Det schizofrena universitetet

Här om veckan hade jag anledning att ta en titt på Uppsala universitets styrdokument (något vi anställda kanske inte gör så ofta som vi borde, med tanke på att dokumenten faktiskt ska styra oss. Åtminstone i princip). Läsningen var intressant: å ena sidan upprepas det gång på gång att universitetet ska samarbeta med näringslivet.

Universitetet ska stimulera nyföretagande och entreprenörskap. Forskningsresultaten ska ”nyttiggöras” och studenternas ”anställningsbarhet” ska öka. Dessutom ska universitetet vara öppet för förändringar i samhället (så länge dessa går i demokratisk riktning, får man anta – det står inte uttryckligen skrivet). Universitetet ska över huvud taget vara ”vidsynt och förändringsbenäget i alla sina verksamheter”. Å andra sidan ska universitetet värna forskningens frihet – och dessutom ”förvalta sitt arv som bildningsbas, kulturmiljö och traditionsbärare”. En svår nöt att knäcka! Särskilt för humanister och samhällsvetare, vars viktigaste uppgifter (som jag ser det) är att *analysera*, *kritisera* och *diskutera*, både samhället och de egna traditionerna. Jag tror att jag tills vidare tar fasta på det där med forskningens frihet. Den ständigt förändringsbenägna entreprenören får universitetet leta efter något annan stans.

De styrdokument som citeras är [Program för samverkan: Uppsala universitet i dialog med det omgivande samhället](http://regler.uu.se/digitalAssets/3/3156_Program_f__r_samverkan.pdf), och [Mål och strategier för Uppsala universitet](http://regler.uu.se/digitalAssets/2/2583_M__l_och_strategier_f__r_UU.pdf).