Blir kvinnor lyckligare av deltidsarbete?

Denna fråga följer naturligt av ny nationalekonomisk forskning, som undersöker hur individers lycka relaterar till deras familje- och arbetssituation. Att mäta individuell lycka eller tillfredställelse i livet har psykologer ägnat sig åt länge och nationalekonomer har det senaste decenniet eller två börjat använda sig av dessa metoder för att direkt adressera den centrala frågan i nationalekonomisk forskning: Vad gör människor så lyckliga som möjligt?

En studie på amerikanska data visar att det för kvinnor inte finns någon extra lyckopremie av att ”ha allt”, det vill säga både barn och familj samt en framgångsrik karriär (mätt i monetära termer). Forskningen visar till och med att högutbildade kvinnor med barn som väljer att bli hemmafruar istället för att fortsätta satsa på en karriär är något lyckligare. Allra minst lyckliga är ensamstående högutbildade kvinnor med en karriär men utan barn. Forskaren bakom denna studie är noggrann med att poängtera att detta inte visar att man blir lycklig av att vara hemmafru utan att det lika gärna kan vara så att olika typer av människor gör olika livsval och att de mest lyckliga från början väljer att vara hemma med barn.

Givet det något – ur ett högst personligt och kanske även ur ett jämställdhetsivrande perspektiv – problematiska resultatet, läste jag med nyfikenhet en studie om holländares lycka. Trots ett helt annat angreppssätt och mer solid empiri var slutsatsen i den studien i linje med den ovannämnda, nämligen att deltidsarbetande kvinnor är lyckligare än kvinnor som arbetar mer. Männens lycka är mer oberoende av hur mycket de arbetar, men de blir också lyckligare av att deras partners arbetar mindre.

Bilden av att både män och kvinnor är som lyckligast när kvinnorna jobbar deltid och männen jobbar för fullt går stick i stäv med den senaste hälsostatistiken som visar att mammor – den största delen just deltidsarbetande – löper dubbelt så stor risk att bli sjukskriven som sin partner fram till det att barnet är 15 år, enligt en annan ny studie.

Som forskare är den enda slutsats jag kan dra av dessa motsägelsefulla samband att mer forskning krävs för att utröna vad som gör människor lyckligast.