Den liberala världsbildens undergång 2.0?
För drygt hundra år sedan var det få människor som kunde tänka sig att ett stort krig skulle utbryta. I den då dominerande liberala världsbilden sågs ökande ekonomiskt samarbete mellan länder, det vill säga den process som vi skulle kalla globalisering, som ett effektivt sätt att förhindra omfattande politiska och militära konflikter. Ökande internationella kontakter, och ökande kunskaper om de ”andra”, borgar för fred och samförstånd, var budskapet, och sekelskiftesåren 1900 var också en tid med stort utbyte över gränser. Inom arbetarrörelsen såg man på samma sätt internationalismen som en fredens garant. Ändå kastade sig världen på sommaren 1914 ut i ett första världskrig som på kort tid förintade den liberala världsbilden.
Denna världsbild återställdes inte förrän under åren kring 1990, när det mest framträdande resultatet av första världskriget, Sovjetunionen, försvann från kartan. Sedan dess har tanken på den ekonomiska globaliseringens välsignelsebringande effekter åter växt sig stark. Internet förenar oss i en enda värld, och för energi- och finansmarknader betyder politisk-geografiska gränser föga. Icke desto mindre sviktar idag återigen den liberala världsbilden, när den ryske presidenten Vladimir Putin med vapenmakt och nationalistisk målmedvetenhet ger sig på sin ukrainska grannstat, den självutnämnda islamiska staten med terrorpolitik flyttar fram positionerna i det Mellanöstern vars moderna gränser drogs under första världskriget, och det kommunistiska Kina för en aggressiv politik i Asien, inte minst mot Japan. Återigen står vi med vår liberala världsbild desorienterade och handfallna. Kapitalismen står stark, men den liberala tanken att ekonomiska relationer också får goda effekter på politiken och främjar en demokratisk utveckling tycks inte längre stämma. I stället går kapitalismen idag, precis som i mellankrigstidens Europa, hand i hand med auktoritära eller rentav totalitära stater.
Inte undra på att hundraårsminnet av första världskriget har känts som något mer än bara en tillfällig kulturyttring.
