Annons

Ett djupt sandlager har skyddat staden och väggar på upp till tre meter är fortfarande intakta. Mycket keramik har också hittats, flera av kärlen innehåller matrester.

Bild: 
Ahmed Gomaa/TT Nyhetsbyrån

Unika fynd i egyptiska kungastaden

Spektakulära fynd har gjorts i en stad från det antika Egyptens storhetstid. Så mycket vardagsföremål har sällan hittats från faraonisk tid. Men det är inte någon glömd ”gyllene stad”, enligt svensk expertis.

Annons

Publicerad:

2021-04-14

Utgrävningen påbörjades i höstas, och blev snabbt omdiskuterad i arkeologiska kretsar när fynden nyligen offentliggjordes. Platsen presenterades som en glömd gyllene stad, fast den varken var nyupptäckt eller dignade av guld.

Men fynden är inte mindre intressanta för det, anser Sofia Häggman, egyptolog och intendent vid Medelhavsmuseet i Stockholm.

Skyddat av djupt sandlager

Det är mycket ovanligt att man gräver ut bosättningar i området, som är fullt av tempel och monument. Platsen är därtill ytterst välbevarad tack vare ett djupt sandlager. Hus med upp till tre meter höga intakta väggar har grävts fram.

– Här levde metall- och textilhantverkare, här lagades och förvarades mat för leverans i närområdet. Tidigare har man hittat byn där arbetarna som byggde gravmonumenten levde. De var i mottagaränden, detta är produktionsänden, säger Sofia Häggman.

– De här fynden ger en inblick i egyptisk statsförvaltning och kontakter mellan olika aktörer. Sådant material har inte kommit fram i så många utgrävningar. Tyngdpunkten har legat på att gräva ut gravar och tempel.

Området ligger nära Konungarnas dal, i västra utkanten av Thebe – i dag Luxor – nära farao Amenhotep III:s palatsområde och tempel. Att det användes under hans tid visar bland annat sigill på keramikkärl som har hittats. Han regerade från 1380-talet till cirka 1350 före vår tidräkning, vilket brukar räknas som det egyptiska rikets höjdpunkt.

Utgrävningar redan 1934

Kvarteren med både bostäder och verkstäder ligger i en för sin tid stor stad, där utgrävningar gjordes av franska arkeologer 1934. Så staden kan inte kallas okänd, påpekar Sofia Häggman.

– Man visste att den finns här. Det man grävt nu ligger bara 80 meter från gamla grävplatsen, längs samma gata. Den mur av soltorkat tegel, byggd i sicksackform, är samma som fransmännen hittade i andra änden av gatan, säger hon.

– Det är intressant med all keramik. Bland annat har man hittat många kärl med gudinnan Hathors ansikte i relief. Tidigare har man hittat skärvor, men sällan intakta kärl. I dem hade man mjölk eller vin som offrades till henne, som kärlekens och fertilitetens gudinna.

I många kärl fanns även torkat kött och torkad fisk. Arkeologerna har också hittat smycken, amuletter med skarabéer, målad keramik och en grav med en person som sannolikt begravts med knäna hopbundna. De har även hittat trappor ner i sanden som tyder på att fler gravar finns i området. En större gravplats i närheten grävs ut.

Staden var central för farao Amenhotep III:s styre. Han införde dyrkan av solskivan Aton, till vilken åtminstone delar av staden var helgad. Övergången till den nya religionen fullföljdes av hans son Ekhnaton, som också flyttade administrationen till en annan plats, dagens Tell el-Amarna. Efter dennes död återgick den till Thebe, men sonen Tutankhamon övergav både den och soldyrkan efter kort tid och återställde den gamla ordningen.

Utgrävningen leds av Zahi Hawass, en omstridd auktoritet på det antika Egypten, tidigare antikvitetsminister. 

Artikeln har uppdaterats.

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.

3

Kommentarer

Hej - det känns som om ni i artikeln förringar själva upptäckten och Zahi Hawass. Varför?
Har ni någon slags kolonial syn på det hela? Att det ska till arkeologer från västvärlden för att det ska bli vederhäftigt?

Vår avsikt är inte att förringa vare sig Zahi Hawass eller upptäckten. Men i ett pressmedelande betecknades platsen som en ny upptäckt och en ”gyllene stad”, vilket inte stämde respektive var en överdrift. I vår artikel ville vi lyfta fram att fynden var värdefulla ändå. Vad som inte framgick är att Zahi Hawass även har en viktig roll i statens arbete för turism, vilken i hög grad drivs av spektakulära arkeologiska fynd.

Att ni ändrade något i artikeln ger mig lite rätt, eller hur?
Varför inte skriva en artikel eller flera, om västvärldens något dubiösa inställning till exempelvis arkeologi i den så kallade tredje världen?
Detta är en aspekt på de stölder som begåtts under kolonialismen och senare. Det är ju bestickande att exempelvis Montezumas magnifika huvudbonad återfinns i Wien! Det är endast ett exempel och det finns ju även svenska. Då handlar det om materiell stöld men det är knepigare att sätta fingret på immateriella värden.
Är det så att vi, såsom boende i den del av världen som har koloniserat delar av andra kontinenter, har tolkningsföreträde? Ger kolonialism och industrialism oss den rätten?
Borde vi inte istället inta en mer ödmjuk attityd.

Lägg till kommentar