Hur fungerar hjärnan?

Redan på 1600 talet började forskare ändra på hjärnan hos djur. Effekterna på beteendet var häpnadsväckande; hundar fortsatte att andas och hönor fortsatte att gå sedan stora hjärnan avlägsnats. I 400 år har hjärnforskare fortsatt att visa sådana dramatiska beteendeeffekter. Numer hindrar man ett genuttryck och möss blir dubbelt så stora som normala möss. Av alla dessa häftiga effekter har man dragit slutsatsen att hjärnan ”kontrollerar” beteende. Men vad betyder det? När hjärnan är skadad är det enkelt; vid Parkinsons sjukdom ”beror” beteendeförändringen på att hjärnans dopaminceller dör (men ingen vet inte varför dopamincellerna dör). Men vilken roll spelar hjärnan när det inte finns någon hjärnskada? Till exempel vid övervikt. Forskare går på i dom gamla vanliga spåren och tror att det är fel på hjärnan; övervikt är en ”hjärnsjukdom”. Men den inställningen, som är 100 år gammal, har inte resulterat i något som man kan använda för att minska vikten bland dom som väger för mycket. I stället är det säkert så att hjärnan ändrar sig beroende på vad man är med om; den är länken mellan omgivningen och vårt beteende. Ändrar sig omgivningen så ändrar sig hjärnan. Santiago Raymón y Cajal, som startade den moderna neurobiologin för 100 år sedan, visste att vem som helst kan bli forskare; det är bara att hålla på med forskning, efter ett tag har hjärnan anpassat sig och blivit likadan som hjärnan hos andra forskare. En trevlig tanke som också Donald Hebb upprepade 50 år senare. Hebb bjöd med sig en av sina råttor hem och behandlade den som en vän. När han tillbaka sin nya vän till laboratoriet märkte han att den var smartare i intelligenstest än dom andra råttorna som inte varit hembjudna. Den gammaldags inställningen att hjärnan ”kontrollerar” beteende håller inte; är det kanske rent av tvärt om? Trey Hedden rapporterar att kulturella skillnader (hon jämförde amerikaner med östasiater) i hur man bedömer samma sak i omgivningen ger helt olika aktivering av hjärnan (Psychological Science 2008; 19: 12). Hjärnan förtjänar ett bättre rykte än att vara en ”beteendemaskin” och eftersom den är formbar är det egentligen inte så konstigt att alla försök hittills att minska vikten hos överviktiga genom att ändra på dess funktion inte haft mer än blygsamma effekter.