”Svartmålning hotar samarbetet med öst-universitet”

Det pågår en debatt i bland annat Aftonbladet och Läkartidningen som med ett fåtal intervjuer skildrar brister på läkarutbildningar i Lettland, Polen, Tjeckien och Litauen. En intervjuad svensk student menar att man kan ”fuska sig igenom utbildningen” och enstaka överläkare i Sverige och Danmark framför hård kritik mot läkare som studerat i Östeuropa.

Som en reaktion på artiklarna uppger utbildningsminister Mats Persson (L) att han ämnar sammankalla ministrar i de berörda länderna för att utreda om stoppade CSN-betalningar är en möjlig konsekvens för att stävja det påstådda fusket: ”Övergripande handlar det om att se över vilka möjligheter vi har från svensk sida att agera mot olika typer av universitet som inte håller måttet”, menar Persson.

Det är motiverat att regelbundet se över kvaliteten på olika utbildningar och att framföra befogad kritik. Samtidigt krävs det mer än anekdoter för att svartmåla hela läkarutbildningar i flera länder. Det riskerar att stigmatisera stora grupper av läkare som studerat utomlands och som nu är en stor tillgång på svenska sjukhus och vårdcentraler.

Som gästforskare och handledare för en doktorand vid Riga Stradins-universitetet i Riga, en av de mest populära studieorterna för svenska läkarstudenter utanför Sverige, vill jag ge ett annat perspektiv. Jag menar att vi behöver mer utbyte av studenter och forskare mellan universitet i Östersjöregionen, inte mindre.

Vi kan konstatera att medicinska samarbeten mellan Sverige och Lettland har lett till banbrytande upptäckter. Ett exempel är lundaläkaren Nils Alwall som med sina kollegor Adolfs Martins Steins från Lettland och Lembit Norviit från Estland utvecklade dialysbehandlingen under 1940-talet. Tillsammans skrev trion om metoden i The Lancet 1948 (Clinical extracorporeal dialysis of blood with artificial kidney) som blev en hörnsten i arbetet att behandla njurpatienter. En upptäckt som räddat miljoner liv.

Men inte bara historiskt kan vi konstatera att våra samarbetspartner har varit i internationell framkant. Så är fallet även idag, exempelvis vad gäller digital hälsa i Estland. Även vad gäller akademisk internationalisering är universitet i Lettland pionjärer.

Riga Stradins-universitetet är en internationell smältdegel. I dag studerar där mer än 10 000 studenter, varav cirka 2 900 är från utlandet (27 procent). Antalet internationella studenter har nästan fördubblats sedan 2015. Enligt Riga Stradins-universitetets hemsida utgör svenska studenter den största delen av den internationella studentskaran med 31 procent, tätt följt av studenter från Israel och Finland.

Därför menar jag att befogad kritik är välkommen, men ambitionen bör likväl vara att fördjupa samarbetet och stimulera till mer utbyte mellan universiteten. Svenska studenter och forskare har mycket att lära av kollegor i exempelvis Estland, Lettland, Litauen och Polen.

Ett stärkt samarbete går också hand i hand med EU:s Östersjöstrategi (EUSBSR), där regeringen betonar att vi bör verka för att bland annat ”länka samman regionen och öka välståndet”.

Utrikesminister Tobias Billström uppgav i regeringens deklaration vid årets utrikespolitiska debatt i riksdagen att regeringen under sitt ordförandeskap nästa år för Nordic-Baltic Eight, NB8, som inkluderar de nordiska länderna samt Estland, Lettland och Litauen, ämnar ”stärka våra nordisk-baltiska band”.

Ett ökat akademiskt samarbete med våra grannländer bör vara ett led i denna satsning. Ett första steg kan vara att inrätta ett office of science and innovation på en svensk ambassad med ansvar för Östersjösamarbete, på samma sätt som det finns sådana i USA, Kina och Indien.