Premium

Kyrkan och vetenskapen

Publicerad

Har kyrkan befunnit sig i ständig konflikt med vetenskapen? Att så skulle vara fallet är en vanlig föreställning. Men hur kommer det sig då att den moderna vetenskapen har uppkommit i just den västerländska kristna kulturen?

Som både fysiker och kristen med en del teologistudier i bagaget har jag stött på många åsikter om förhållandet mellan tro, kyrka och vetenskap. Ämnet verkar engagera. När det nu för en gångs skull berörs i tre spännande artiklar i senaste numret av F&F kan jag inte motstå att kommentera.

Vad hade vetenskapen varit utan kyrkan? Efter Roms fall bevarades mycket av den antika naturfilosofin tack vara de kristna klostren. Där var studier av skapelsen ett sätt att förstå Skaparen. Någon praktisk nytta av att betrakta rymden eller utforska naturlagarna var det inte mycket tanke på. Det är först under de senaste århundradena som vetenskapen fått teknisk användbarhet. Inte förrän då blev den också frikopplad från de religiösa institutionerna. Med tanke på hur djupt integrerade kyrka och vetenskap var fram till 1600-talet är det svårt att tala om strid mellan dem. Inre konflikter är snarare vad det handlade om.

Det är värt att notera att två av de personer som mest ändrat vår syn på kosmos har varit katolska präster – [Kopernikus](http://en.wikipedia.org/wiki/Copernicus#Work), med den heliocentriska världsbilden, och [Georges Lemaître](http://en.wikipedia.org/wiki/Georges_Lema%C3%AEtre) som först föreslog big bang-teorin.

Motståndet mot Kopernikus teori var inte främst teologiskt utan byggde på den tidens aristoteliska föreställningsvärld. Om jorden roterar, varför flyger inte lösa föremål på dess yta iväg? Om jordytan rör sig, hur kommer det sig då att en fallande sten landar rakt nedanför utsläppspunkten? Om avståndet till de olika planeterna varierar, varför ser Venus och Mars (med blotta ögat) alltid ungefär lika stora ut? Varför lämnar jorden inte månen efter sig på sin färd runt solen? Och så vidare. Dessa, för tiden tunga, argument skulle alltså vägas upp av fördelen med att något enklare kunna förklara vissa märkliga rörelser hos planeterna. Inte konstigt att alla inte lät sig övertygas omedelbart.

Inte heller big bang-teorin mötte något nämnvärt motstånd från kyrkan. Tanken att universum en gång haft en början passar väl ihop med kristen tro.

Kyrkans övergrepp känner de flesta till – korståg, inkvisition, otidsenliga värderingar, gnidna ledare, sexskandaler och auktoritära präster. Listan går att göra lång. Och besynnerligt vore väl egentligen annars. Kyrkan har ju varit den i särklass största, eller i alla fall uthålligaste, maktspelaren på den Europeiska scenen under de senaste tvåtusen åren. Men kyrkan har också åstadkommit en hel del saker att vara tacksam över – hjälp åt fattiga, jordbruksutveckling, sjukvård, för att inte tala om alla enskilda människors uppoffringar för sin tro (Óscar Romero, moder Theresa, Maximiliam Kolbe, Martin Luther King…)

Vi behöver acceptera att den kyrka där vi har så mycket av våra rötter, i likhet med alla fäder och förfäder, har åstadkommit både bra och dåliga saker. Hur hade vetenskapen sett ut idag utan klostrens kunskapssökande och kyrkans finansiering av de tidiga universiteten? Det vet bara Gud.

+++++++++++++++++++++++

PS. Tror du att en varmt religiös gudstroende människa samtidigt kan tro på big bang och evolutionsteorin? Ungefär så lyder månadens fråga i Forskning&Framsteg. Vad människor tror om den saken må visserligen vara intressant, men det här är vad jag kan förstå trots allt en fråga med ett givet svar.

Vetenskapen undersöker den fysiska världen genom observationer och systematiska experiment. Ett övernaturligt väsen, som inte kan utforskas i ett laboratorium eller studeras på ett repeterbart sätt, befinner sig per definition utanför det vetenskapliga kunskapsområdet. Tron på ett sådant väsen behöver alltså inte stå i någon som helst konflikt med vetenskapen så länge tron inte också inbegriper påståenden som går att pröva vetenskapligt.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor