Ingen dag utan papper…?
Än en gång förutspås att text tryckt på papper är på väg ut. Det papperslösa kontoret har visserligen inte blivit verklighet ännu, men digitala böcker och tidningar kanske har framtiden för sig? Aktuella frågor! Mindre uppmärksammat är att våra *gamla* tryckta texter också är på väg att försvinna.
I antologin *Ingen dag utan papper* från 2008 förklarar författarna hur det ligger till. Riktigt gammalt papper är hållbart eftersom det gjordes nästan enbart av lump, alltså textilfibrer. Efter att den svenska berömdheten Scheele upptäckte grundämnet klor på 1700-talet kunde man bleka lumppappret effektivt. Det blev vitt och vackert men också aningen skörare. I början av 1800-talet kom man dessutom på ett sätt att behandla papperet med alun, så att man på ett billigt sätt fick en bra yta att skriva på. Behandlingen sänkte visserligen papperets pH – det blev surt – men textilfibrerna var tåliga.
1874 kom så sulfitprocessen. Den innebar att lumpen var historia: nu kunde man göra obegränsade mängder papper av trä. Det var revolutionerande. Alla var glada utom lumpsamlarna – tills det nya papperet började falla isär. Det visade sig att trämassepapperet inte tålde klorblekning och försurande ytbehandling. Men det tog tid (och pengar) att ställa om produktionen till ett hållbarare papper. Än idag måste man betala extra för ”syrafritt papper”, medan ett lättviktigt, surt papper är märkbart billigare.
Summan av kardemumman är att en stor del av våra gamla tryck kommer att vara borta inom en inte särskilt avlägsen framtid. I *Ingen dag utan papper* uppskattar Ingmar Fröjd och Jonas Palm att minst 139 000 hyllmeter material är i farozonen redan nu. Och det är bara i Sverige. I länder med varmare, fuktigare luft och värre luftföroreningar mår pappret sämre. Risken finns alltså att vi är närmare det papperslösa arkivet än det papperslösa kontoret.
