”Studenter lär sig sämre på engelska”

Under de senaste tio till femton åren har engelskans inflytande på svenska högre lärosäten ökat, både som forsknings- och undervisningsspråk. Mellan 2007 och 2020 fördubblades andelen engelskspråkiga program, konstaterar Språkrådet i rapporten Språkval och internationalisering (2022). I dag är dessutom 65 procent av den obligatoriska kurslitteraturen på svenska universitet och högskolor engelskspråkig. 24 procent av all högre utbildning saknar helt svensk kurslitteratur och Språkrådet menar att det inom högskolevärlden har skett ett språkskifte där engelskan i dag dominerar.

Konsekvenserna av denna utveckling för utbildningens kvalitet är problematiska, och det är detta vi diskuterar i boken På engelska förstår jag ungefär (Morfem, 2024). I boken beskriver vi engelskans tilltagande dominans på svensk högre utbildning som en i hög grad ointellektuell och oreflekterad hållning till internationaliseringen av högre utbildning. De beslut som fattas om undervisningsspråk – det så kallade språkvalet – fattas i själva verket i strid med rådande forskning på området. I alla fall om man ser studenternas lärande som något som bör prioriteras.

Forskare är nära nog helt överens om vad som sker när kurslitteraturen är skriven, och när undervisningen sker, på ett språk som inte är studenternas förstaspråk. Lärandet och förståelsen försämras. Lärandet bromsas genom att studenterna distanseras från den djupare förståelsen av det material som behandlas på en kurs eller en föreläsning. Förståelsen blir ytligare och en anledning till detta är att studenterna först behöver avkoda textytan innan de kan fokusera på betydelsen bakom ord och meningar.

Men den ytliga förståelsen är även en konsekvens av att ordförrådet på engelska för någon som inte har engelska som modersmål ofta är mycket mindre och grundare än vad vi kanske är villiga att inse. Vi kan helt enkelt färre ord och vi saknar känsla för ordens nyanser och inbördes relation till varandra. Modersmålet gör det lättare för oss att förstå komplicerade tankar mer på djupet.

Det är inte bara studenterna som blir lidande när undervisningen sker på engelska på svenska universitet och högskolor. Även lärare verkar uppleva problem när de förväntas undervisa på ett språk som de bara delvis behärskar, ibland till och med i klassrum med studenter som alla förstår svenska. Vissa lärare beskriver detta som en upplevelse av att tala barnspråk, något som skapar en distans till studenterna. Man når aldrig riktigt når fram till varandra, eftersom både lärare och studenter är utlämnade åt ett språk som ingen egentligen behärskar. En lärare som vi var i kontakt med i arbetet med vår bok uttryckte sin upplevelse av att behöva undervisa på engelska så här:

”Jag är medveten om mitt stapplande i språket och att jag inte riktigt är ”mig själv” språkligt och socialt. Vid utländska besök blir jag ganska snabbt trött efter exempelvis en middag eller ett seminarium på engelska, och jag känner ofta att jag liksom befinner mig bakom en tunn plastfilm. Jag syns men når inte riktigt fram.”

Att befinna sig bakom en plastfilm – det är lärarens upplevelse av att stappla med sin engelska i förhållande till studenterna.

En annan konsekvens av engelskspråkig undervisning på svenska universitet och högskolor är att studenterna verkar bli blyga och socialt begränsade inför varandra på seminarier och under diskussioner. De blir självmedvetna och de annars spontana meningsutbytena blir trögflytande, eftersom det tar emot att formulera ofärdiga tankar på ett språk som inte är ens eget.

Just det spontana meningsflödet mellan studenter, och mellan studenter och lärare, är en av förutsättningarna för att kunna pröva idéer och hypoteser och på så vis borra sig djupare in i de frågor som behandlas på en kurs. Diskussioner är även ett sätt att träna sig på argumentation och debatteknik. I ett tryggt socialt rum, till exempel i ett rum där man talar sitt eget språk, är det lättare att ta risker när man formulerar sig än i ett rum där man känner sig osäker på hur orden och meningarna man formulerar ska landa hos ens kollegor.

Om det nu är så att kvaliteten på undervisningen och lärandet blir så mycket sämre när undervisnings- och kurslitteraturspråket är engelska – varför är då engelskan så dominerande som den är i dag på svenska lärosäten?

Ett svar är internationaliseringen. Genom att undervisa på engelska blir det möjligt att attrahera såväl studenter som lärare från andra länder och tanken är att det främjar internationaliseringen av lärosätena. Engelskan är också ett sätt för ett litet land som Sverige att få en position på den internationella utbildningsarenan.

Även om det är lätt att förstå dessa argument är det viktigt att inte blunda för de negativa konsekvenserna av engelskan som undervisningsspråk: studenternas lärande försämras, lärarna underpresterar och seminarierummen tystnar. Om studenternas lärande och utveckling är viktigt för de språkval som görs på svenska universitet och högskolor är dessa konsekvenser viktiga att ta i beaktande.

Vi föreslår flera olika åtgärder:

Vi tror också att det vore en bra idé att revidera Språklagen från 2009 för att på så vis stärka svenskans ställning inom undervisning i högre utbildning. Hur detta ska gå till går klart utanför våra kompetensområden, men det behövs kraftfullare vägledning för lärare och forskare för att hantera frågan.