Hjärnspöken

Det är sommar. Tid för slöläsning och slösurfande på nätet. Då snubblade jag över en riktigt bra, men ganska läskig, [synvilla](http://www.youtube.com/watch?v=wM6lGNhPujE) som bottnar i forskning om hur hjärnan fokuserar på kontraster när den jämför två bilder. Effekten är extra stor i det s.k. perifera synfältet vilket jag helt lekmannamässigt gissar beror på att indata är av lägre kvalitet (sämre upplösning, inget färgseende osv) och tolkningsutrymmet för hjärnan är större. Synvillan anses av forskarna vara så ny att de gett den ett eget namn – ”Flashed face distortion effect” – och uppstår i det här fallet när man tittar på en film som innehåller en serie ansikten där skillnaden mellan två på varandra följande bilder är särskilt stor utefter en tydlig dimension eller riktning. En lite större mun blir groteskt stor, en förändring av ögonens placering gör att de ser ut att försvinna helt, o.s.v. Prova själv och förundras över vilka spöken som din hjärna hittar i en serie helt vanliga ansikten!