”Vi måste våga prata om peak plast”

Skatten på plastpåsar visar hur svårt det är att ställa om. Den var närmast en testballong. Plastpåsar utgör en ytterst liten del av världens användning av plast. Ändå mötte skatten kraftigt motstånd.

Genom att vidga perspektivet till alla slags förpackningar får vi en bättre bild av plastens roll i vardagen. Förpackningar slukar hela 42 procent av världens produktion av plast, som kräver stora mängder olja och naturgas. Förpackningar är problematiska eftersom de som regel är skapade med en inbyggd tanke om att materialet ska slängas. I praktiken används de inte mer än några minuter, timmar, dagar eller månader – trots att materialet kan förbli intakt i årtionden, kanske till och med årtusenden.

Engångsmaterial som fenomen är i mångt och mycket ett resursmässigt och miljömässigt vanvett. Förr eller senare måste fokus flyttas mot återbruk. Jag skulle önska att det var enkelt att köpa matvaror i förpackningar som det gick att lämna tillbaka genom ett pantsystem så att de används flera gånger. Eller ännu hellre köpa mat utan förpackning från en lokal producent. När min TV eller tröja går sönder vill jag kunna få dem reparerade till ett rimligt pris i stället för att slänga dem. Så fungerade samhället i högre utsträckning för tidigare generationer, och det kan vi ta lärdom av.

Nu har världens länder kommit fram till att vi behöver ett globalt avtal för att hantera plastens avarter. Det är bra. Den första förhandlingsrundan startar den 28 november i Uruguay och pågår till den 2 december. Denna process kommer sedan att upprepas i ytterligare fyra förhandlingsrundor under de närmaste två åren.

En knäckfråga blir att minska världens produktion av plast. Men det finns en överhängande risk för att diskussionerna i stället fastnar i de symptom vi idag ser av den omfattande plastanvändningen, nämligen plast i haven och de enorma mängderna sopor. Sådana tendenser finns redan i den resolution som ligger till grund för beslutet om att inleda förhandlingar om ett globalt avtal.

Företag och politiker pratar gärna om återvinning som en mirakelkur mot plastens problem, trots att vi fortfarande använder allt för mycket plast allt för kortsiktigt. Det gäller inte minst i Sverige där vi har en omfattande sopförbränning som i dag står för ungefär 6 procent av utsläppen av växthusgaser inom landets gränser

På något vis har vi fått för oss att vi hanterar sopor på ett ”bra sätt” när vi samtidigt är en av de nationer i världen som producerar mest sopor per capita. Det är inte bristande sophantering som är huvudproblemet, det är soporna i sig själv.

I hela världen produceras årligen 380 miljoner ton plast. Det motsvarar ungefär hela mänsklighetens vikt. Jag upprepar: årligen. Den enorma produktionen leder helt logiskt till mikroplaster i haven och annan nedskräpning – liksom till en betydande klimatpåverkan.

Så vad kan världen göra? Hur skulle ett globalt avtal om plast kunna se ut? Montrealprotokollet för att skydda jordens ozonskikt har lyfts fram som en förebild. Liksom ett framtida plastavtal handlar det i grund och botten om kemiska substanser.

Skillnaden är att det i fallet Montrealprotokollet redan fanns tillgängliga alternativ till de freoner som var orsaken till förtunningen av ozonlagret. I frågan om plast finns inga så enkla lösningar. Plast är en mycket bredare grupp av produkter, ett samlingsnamn för massvis med syntetiska material som vi använder på oräkneliga sätt – från polyester och nylon i våra kläder, elektroniken vi använder, fordonen vi förflyttar oss med, de flesta möblerna och redskapen i våra hem, byggnader och infrastruktur, och inte minst de förpackningar som fyller våra sopkärl vecka efter vecka, år efter år.

Ändå måste målet vara att minska produktionen. Den slutsatsen drar forskare från en lång rad länder i ett upprop inför förhandlingarna om ett globalt plastavtal. Det är dags att vända trenden mot alltmer fossila polymerer. Vi måste helt enkelt våga prata om peak plast.

Det finns mycket att göra. Här är sju punkter mot en hållbarare plastanvändning som jag vill skicka till den svenska regeringen och den svenska delegationen inför förhandlingarna i Uruguay: