Årets tidskrift populärpress 2025

”Timbros tolkning av särbehandling är oklar”

David Brax

Det är välkommet att Adam Danieli klargör hur Timbro ser på lärosätenas roll i ljuset av utvecklingen i USA. Men det finns fortfarande oroväckande formuleringar i programmet Tidö 2.0, skriver David Brax i sin replik.

Har Timbro ambitioner att tolka positiv särbehandling på samma sätt som den amerikanska administrationen?, undrar David Brax.
Bild: Kentaroo Tryman/Getty images

Det här är en kommenterande text. Analyser och åsikter är skribentens egna.

REPLIK. I sin replik ”Låt bli att feltolka oss om akademisk frihet” skriver Timbros rättsstatsansvarige, Adam Danieli, som medförfattat reformprogrammet Tidö 2.0, några förtydliganden av det lilla som står där om högre utbildning. Det är mycket välkommet; ju fler vi är som visar att vi ser med oro på utvecklingen i USA, desto bättre förutsättningar har vi att stå emot en liknande utveckling i Sverige. Jag förstår att den kan vara tröttsamt att behöva ”städa upp rena felaktigheter”, men det är ju också ett utmärkt tillfälle att klargöra för så väl kritiker som anhängare vilka ens intentioner är.

Danieli menar att jag har missförstått Tidö 2.0 och dess tendenser, och det hoppas jag verkligen att jag har. Dokumentet innehåller mycket riktigt inget om att diskrimineringsförbudet ska vidgas till att omfatta politisk uppfattning och tillhörighet generellt, utan enbart ”för organisationer på arbetsmarknaden och de olika ersättningssystem som är knutna till dem”.

Med tanke på hur diskrimineringsbegreppet använts i Trumps angrepp på den amerikanska akademin, och att SD motionerat om just en sådan generell utvidgning här hemma, kan Danieli kanske ursäkta om jag påpekar att en likande utveckling ligger i farans riktning även här. Det är givetvis glädjande med ett förtydligande, om jag får tolka det så, att detta är något som definitivt inte är aktuellt.    

Behövs en kartläggning av positiv särbehandling?

Även var gäller den andra punkten hoppas jag Danieli förstår att likheterna i hur meritokrati och särbehandling beskrivs i det amerikanska ”kontrakt”, som min artikel var en kommentar till, och i hur Tidö 2.0 kan läsas. Som framgått av administrationens framfart det senaste året så används det avgörande från amerikanska Högsta domstolen som Danieli hänvisar till för att förklara all form av arbete med mångfald, inkludering och jämlikhet (DEI på engelska) som olagligt, och som något som ska avvecklas helt.

Som Danieli mycket riktigt påkar finns det ett motsvarande avgörande från svenska HD. Givet att detta avgörande föreligger blir det därför svårbegripligt varför det i Tidö 2.0 står att ”förekomsten av positiv särbehandling i offentlig sektor kartläggs och tas bort”. Misstänker man att den typ av fall, etnisk kvotering vid antagning, som prejudikatet NJA 2006 s. 683 handlar om, förekommer i så hög utsträckning inom offentlig sektor att det motiverar en särskild kartläggning? Eller finns det ambitioner att tolka särbehandling på samma sätt som görs av den amerikanska administrationen? 

Strategi för ett jämställt samhälle

På en annan plats i Tidö 2.0 står att ”Diskrimineringslagens krav på aktiva åtgärder ses över och onödigt betungande bestämmelser slopas”. Aktiva åtgärder, där Diskrimineringsombudsmannen, DO, konstaterat att samtliga undersökta lärosäten brister i dag, innehåller bland annat krav på att undersöka risker för diskriminering, repressalier och andra hinder för likabehandling. Är det detta som är onödigt betungande och ska slopas?

Enligt Tidö 2.0 ska Jämställdhetsmyndigheten avvecklas och jämställdhetsintegring upphöra. Jämställdhetsintegrering är en sedan lång tid tillbaka antagen politisk strategi för att uppnå ett jämställt samhälle. Det är med andra ord inte bara positiv särbehandling, så som det beskrivs i Högsta domstolens avgörande, som enligt Tidö 2.0 ska avvecklas. Återigen kanske Danieli kan ursäkta att det dras paralleller till den amerikanska utvecklingen.

Danieli skriver att ”vi ser på utvecklingen (i USA) med stor fasa och vill röra oss i precis motsatt riktning – med större självständighet för akademin som övergripande mål”. Detta är ett utmärkt förtydligande och jag hoppas att det kommer att framgå exakt vad motsatt riktning är enligt Tidö 2.0. En av punkterna är att lärosätena inte länge ska vara myndigheter. För det första kan man konstatera att de amerikanska lärosätena inte är myndigheter, men ändå är föremål för ingripande politiska åtgärder. För det andra kan man fråga sig: Om lärosätena ska bli mer självständiga, hur långt sträcker sig denna nyvunna frihet? Innebär det att de undantas från den kartläggning av positiv särbehandling som Tidö 2.0 vill genomföra? Fria lärosäten borde rimligen kunna fortsätta arbeta med jämställdhetsintegrering som strategi, trots att Tidö 2.0 ämnar avveckla det.

David Brax

David Brax
Bild: Paulina Westerlind

  • Doktor i praktisk filosofi.
  • Utredare vid Nationella Sekretariatet för Genusforskning vid Göteborgs Universitet.
  • Skriver krönikor i Curie och bidrar återkommande med texter till Svensk Filosofi.

F&F i din mejlbox!

Håll dig uppdaterad med F&F:s nyhetsbrev!

Beställ nyhetsbrev

Kunskap baserad på vetenskap

Prenumerera på Forskning & Framsteg!

Inlogg på fof.se • Tidning • Arkiv med tidigare nummer

Beställ i dag!
Text David Brax
Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor