Evolutionärt lappkast gav lite sex

Backtraven är genetikernas favoritväxt. Antagligen är det inte backtravens reproduktionsstrategi som gjort den populär. Den har nämligen bara sex med sig själv. Trots det så saknar inte den lilla växten genetisk variation. Men hur kommer det sig då att backtravens nära släkting, strandtrav, är helt beroende av pollenöverföring mellan individer för att kunna producera frö? Troligen har backtraven utvecklats ur strandtraven som en följd att mutationer förstört pollinationsmaskineriet. Frågan är om ett sådant evolutionärt lappkast är en långsiktig strategi. Än så länge har den klarat evolutionens mål galant; den överlever och reproducerar sig.I en ny artikel i PLoS Genetics beskrivs hur backtraven vandrat in i Europa. Författarna menar att backtraven troligen vandrade in i spåren av jordbrukets spridning för mellan 9000 och 5500 år sedan. I Sverige har den sin nordgräns i Europa och därför borde den rimligen ha kommit hit sist. Antagligen finns den på någon bergsknalle nära dig.Hos backtrav blir pistillen pollinerad redan innan kronbladen öppnar sig. Det gör att insekter kommer för sent för att kunna föra pollen mellan olika växtindivider. När självpollineringen upprepats tillräckligt många gånger börjar det likna kloning. Fördelen är att det går snabbt och är säkert; alla blommor kan mogna och producera frö. Nackdelen är en genetisk monotoni. Genetisk variation på en given plats kan endast tillkomma genom nya mutationer, inte komma in med pollen som spridits mellan plantor (som hos de flesta andra blomväxter).Nu tycker du att det verkar rimligt att alla backtravar i Europa är identiska på grund av hur de pollineras. Så är inte fallet. Backtrav från olika områden varierar i blomningstid, en tydlig genetisk anpassning till sina olika växtplatser. Backtrav från olika landsändar har alltså genomgått en evolutionär anpassning på mindre än 5500 år i Sverige. Det verkar ha gått alldeles utmärkt utan (regelbundna) korsningar mellan växtindivider.