Att världen består av atomer – borde man inte ha vetat det för flera tusen år sedan?

För något år sedan, när jag var på väg till ett möte i ett regnblött Bryssel, där vattnet ångade bort från trottoarerna, slog det mig att just avdunstningsfenomenet redan för årtusenden sedan egentligen borde ha lett naturvetarna till slutsatsen att materien är atomär.

Redan då var det ju uppenbart att en yta avkyls när vatten avdunstar från den.

Nästa tankesteg torde också vara uppenbart; det vatten som avdunstar har en högre medeltemperatur än det vatten som ligger kvar.

Men varför skulle just varmare vatten avdunsta? 

Varför inte kallare vatten, eller ännu hellre, lika varmt vatten?

Uppenbarligen måste vatten bestå av en blandning av varmare och kallare komponenter.

Och vad är det då som gör att de varmare komponenterna avdunstar?

Nästa tankesteg borde då vara att värme är förknippat med rörelse.

Och att de varma vattenkomponenterna, som rör sig fortare, har lättare att lösgöra sig från de andra.

Nästa tankesteg borde rimligtvis vara att, eftersom vatten är ett i övrigt homogent ämne, det finns en statistisk fördelning av kalla och varma vattenkomponenter i vattnet.

Dessa kan inte vara stora; de kan ju ej urskiljas.

Dessa komponenter, som bildar en statistisk fördelning, borde alltså vara små, eller atomära i någon mening.

(Vi vet ju att vatten utgörs av molekyler, formade av atomer, men det är ju inte så viktigt här.)

 

Alltså – varför fastställde inte redan antikens människor att vatten, och därmed förmodligen resten av materian, är atomär?

Kan Du som läser detta möjligen kasta ljus över frågan?