Prins Professor i Slottet Universitetet

På måndagskvällen visades en modern Askungesaga på en rikstäckande tv-kanal. Istället för en fattig styvsyster som ville gå på bal på slottet, var centralfiguren en ung tjej som städade på ett universitet men som mest av allt ville få den utlysta forskningsassistenttjänsten i antropologi. Precis som i brödernas Grimms saga fick den unga vackra städerskan vad hon önskade mest. Och då talar vi inte bara om universitetstjänsten, utan även om Prins Professor (fastän hon inte alls var medveten om sin egen förälskelse). Förvisso, hade hon (Cindy) en äkta passion för antropologi, men var det tvunget att bli ett romantiskt lyckligt slut med kyssar i solnedgången mellan professorn och hans nya forskningsassistent?Hela avsnittet sänder kalla kårar längs med ryggraden av flera anledningar. Först påminns publiken (och jag) om att universitetet tillsammans med UD och militären sägs vara de sista manliga bastionerna. Sedan går tankarna till de elaka styvsystrarna som här får iklä sig rollerna som maktgalna och manipulerande kvinnliga universitetsanställda – inget vetenskapligt intresse där inte. Slutligen, måste det (om än i en ytlig tv-serie) vara så att det krävs en god fe och en vacker röd klänning för att en kompetent ung kvinna ska få en attraktiv universitetstjänst? Hur mycket mer överraskande hade det inte varit om Prinsen (eller Prinsessan) istället hade valt den mest lämpade sökanden för tjänsten oavsett fysiska attribut? Man kan ju bara fortsätta drömma…