Forskning om ”Du gamla, du fria”
Som anställd vid Uppsala universitet förväntas man ”motverka oseriös forskning genom att sprida forskningsresultat och delta i debatter”. (Konsistoriebeslut, diarienummer 2007/1478!) Det är högst rimligt. Talar vi inte om vad vi gör kommer inte forskningsresultaten någon till godo. Istället får folk dra sina slutsatser utifrån åsikter (inte alltid välgrundade) som susar runt på nätet och i media. Det är onödigt att människor ska behöva gissa om saker det faktiskt forskats om.
En av de sakerna är Sveriges nationalsång. Konsulterar man Google hittar man alla möjliga idéer om den: bland annat ska det finnas bortcensurerade verser som skolan undanhåller barnen. Vilka då verser, frågar man sig? Jo, av nätpatrioternas sidor att döma har man till att börja med fått tag i ett av försöken att ”bättra på” sången i början av 1900-talet. Efter att Norge sa upp unionen med Sverige år 1905 var det många opinionsbildare som ville ha en nationalsång som handlade om Sverige, inte Norden, och detta åtgärdade man bland annat genom att sätta ihop ett par extraverser till ”Du gamla, du fria”. De börjar ”Jag städs vill dig tjäna” och ”Med Gud skall jag kämpa”, och publicerades ett fåtal gånger utan att slå igenom.
Men fyra verser räcker tydligen inte heller, så några entusiaster har tagit sig för att dessutom expropriera lite finländsk egendom. Folkskolläraren Frans Österblom i Kimito skrev vid 1800-talets slut en fyra verser lång dikt till ”Du gamlas” melodi. Den är rätt klatschig – udden är diskret men tydligt riktad mot den finskspråkiga patriotismen, som ända sedan denna tid upplevts som hotfull av många svensktalande finländare. Tre av Österbloms verser har fått äran att stämplas som svensk nationalsång. Österbloms första vers verkar man dock ha lämnat därhän, kanske på grund av att inledningsfrasen avslöjar att sången handlar om (den finlandssvenska) kusten: ”Jag älskar min hembygd vid svallande hav”.
För den som verkligen vill veta hur musikkulturen i Sverige sett ut finns massor av forskning att konsultera. Martin Tegen, Leif Jonsson, Henrik Karlsson och jag själv har skrivit om patriotiska sånger, och dessutom finns en fantastisk expertis samlad hos Svenskt Visarkiv.
Men det är klart att nationalsångens sparsamt tilltagna längd kan upplevas som ett problem. Om vi för ögonblicket lämnar både forskning och framsteg bakom oss tar jag mig friheten att presentera en till ny vers, som jag hittade bland papprena på mitt skrivbord.
Du gamla, du fria, du korthuggna sång
Om halvön där jag är en inföding!
Du borde åtminstone va’ tre verser lång.
Det tycker jag kan vara värt ett nödrim!
(Korus:) Det tycker jag kan vara värt ett nödrim!
