Bisarr tsunamiefterbörd men med spännande implikationer

Den pågående offerritualen kring tsunamin har nu nått sin absoluta höjdpunkt. Inte ens Groucho Marx och John Cleese i förening hade kunnat komma på något så otroligt som att en gravallvarlig Studio Ett-journalist frågar ut lika gravallvarliga ordföranden (moderat) och vice ordföranden (socialdemokrat) i Konstitutionsutskottet huruvida Pär Nuder har läst eller inte läst (och i så fall varför han inte läst) ett email från en tjänsteman på Försvarsdepartementet, skrivet efter att denne tjänsteman lyssnat på morgonekot på förra annandag juls morgon! Men intressant är ändå att sökarljuset riktas mot vad som i praktiken kommit att bli regeringskansliets arbetsform – mailandet. Detta gäller inte bara Sverige. En irländsk forskare som jag nyligen träffade på en konferens forskar just nu om mailandets konsekvenser för politikutformningen i hans hemland. Tvärtemot vad man kanske kunde anta ansåg han att de nödvändiga informella kontakterna mellan beslutsfattare troligen minskar på grund av det ymniga mailandet – man behöver inte längre träffas, ha ögonkontakt. Efter egna studier av hela mailkorrespondensen inför skrivandet av en svensk proposition tror jag att han har rätt; speciellt när jag upptäckte att hela stycken från mailen helt sonika klipptes in i propositionen. Email föreföll alltså vara den primära kontaktvägen. I regeringskansliet har email den speciella fördelen att kunna klassas som internt arbetsmaterial (och därmed behöver det inte lämnas ut i enlighet med offentlighetsprincipen). Men frågan är om inte någon form av fungerande, informella kommunikationskanaler gått förlorade genom mailarbetsformen. Och kanske detta trots allt säger något väsentligt om regeringens reaktion på tsunamikatastrofen.