Återigen ett kristallografiskt Nobelpris i kemi 2011
Årets Nobelpris i kemi tilldelades kristallografen Dan Shechtman. Genom sin skicklighet som kristallograf upptäckte han en struktur som stred mot kristallografiens grundregler och det tog många år innan hans upptäckt blev erkänd. Annorlunda var det i början av 1900-talet. Då utdelades i rask följd ett antal kristallografiska Nobelpris bara några år efter själva upptäckterna. Först ut var Max von Laue, upptäckaren av den spridning av röntgenstrålar i kristaller som ger upphov till en metod att räkna baklänges och därigenom få kunskap om kristallernas atomstruktur. Året efter belönades pappa och son Bragg, låt oss kalla pappan William och sonen Lawrence. Egentligen hade man tänkt ge priset till von Laue och pappa Bragg, men genom ett rådigt ingripande av Sveriges förste Nobelpristagare i fysiologi eller medicin, Allvar Gullstrand, blev det sonen som fick pris gemensamt med sin pappa 1915, året efter att von Laue belönats. Den unge Lawrence Bragg innehar fortfarande rekord som den yngste pristagaren alla kategorier. Han var 25 år när han fick priset och gjorde långt senare en strålande karriär som chef för fysikinstitutionen i Cambridge, dit han bl.a. släppte in Max Perutz, John Kendrew, Francis Crick och James Watson, trots att dessa forskare helst ville studera strukturen hos biologiskt intressanta molekyler och inte ägna sig åt fysik i strikt mening. Resultatet känner vi: 1962 kallades alla fyra till Stockholm för att belönas med Nobelpris i kemi (de två först nämnda, och fysiologi eller medicin, de två senare nämnda)! Och så fortsatte det: Dorothy Crowfoot Hodgkin 1964, Aaron Klug 1982, Herbert Hauptman och Jerome Karle 1987, Johann Deisenhofer, Robert Huber och Hartmut Michel 1988, John Walker 1997, Roderick McKinnon 2003, Roger Kornberg 2006, Venkatraman Ramakrishnan, Thomas Steitz och Ada Yonath 2009 och nu Daniel Shechtman 2011, alla har deras röntgenkristallografiska upptäckter belönats med Nobelpris i kemi. Som grädde på moset kan man notera att tre sekreterare i rad till Nobelkommittén för kemi under 1900-talet var kristallografer och hade samma förnamn Arne: Arne Westgren, Arne Ölander och Arne Magnéli. Så ett eventuellt råd till den som vill komma med på listan, antingen som pristagare eller som kommitté-sekreterare är rätt givet!
