Kosmos nu och då

För några veckor sedan damp Svenska Fysikersamfundets årsbok Kosmos 2009 ner i brevlådan. Det är alltid med blandade känslor som jag varje år öppnar just det kuvertet, eftersom jag alltid har så mycket annat intressant att läsa. Men i år trängde sig årsboken före allt annat vid sängkanten och det berodde mest på två artiklar: Dels Ingmar Bergströms artikel om hur man på SNO, Sudbury Neutrino Observatory i Ontario, Kanada, lyckades förklara varför antalet infångade solneutriner inte stämde med beräkningarna, dels Stephan Schwarzs artikel om de två Nobelmedaljer som löstes upp i kungsvatten och förvarades på Bohrinstitutet i Köpenhamn under andra världskriget. Jag kände till båda historierna i grova drag, vilket naturligtvis underlättar läsningen, men båda författarna har gjort djupdykningar i respektive historia och tagit fram mycket som jag inte kände till. Ingmar Bergström, snart 90 år gammal, drivs av en berättarentusiasm som nästan saknar motstycke bland de forskare jag känner och kryddar sin framställning med allehanda personliga reflektioner och inpass. Stephan Schwarz, däremot, går mycket noga igenom sin historia, har en omfattande litteraturförteckning och notapparat och vill nog helst att allt skall vara ”skrivet i sten”. Att nu båda dessa historier finns i tryck och står lätt tillgängliga på min hylla känns tryggt. Behöver jag något årtal eller annan detalj vet jag var jag kan finna dem. På den hyllan skulle jag också gärna ha några Nobelföreläsningar som jag saknat: Dels Wilhelm Conrad Röntgens, vilken saknas av det enkla skälet att han aldrig höll någon föreläsning! Enligt Nobelstiftelsens grundstadgar kan en pristagare nämligen skjuta upp föreläsandet i 6 månader och när Röntgen kom till Stockholm i december 1901 lovade han att återkomma och hålla föreläsningen. Ett löfte som han alltså inte höll. Eftersom Nobelföreläsningen enligt stadgan skall handla om det som pristagaren gjort, och eftersom Röntgen på sin ålders höst brände alla sina anteckningsböcker, vet faktiskt ingen i detalj vad som egentligen hände i hans laboratorium i november 1895! En annan Nobelföreläsning som jag saknat är den som kvarkarnas uppfinnare Murray Gell-Mann höll i december 1969. Den saknas för att han aldrig levererade in något manuskript! Men i fallet Gell-Mann finns en tröst. Går man till årsboken Kosmos 1970, som jag hittade på en loppis häromdagen, finner man nämligen hans artikel ”Elementära partiklar?”. Jag minns att dåvarande Kosmos-redaktören, Nils Robert Nilsson, var mäkta stolt och till och med har berättat att Gell-Mann av misstag skickade sitt manuskript till Kosmos i stället för till Nobelstiftelsens årsbok Les Prix Nobel. Men den historien skall man nog ta med en nypa salt! Slutligen: Kosmos 1970 är synnerligen innehållsrik, med artiklar om bl.a. gravitationsvågor, pulsarer, kosmisk strålning, överljushastigheter och jakten mot absoluta nollpunkten. Ut och leta i bokinisternas lådor!