mixas med varandra och det hjälpte till att hålla nere inaveln och bibehålla individernas genetiska diversitet. Dagens brunbjörnar har i stort sett samma genetik, säger Isabelle Feinauer.
Björnhanar vandrar ofta långt utanför sina hemområden för att para sig med så många honor som möjligt. Forskarna tror därför att vandrande björnhanar räddat den skandinaviska björnpopulationen från inavelsproblem. Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Royal society open science.
