Om behovet av systematiska diskussioner

Den moderna svenska samhällsdebatten är ofta sorglig att bevittna – och ännu värre är det i USA, särskilt under valår. Färdiga svar finns till hands om allt från abort och preventivmedel till koldioxidutsläpp och ”the American way of life”, utan att frågan först har analyserats. Två och ett halvt tusen år efter Sokrates borde man kunna begära bättre.

Eftertänksamhet har inte gynnats av evolutionen. Den har underlättat överlevnaden för dem som har kunnat fatta snabba beslut. Sådana grundar sig ofta på fördomar, förutfattade meningar. I ett litet sammanhang, som det vi levde i under större delen av vår utvecklingshistoria, fungerade det bra att lita på ryggmärgsreflexerna. Men i ett komplext samhälle med kontakter över hela jorden måste vi skaffa oss en bättre överblick innan vi fattar beslut, och då behövs analys.

När jag undervisade om medicinsk etik, var det en uppskattad övning att diskutera igenom vad som talade för och emot till exempel dödshjälp, stamcellsforskning, xenotransplantationer och andra kontroversiella frågor.

Vi brukade börja med att definiera begreppen, se efter om vi menade samma sak med de ord vi använde. Detta är grundläggande för att förebygga missförstånd. Sedan inventerade vi fakta på området. Vilka variabler var relevanta, och vad visste man om dessa? Därefter frågade vi vilka mer faktauppgifter som behövdes för att vi skulle kunna ta ställning. Både fakta och värderingar är nödvändiga i en etisk eller politisk analys. Det räcker inte med bara fakta, men det räcker inte med bara värderingar heller.

Även i samhället utanför universitetens lärosalar skulle det behövas något av en seminariekultur. Många ämnen, där alltför snabba svar har givits och alltför få frågor ställts, skulle behöva benas upp ordentligt. Några av dem är följande.

HEDERSRELATERAT VÅLD, HEDERSMORD. Frågor som behöver ställas är till exempel: Vad betyder ”heder” i det här sammanhanget? Vilka likheter finns mellan hedersrelaterat våld och ”vanlig” hustrumisshandel? Stämmer det att det är ”samma talibaner här som där”? Vilka skillnader finns (eventuellt)?

GENÄNDRING, ”GENMANIPULATION”, av livsmedel. Vilka livsmedel gäller det? Hur går genändringen till? I vilket skede sätts den in? Varför är detta bra? Varför är det dåligt? Vilka vinner på det?

SURROGATMODERSKAP. Detta är en mycket brännbar fråga, där det finns starka åsikter. Den som föreslår att saken ska utredas, antas automatiskt vara för surrogatmoderskap. Den som är emot surrogatmoderskap, till exempel socialministern, sticker huvudet i sanden och väljer att bortse från den ”medicinska turism” som nu förekommer och som knappast avtar på grund av att Sverige totalförbjuder hanteringen inom landet.

MÅNGKULTURALISM. Denna fråga vore verkligen hög tid att analysera, eftersom den i stor utsträckning tycks lida av att olika debattörer tolkar orden olika. Några menar att ”mångkulturalism” betyder parallellsamhällen, där patriarker i olika ”kulturer” får fria händer att styra och ställa över ”sina” medlemmar. Andra tycks mena att det bara handlar om att acceptera att samhället består av individer från många platser på jorden. Beroende på definition kan resultatet av en analys bli helt olika.

Viktigt i allt det här är att problematisera och inte förenkla frågorna. Alla frågor måste få ställas, allt måste få ifrågasättas. Det är inte säkert att man kommer fram till entydiga heltäckande svar, men svaren bör bli lite mer användbara efter en analys än om alla komplikationer bara sopas under mattan. Om vi tar surrogatmoderskap som exempel, kan det bli så att en analys leder till att mycket talar för att vissa saker tillåts och andra förbjuds.

Statliga (offentliga) utredningar ges ganska snäva ramar att röra sig inom. De utgår från direktiv som säger ”ta upp det här men inte det där”. Utredningar om vård i livets slutskede har explicit förbjudits att diskutera dödshjälp. En statlig utredning vågar för det mesta inte gå emot ministerns direktiv, men enskilda ledamöter i utredningen kan lämna reservationer och uttala sig om vad som mer borde ha utretts. Det kan även remissinstanser göra.

Det är bra att statliga utredningar görs, men vi kan inte förvänta oss att de täcker in alla samhällsfrågor. Det är också viktigt att vi fortsätter den ständiga diskussionen om vad som är rätt och fel i ämnen som inte blir officiellt utredda, till exempel narkotikapolitiken, i stället för att vara så snabba att ge färdiga svar utifrån vår magkänsla.

Många meningsskiljaktigheter beror trots allt mer på missförstånd än på genuint olika grundvärderingar.