Våren är tolv dagar tidigare än för 150 år sedan

Årligen återkommande händelser i naturen kallas för fenologi. Mellan 1873 och 1951 samlade ett fenologinätverk in observationer om blomningstider och lövsprickning från stora delar av landet.

Dessa blanketter har senare skannats och matats in i databaser. Uppgifterna används nu som referensdata för att ta reda på hur den svenska våren har ändrats de senaste 150 åren.

– Vi ser att våren är något senare i år jämfört med de senaste åren, men om man tittar längre tillbaka i tiden ligger vi ändå långt före det historiska medelvärdet. Det bekräftar att vi har en klimatförändring som är bestående, säger Ola Langvall som är forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och samordnare för Svenska fenologinätverket. 

Våren inträffar i genomsnitt tolv dagar tidigare än för 150 år sedan. Vitsippornas blomning och björkarnas lövsprickning har nått många mil längre norrut än tidigare.

Det kan forskarna slå fast genom data från Vårkollen – ett medborgarforskningsprojekt som drivits sedan 2015. Under Valborgshelgen uppmanas människor att rapportera in vårtecken som sedan kan jämföras mot historiska data. Forskarna efterlyser särskilt data från glesbefolkade delar av landet.

– Med Vårkollen får vi en unik ögonblicksbild. Vi har till exempel upptäckt hur betydelsefullt snötäcket är, säger Ola Langvall.

För de tidigaste vårtecknen, som tussilago och blåsippa, är snötäcket helt avgörande för hur huruvida blommorna börjat blomma eller inte. Längre söderut syns en helt annan trend. Där är det i stället temperaturhöjning och solstrålning som påverkar växterna.

– Den allra tydligaste skillnaden syns på de senare vårtecknen. Förr om åren hade varken häggblomning eller björkens lövsprickning inträffat den 1 maj. Nu är det helt normalt i flera delar av landet, säger Ola Langvall.

Vårkollen genomförs söndag 30 april och måndag 1 maj. Resultaten publiceras redan dagen därpå.

– Jag sätter mig på natten och börjar räkna direkt. Vi är otroligt tacksamma över att allmänheten ställer upp och rapporterar in till oss. Som forskare hade vi aldrig kunnat få en så heltäckande bild utan deras hjälp, säger Ola Langvall.