Den psykiska ohälsan ökar bland barn och ungdomar. Enligt Folkhälsomyndigheten upplever majoriteten av skolbarnen, redan från tidig ålder, en oförmåga att klara av vardagliga utmaningar. Många känner sig oroliga och stressande, och vissa beter sig aggressivt mot andra och sig själva. Samtidigt har flera elever svårt att lära sig ämneskunskaper på grundnivå. Till exempel visar Skolverket att cirka 30 procent av eleverna i årskurs 6 inte uppnår godkända betyg.

Regeringen i sin tur prioriterar en stark kunskapsskola med fokus på faktakunskaper och förmågor som att läsa, skriva och räkna. Forskning visar dock att en grundläggande förutsättning för att inhämta faktakunskap är välmående och positiva känslor. 

Två olika faktorer påverkar hur barn mår. Det första är att barn behöver befinna sig i en positiv socialmiljö för att utvecklas optimalt. En sådan miljö ska präglas av trygghet, förutsägbarhet, positiva känslor, engagemang och stimulans.

Den andra faktorn är att barn behöver bygga en egen förmåga att hantera livets påfrestningar. Sådana förmågor kan till exempel vara förmågan att motivera sig själv när man står inför en tråkig eller svår uppgift, förmågan att säga nej och respektera ett nej, förmågan att hantera negativa känslor som ilska och avundsjuka på ett adekvat sätt, eller förmågan att dela med sig till andra och att be om hjälp. För att minska den psykiska ohälsan och öka barnens välmående behöver vi stärka deras socioemotionella förmågor. Alla barn mår bra av att ha en stor repertoar av hanteringsstrategier, men barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är särskilt hjälpta av det.  

Barn lär sig socioemotionella förmågor på flera olika sätt. En del av inlärningen sker i vardagen via erfarenheter i relation med andra. Sådant lärande sker överallt, i familjen, under fritidsaktiviteter, i digitala miljöer och i skolan. Barn lär sig en hel del när de bråkar med varandra på rasten, tar modet till sig att fråga chans på någon, förlorar i en fotbollsmatch eller när de lyckas göra en kullerbytta efter flera misslyckade försök.

Samtidigt finns det ett annat, mer effektivt, sätt att lära sig sociala och emotionella förmågor, nämligen via formell inlärning: att få de får träna på sådana förmågor strukturerat och systematiskt, på samma sätt som de lär sig att läsa och skriva eller att laga pannkakor. När barn lär sig socioemotionella förmågor på ett strukturerat sätt kan de generalisera inlärningen och använda färdigheterna i olika sammanhang, när det behövs. Det visar exempelvis en studie publicerad 2023 i Journal of Youth and Adolescence.

En strukturerad träning på en färdighet, till exempel förmågan att motivera sig själv till att göra läxor, skulle kunna göras stegvis där barnet får kunskap om olika motivationsstrategier, testar dem, och utvärderar resultatet.

Skolan är den miljö som är lämpligast för att träna på sådana färdigheter. För det första är det i skolan som eleverna exponeras för situationer där de kan utveckla dessa färdigheter. För det andra är lärare experter på hur inlärning går till. Lärare skulle kunna tillämpa sin pedagogiska expertis för att lära ut färdigheter som att vänta på sin tur, att vara en bra förlorare, eller att fråga om att få vara med.

Att träna på socioemotionella färdigheter kräver inte ett särskilt undervisningstillfälle i veckan, utan övningarna skulle kunna vara en del av den vanliga undervisningen. Till exempel skulle eleverna kunna träna på förmågan att prioritera och planera sin tid genom att få en särskilt avsatt tid för att skriva i sin kalender en stund varje måndagsmorgon. Ett annat exempel skulle vara att testa olika motivationsstrategier i samband med hemläxor. I detta fall ska hemläxorna syfta båda till att fästa kunskapen och till att träna på olika strategier att motivera sig själv.

Eftersom skolan redan i dag har som ett av sina mål att utveckla elevernas socioemotionella förmågor är resurser avsatta i verksamheten. Arbetet behöver dock göras systematiskt och strukturerat. I ett forskningsprojekt vid Folkhälsans forskningscentrum i Finland fick femteklassare en lektion i veckan under ett helt läsår där eleverna tränade på förmågor som empati mot andra och sig själva. De övade också på medveten närvaro, acceptans och känsloreglering I en annan studie vid Helsingfors universitet fick gymnasieelever träna på stresshanteringsstrategier, som bland annat att se sina egna behov och styrkor, att planera sin tid och prioritera, samt att säga nej och att acceptera andras nej. Resultaten visar en ökning i elevernas hälsa, välbefinnande och tilltro till sin egen förmåga. Dessutom har en systematisk genomgång av 40 forskningsstudier visat att träning av socioemotionella färdigheter i skolan ökar elevernas prestation inom språk, matematik och naturkunskap.

Att främja barns välmående är av stor betydelse inte bara för den enskilda individen utan för hela samhället. Vi behöver erbjuda våra barn en social miljö som präglas av trygghet, hjälpsamhet, lust och engagemang, men vi behöver också hjälpa dem att utveckla en motståndskraft och skapa egna förmågor att hantera livet i motgång. Skolan är den optimala arenan för denna inlärning. Skolverket borde stödja införandet av det socioemotionella lärandet i förskolan och skolan.

Myndigheten borde också erbjuda fortbildning för förskolans och skolans personal om hur man bäst lär ut sådana färdigheter. Om träning av socioemotionella färdigheter sätts upp på skolschemat skulle våra barn att få en bred och användbar repertoar av förmågor att plocka fram när de behövs. Det skulle göra att de faktiskt lär sig mer i skolan och är bättre känslomässigt rustade för livets utmaningar.