Så påverkar privata intressen COP29

Över 1 770 gas- kol- och oljelobbyister deltar i FN:s pågående klimattoppmöte COP29 i Baku i Azerbajdzjan, vilket är 1,5 procent av de drygt 65 000 deltagarna, enligt en rapport från Kick Big Polluters Out, en internationell koalition av klimatengagerade organisationer. Även många representanter från andra sektorer med höga utsläpp av växthusgaser – som transport och jordbruk – är på plats. Sveriges regering har tagit med 17 lobbyister från fossilindustrin till COP29 och ligger därmed i topp bland EU-länderna.

Industrins närvaro i Baku står i skarp kontrast med de fastslagna målen för COP29, där ett stopp för fossila bränslen ska diskuteras, skriver Kick Big Polluters Out i ett pressmeddelande. 

En annan bild av företagsnärvaron på COP29 ger Sveriges chefsförhandlare Mattias Frumerie, som skriver på Linked in: ”I alla konversationer jag har haft med företagsledare senaste veckan återkommer ett budskap – företagsrepresentanterna frågar efter tydliga signaler i våra nationella handlingsplaner. Låt oss alla se till att vi ger dessa tydliga signaler, så att de kan stödja oss i att säkerställa övergången.”

Vad gör alla dessa representanter på COP29, och hur påverkar de förhandlingarna? Det är vad Adrienne Sörbom vid Stockholms universitet och Södertörns högskola undersöker på plats i Baku, tillsammans med två forskarkollegor. De är framför allt intresserade av icke-statliga aktörer som tankesmedjor, branschorganisationer och privata forskningsinstitut. Närvaron av dessa så kallade ”privata diplomater” har enligt Adrienne Sörbom ökat stadigt sedan FN:s första klimattoppmöte 1995.

De svenska forskarna började sin studie med COP28 i Dubai och hoppas kunna fortsätta nästa år vid COP30 i Brasilien.

– Vi tittar inte på förhandlarna, som de flesta gör, utan vi studerar dem som står utanför och försöker påverka förhandlingarna. Vi följer dem för att se hur de arbetar, säger Adrienne Sörbom.

Hon beskriver att det finns två delar av toppmötet. Den ena är det stora mässgolvet där många länder har en paviljong med evenemang av olika slag. Här kan exempelvis en representant för en branschorganisation för vätgas vara med i diskussionerna och lyfta hur just detta energislag kan öka den gröna omställningen.

– Den delen påminner lite om bokmässan, med ett ständigt ”mässbrus”, säger Adrienne Sörbom.

Sedan finns själva förhandlingsdelen av av toppmötet. Som icke-statlig aktör kan man ansöka om att få plats inne i förhandlingsrummen, och ibland få yttra sig. Men de flesta privata diplomaterna sitter utanför, i lobbyn, som har gett namn åt lobbyismen. Härifrån kan de följa förhandlingarna på en skärm och se vilka länder som säger vad. I pauserna kan de ta kontakt med delegaterna och förse dem med information.

– Det här är personer som kan både sina frågor och processerna väldigt bra. De kan till exempel säga ”okej nu hände det där, vad behöver du för underlag”. Dessutom kan de privata diplomaterna bjudas in till delegationernas egna rum för att lägga fram sin tankar och förslag. Den gäller förstås framför allt de som har goda kontakter in till delegationerna, säger Adrienne Sörbom.  

Men borde inte länderna själva utforma sitt beslutsunderlag?

– Man kan inte ha all kunskap själv. Det är därför forskningsinstitut och tankesmedjor har blivit bryggor mellan forskning och politik, säger Adrienne Sörbom.

Kan det inte vara ett problem om delegater får information från exempelvis en branschorganisation för fossilgas?

– Det är en värderingsfråga, men länderna vet ofta hur långt de är beredda att gå redan innan de kommer hit.

Ser du något problem med påverkan från privata diplomater?

– Det är svårt att säga när vi är mitt i forskningen. Men det vi ser är att regeringar i olika länder vänder sig mer och mer till företag och förväntar sig att de ska lösa den här krisen. Min bild är att civilsamhällets representanter inte får lika stort utrymme i diskussionen, säger Adrienne Sörbom.