Vallgrav pusslar ihop Birkas försvar

Spåren av en försvarsvall och utanför den en vallgrav hittades under utgrävningar 2018–19, och sammanfattats nu i en arkeologisk rapport. De binder ihop en borg och den så kallade garnisonen sydväst om stadsområdet Svarta jorden, med stadsvallen mot Hemlanden – ett gravområde på en ås nordost om staden. Tillsammans bildar de en sammanhängande försvarslinje.

– Det har varit en glipa mot sydöst, där marken troligen odlats från Birkas slut tills för hundra år sedan. Man har antagit att där funnits en mur, men inte hittat belägg för det. Det kunde ha varit ett staket, ett snöre eller markeringar på marken. Men nu vet vi att det byggts strategiskt som försvar mot yttre hot, säger Sven Isaksson på Arkeologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet, som lett utgrävningen tillsammans med kollegorna Sven Kalmring och Lena Holmqvist.

Resterna av vallen, som hittades första säsongen, var bara några decimeter höga men upp till sex meter breda. Vallens stenar har under århundraden spridits ut genom plöjning, så det är svårt att bedöma hur hög vallen varit. Sannolikt fanns också en pallisad ovan på denna.

Heltäckande försvarslinje

Men det var fynden utanför vallen som visade att befästningen var betydande.

– Om det funnits en vallgrav skulle den ha haft större chans att överleva plöjningarna eftersom en sådan är nedsänkt. Vi hittade den när vi grävde där andra säsongen. Eftersom vallen går över ett låglänt område har man gjort den högre genom att gräva utanför muren. Det vi funnit visar, som förväntat, att det inte fanns någon glipa i försvaret där, säger Sven Isaksson.

Birkavallen har daterats till slutet av 900-talet, vilket sammanfaller med Birkas slutfas. Staden upphörde som handelsplats kring år 975. Sven Isaksson jämför konstruktionen med Kovirke, som är en del av det samtida danska försvarsverket Danavirke, beläget i vad som i dag är nordligaste Tyskland.

Skydd mot ett reeellt hot

Slutet av Birkas glansperiod var dramatisk, det visar både de nya fynden och äldre.

– Man kan tänka sig att det var en nervös tillvaro. Den sista vallfasen avslutas med en brand. Vi ser fler spår av bränder och stridigheter på garnisonen och i stadsvallen. Man har byggt taktiskt och strategiskt – förmodligen mot ett faktiskt hot, säger Sven Isaksson.

Arkeologerna har just fått klartecken från länsstyrelsen om fortsatt grävning i sommar. Den kommer att ske kring en anläggning på norra delen av ön, som de tror är en reparationsplats för båtar.

– Där finns en svacka som har tolkats som platsen för ett båthus. Vi började titta på det förra sommaren och kunde konstatera att det inte var ett hus. Däremot hittade vi en massa nitar, spår av träbearbetningsverktyg och skifferbrynen. I botten fanns en träkonstruktion ovanpå ett stenlager, och störhål i marken, säger Sven Isaksson.