Toppmötet om biologisk mångfald strandade – men blev framgång för ursprungsbefolkningar

COP16 skulle ha avslutats i fredags, men förhandlingarna fortsatte in på natten och ända till lördag morgon. Då tvingades mötesordföranden avbryta, eftersom så många delegater hade skyndat iväg till sina flyg att de kvarvarande var för få för att fatta beslut. En stor besvikelse och djupt oroande, enligt miljöorganisationen Naturskyddsföreningens ordförande Karin Lexén.

– För att rädda den biologiska mångfalden krävs snabba och tydliga åtgärder där alla länder omedelbart ökar takten, kommenterar hon.

Nu sinkas i stället processen. Ett av de viktiga beslut som inte hann klubbas var hur finansieringen av biologisk mångfald-åtgärder ska skötas. Sedan tidigare finns en fond, men utvecklingsländerna är kritiska till hur den fungerar och vill se en fond direkt under konventionen för biologisk mångfald.

– Egentligen belyser frågan den misstro som finns bland låginkomstländer att de ska få tillräckligt ekonomiskt stöd för sitt biodiversitetsarbete. De anser, med rätta, att den nuvarande strukturen gör det svårt för fattiga länder att få tillgång till och långsiktighet i finansieringen, säger Karin Lexén.

Dessutom hade det behövts beslut för hur fonden ska fyllas snabbare. I dag finns inte ens hälften av de 20 miljarder per år som ska finnas 2025 enligt ett beslut från förra toppmötet för två år sedan.

Den andra stora knäckfrågan var hur ländernas nationella åtaganden ska följas upp och utvärderas. Här bromsas processen av låginkomstländer som är rädda för att de inte ska ha råd, och av länder som helt enkelt inte vill bli granskade, enligt Karin Lexén.

Bland de frågor som låg tidigare på dagordningen gjordes dock flera framsteg. Länderna enades om hur man ska välja ut biologiskt viktiga havsområden på internationellt vatten som ska skyddas mot exempelvis ohållbart fiske och mineralutvinning.

Nya regler och en ny fond beslutades som ska se till att vinsterna av genetiska resurser återgäldas till länder och lokalsamhällen där de samlats in. Stort jubel utbröt också när konventionen om biologisk mångfald fick en permanent arbetsgrupp för urfolk och lokala samhällen. Dessutom stärktes lokalbefolkningars och urfolks rättigheter ytterligare genom ett nytt arbetsprogram.

Utöver de formella besluten är toppmötena också viktiga kraftsamlingar. Med över 20 000 deltagare har konferensen skapat en stolthet kring biodiversitet som är långt ifrån självklar här i Latinamerika, enligt Fariborz Zelli som är professor i statsvetenskap vid Lunds universitet.

Han pekar också på vikten av att värdlandet lyfte frågan om hot mot miljö- och människorättsförsvarare, vilket han själv forskar om just i Colombia. Landet är det dödligaste i världen för miljöförsvarare och förra året mördades 79 personer som kämpade för att skydda naturen. Sådana modiga människor är extremt viktiga för bevarandet av biologisk mångfald, enligt Fariborz Zelli.

– Vi pratar om alla dessa mål, men många av dem ska realiseras i områden som är helt otillgängliga, blinda fläckar, där inga myndigheter eller poliser ser vad som händer. Där är de enda som skyddar biodiversiteten på ett praktiskt sätt under väldigt svåra förhållande och ibland under dödshot.

Att skydda miljöförsvararna är ingen lätt uppgift, men viljan finns hos den colombianska regeringen enligt Fariborz Zelli. Det som krävs är ett starkare legalt ramverk och närvaro ute i landet. Kanske hade det gått att åstadkomma med hjälp av en starkare finansieringsmekanism, vilket nu tyvärr inte blev fallet.

Hans forskargrupp där har bland annat följt en grupp miljöförsvarare utanför staden Mocoa, 40 mil söder om Cali där FN-konferensen hölls. Här är ett kanadensiskt gruvbolag på väg att öppna en koppargruva och avverka skog både på ursprungsbefolkningens marker och i ett naturreservat.

– Sedan stod samma bolag här på konferensen och presenterade sig som hållbarhetschampions. Det är mycket greenwashing på sådana här evenemang. Även välkända bolag från Sverige siktar på att utveckla gruvor i Colombia, säger Fariborz Zelli.

Men han tycker ändå att den folkliga kraften och engagemanget på konferensen är det han kommer att ta med sig, och som kommer att sprida ”gröna ringar på vattnet” en lång tid framöver.

Även Inger Anderson, chef för FN:s miljöprogram UNEP, lyfte energin från ”peoples COP”, den del som är öppen för allmänheten och som utvecklades till något av en folkfest, i sin officiella avslutningskommentar. Hon sade också: ”Självklart hade vi velat uppnå mer när det gäller resursmobilisering och övervakningsramverk, men vi kommer inte att dra ner på takten. 2030 närmar sig snabbt och vi kan inte vänta med handling.”