Att skriva populärt

Det har nu gått flera månader sedan Brutus Östling och min bok *Att överleva dagen – om fåglars sinnen och anpassningsförmåga* först nominerades och sedan vann 2009 års [Augustpris för bästa svenska fackbok ](http://augustpriset.se/om-augustpriset/nyheter/2009/2009-ars-augustpristagare-utsedda)]. Sedan dess känns tillvaron en smula drömlik, och sakta men säkert sjunker hela den härliga nyheten in. Vilken fantastiskt rolig överraskning! Att skriva en populärvetenskaplig bok tillsammans med ett fotoproffs och tillika mångårigt slipad bokförläggare har varit ett äventyr. Nu har vi i och för sig samarbetat två gånger tidigare (*Pingvinliv* 2006, Norstedts; *Fantastiska fåglar* 2007, Symposion). *Pingvinliv* nominerades också till Augustpris 2006, men vann inte den gången.

Att kunna få tillfälle att vika ut texten lite mer och kommunicera nya forskningsrön till en bredare allmänhet i bokform är en spännande utmaning, något som jag rekommenderar intresserade att utforska. Som forskare vill i alla fall jag vara objektiv och få med detaljer och undantag för att känna mig bekväm med det jag skriver. Men att på så vis popularisera forskningsrön går sällan hem om man vill att läsarna skall ta till sig det man har att berätta. Vilken nivå skall man lägga texten på? Hur mycket skall man förenkla? Vad är egentligen intressant? Det är många frågor man ställs inför i författandet, och som är utmaningar att försöka bena ut. Från kollegor riskerar man att höra kritik om man förenklar alltför mycket. Som jag ser det krävs visst mått av mod, och så förstås att man tycker att det är roligt. I texten till boken *Att överleva dagen*, hoppas jag kunna förmedla en del av de fantasieggande upptäckter som forskare funnit om fåglarnas utveckling, liv och sinnen. Hur skedde utvecklingen till de fåglar som vi känner idag? När började de avvika alltmer från sina släktingar dinosaurierna? Hur upplever de sin omvärld idag? Vad krävs för anpassningar för att klara av att flyga?

Många fina gradvisa modifieringar skedde, och så verkade effekten av det naturliga och det honliga urvalet där endast de för stunden bäst anpassade individerna får tillfälle att reproducera sig och sprida sina gener till efterkommande generationer. Hos fåglarna har anpassningarna tagit många miljoner år att utvecklas, men så hittar vi också extrema och helt underbara livsföringar hos fåglar. Kejsarpingviner som föder upp sina ungar på Antarktis is och svälter sig igenom de kalla vintermånaderna utan att äta. Kolibrier som tankar högoktaniskt (kolhydratrikt) flygbränsle för att driva sina snabba vingslag (ca 80 slag/sek) som till och med ger dem möjlighet att backa i luften. Kråkfåglar intelligenta som primater som kan forma om och använda verktyg för att fiska fram mat ut ihåliga grenar. Gäss som flyger på många tusen meters höjd över Himalaya för att ta sig mellan sommar och vintervisten. För visst är fåglarnas värld och anpassningar fascinerande, så olik vår egen och så framgångsrik. I alla fall för en del.

Många arter har också dött ut. Det är angeläget att se över möjligheten att bevara de som idag är drabbade av utrotning och står inför en svår hotbild. Det gäller bara att vi i tid kan ta reda på vilka problemen är och hur vi skall hantera dem. Kanske kan förståelsen av fåglarnas unika anpassningar i alla fall till en del bidra till att bevarandearbetet känns meningsfullt.
Susanne Åkesson, Lunds universitet