Så vanligt är fusk inom materialvetenskap

Under de senaste åren har omfattande replikationsstudier inom psykologi och medicin avslöjat att en betydande andel av forskningsresultaten inte går att återskapa. Nu visar nya rön att även materialvetenskapen – ett fält som studerar materialens egenskaper, strukturer och användningsområden – lider av liknande problem.

– Under de senaste åren har vi sett tecken på forskningsfusk och bristande reproducerbarhet i fältet, men det har varit svårt att förstå hur omfattande problemet är, säger Reese Richardson, huvudförfattare till en ny studie som systematiskt granskat en stor mängd publicerade artiklar inom fältet.

Tillsammans med kollegor vid Nortwestern University har han gått igenom innehållet i 11 314 publicerade artiklar för att identifiera oegentligheter i forskningsdata. Studien är publicerad som en preprint och väntar på referentgranskning, peer review, för publicering i en vetenskaplig tidskrift.

När en forskare inom materialvetenskap tar en bild med ett svepelektronmikroskop (SEM) lagras automatiskt metadata som anger vilket instrument som har använts. Det är också praxis att studieförfattare redovisar vilken utrustning de använt i sina publikationer.

– Genom att jämföra forskarnas uppgifter om SEM-instrumenten med den metadata som fanns i bilderna, upptäckte vi att bilder i många studier kom från ett annat instrument än vad forskarna själva angivit, förklarar Reese Richardson.

I 2 400 av de 11 314 granskade artiklarna stämde uppgifterna om SEM-instrumentet inte överens med den metadata som fanns i bilderna. För att ta reda på om dessa fel berodde på avsiktliga manipulationer eller rena misstag, genomförde Reese Richardson och hans kollegor en manuell granskning av 150 av de mest citerade artiklarna med felaktig data.

– I något enstaka fall verkade det röra sig om ett ärligt misstag. Men i de flesta fallen var felen inte bara avsiktliga, de var dessutom en indikation på allvarligare problem. När vi kollade närmare på dem hittade vi ofta ytterligare bevis på datamanipulation och återanvändning av bilder från tidigare studier, säger Reese Richardson.

Granskningen visade också att samma manipulerade bilder förekom i flera oberoende artiklar – en indikation på att datan härstammade från så kallade ”paper mills” – organisationer som säljer färdigskrivna artiklar med förfalskade eller plagierade data. Detta fenomen har tidigare upptäckts inom andra forskningsområden.

– Det här är särskilt oroande eftersom det rör forskning om material inom medicinteknik, sjukvård och elektronik. Om grundläggande data i dessa studier är felaktiga, riskerar nya teknologier att baseras på falska eller oreplikerbara resultat, säger Reese Richardson.

Peter Hedström, professor i materialvetenskap vid Kungliga tekniska högskolan, KTH, har läst preprinten och tycker att Reese Richardson och hans kollegor använt en intressant metodik. Han anser att problemet med slarv och fusk inom forskningen kan ha sin grund i en akademisk struktur där framgång mäts i antalet publikationer och hur ofta ens resultat blir citerade.

– När vi forskare konkurrerar om att publicera mycket och snabbt, riskerar forskningsnoggrannheten att bli lidande, säger Peter Hedström.