Annons

Religion för ateister?

Författare: 

Publicerad

2014-01-16

De flesta ateister jag känner är helt oberörda och ointresserade av religion. Jag och en del andra kan däremot inte upphöra att lockas och fascineras av fenomenet. Alltså kunde jag naturligtvis inte låta bli att köpa Alain de Bottons bok ”Religion för ateister”, när jag hade fått syn på den i bokhandeln och bläddrat lite i den. Jag hade läst några av hans tidigare böcker och visste att han skriver flyhänt och underhållande.

Författaren är uppfostrad av ateistiska föräldrar med judisk bakgrund. Från sin barndom minns han att om föräldrarna upptäckte att någon de kände hyste religiösa känslor, började de betrakta den personen ”med den ömkan man brukar förbehålla dem som haft oturen att drabbas av en degenerativ sjukdom”. Detta lät lovande, tyckte jag.

de Botton försäkrar att han aldrig har vacklat i sin övertygelse om att Gud inte existerar, men i tjugofemårsåldern genomgick han en kris när han lyssnade på Bachs kantater, såg Bellinis madonnor och kom i kontakt med zenbuddhistisk arkitektur. Han landade i en hållning som han beskriver så här:

- Jag insåg att mitt fortsatta motstånd mot teorierna om livet efter detta eller om himmelska väsen inte var något giltigt skäl att ge upp religionernas musik, byggnader, böner, ritualer, högtider, helgedomar, pilgrimsfärder, gemensamma måltider och illuminerade manuskript.

Detta är, med undantag för böner, precis samma uppfattning som jag har hållit fast vid under mina drygt femtio år som ateist. Även om jag tycker illa om den etik och moral som särskilt de abrahamitiska religionerna har manifesterat genom tiderna, uppskattar jag estetiken. Som jag skriver i min bok ”Gudlös etik” skulle bönderna i min barndoms Småland aldrig ha fått höra musik av Bach och Buxtehude om det inte hade varit för att den spelades i kyrkan. Förvånansvärt många landsortskyrkor i Sverige klarade sig också undan den protestantiska bildstormningen på 1500-talet och visar upp en färgprakt som måste ha tett sig paradisisk för den på bilder och färger svältfödda menigheten. Under vinterhalvåret var ju nästan allt svart-vitt eller grått ända fram till 1900-talet.

Alain de Botton utgår i sin bok från att ”den viktiga frågan är inte huruvida Gud finns eller ej, utan hur man för diskussionen vidare när man väl har konstaterat att han uppenbarligen inte existerar”. Sedan kritiserar han sekularismen och ateisterna för att inte ha tagit vara på insikten om att religionerna skapades för att fylla vitala behov som ligger i människans natur. Enligt min mening generaliserar han för mycket när han kritiserar ateisterna, men kanske gör han det för att locka troende i fällan; de kan lätt känna igen sin egen ateismkritik.

På 1800-talet försökte Auguste Comte, annars mest känd som grundare av positivismen, skapa en religion för ateister som han kallade Mänsklighetens religion. Den skulle vara anpassad till den moderna människans emotionella och intellektuella krav, inte till behoven hos befolkningen i Judéen för två tusen år sedan eller den i norra Indien ett halvt årtusende tidigare. Comte menade att det inte finns någon anledning att förbli lojal mot trossatser som daterar sig till en tid då människan knappt kunde tillverka ett hjul, än mindre konstruera en ångmaskin. Däremot hämtade han det bästa ur olika religioner, det som rörde konst och ritualer.

Tyvärr förverkligades inte Comtes idéer, eventuellt beroende på att han använde ordet religion, som kan ha stött bort dem han ville nå. Men kanske finns det större möjlighet i dag med våra nya medier och kommunikationsmedel? I liten skala erbjuder Förbundet Humanisterna sekulära ceremonier vid livets milstolpar, och den internationella föreningen Brights gör också seriösa försök i samma riktning. I Holland deltar sekulära humanister på lika villkor med religiösa samfund i så kallad själavård på sjukhus.

de Botton menar att det krävs en institutionalisering för att goda idéer ska kunna förverkligas. Men då handlar det också om att få in pengar. Där lämnar de Botton några intressanta uppgifter: Katolska kyrkan har 97 miljarder dollar i årsintäkt, medan det multinationella företaget Procter & Gamble har 78 miljarder och världens bäst betalde författare får in 40 miljoner dollar. Inte undra på att katolska kyrkan har haft råd att låta prakten flöda över!

Det är inte så konstigt att sekulära alternativ till kyrkor och gudstjänster i stort sett saknas. Det har trots allt inte varit tillåtet att vara ateist särskilt länge och är fortfarande förbjudet i vissa länder. Religionerna har ett flertusenårigt försprång. Men tänk, om vi kunde knappa in lite på det! Om man varje söndag (eller lördag eller fredag) i någon vackert dekorerad lokal läste upp i förväg fastställda stycken ur världslitteraturen och ramade in högläsningen med välljudande musik från Bach till Beatles, skulle nog en glädje och andäktighet infinna sig utan de övernaturliga inslag som religionerna bygger på.

För egen del skulle jag gärna utgå från Richard Dawkins ”The Ancestor’s Tale: A Pilgrimage to the Dawn of Evolution”, den bästa bok jag någonsin läst. Man kunde då högläsa olika berättelser, till exempel Orangutangens berättelse, Salamanderns berättelse, Galapagosfinkens berättelse och 153 berättelser till ur denna fantastiska bok. Siffran bygger på 52 veckor med 3 årgångar och en berättelse per vecka. I Svenska kyrkan läser man upp två berättelser varje söndag, en gammaltestamentlig och en nytestamentlig. Om man imiterar detta, skulle man i den sekulära veckoceremonin kunna få med till exempel en sonett av Shakespeare, en dikt av Goethe eller ett stycke av Euripides. De kvaliteter som de troende finner i sina heliga texter kan ofta återfinnas i kulturens yttringar, skriver de Botton.

Dawkins berättelser i ”The Ancestor’s Tale” är inga vanliga fabler. De bygger på vetenskaplig grund. Med dem kan man visa att det är lika fängslande för fantasin att läsa om vad som hänt under evolutionens gång som att läsa de bibliska berättelserna. Jag vill inte att Bibelns innehåll ska glömmas bort, men dess monopol måste brytas – utan att ersättas med Koranen eller andra religiösa skrifter.

Dawkins blir ibland kritiserad för att vara känslokall, vilket är helt fel. Han är rationalist men också emotionellt välutvecklad; det vet den som har läst mycket av det han skrivit. Han berörs emellertid av andra saker än de religiöst troende. Till exempel har han sagt att när han höll i Turkanapojkens skalle kände han sig andäktig. Ja, vad har helgonreliker att komma med i jämförelse med mycket äldre lämningar av våra föregångare? ”Science is beautiful”, säger Dawkins. Ja, i sina bästa stunder är den nog det.

Alain de Botton understryker att det inte räcker att låta goda idéer stanna i böcker, för då blir de i stort sett bortglömda. Idéer och tankar behöver inte bara formuleras vältaligt; de måste också ständigt upprepas om de ska bli ihågkomna. Det räcker inte att någon lektor står och mässar entonigt i ett påvert seminarierum för ointresserade studenter eller att en filosof skriver en essäbok som säljer halvbra och snart är bortglömd. Inte ens de största författarna når ut, om ingen hela tiden slår på trumman för dem, så som de troende slår på trumman för sina heliga skrifter.

Det är alltså inte bara det kognitiva innehållet i budskapet som är viktigt. Lika viktig är inramningen. Katolska kyrkan har ett strängt ritual, som tilltalar våra känslomässiga behov. de Botton skriver:

- Missalets liturgiska komplexitet – det sätt på vilket boken om hur mässan ska firas anvisar församlingsmedlemmarna när de ska titta upp, stå, falla på knä, be, dricka och äta vid bestämda tidpunkter – talar till en viktig aspekt av människans natur som har stor nytta av vägledning i hur vi uppför oss tillsammans med andra.

Detta har Svenska kyrkan i sin populistiska strävan delvis förflackat. Men till och med McDonald’s har förstått behovet av strikt ”varumärkeskommunikation”. De har, berättar de Botton, förfärdigat en 300-sidig handbok för nyanställda, med instruktioner för varje upptänklig handling och transaktion. Här finns regler för exakt var den anställdes namnskylt ska sitta, exakt hur mycket majonnäs det får finnas på undersidan av hamburgerbrödets överdel, etcetera.

Att upprepningar, stränga ritualer och vackra bilder tilltalar våra känslor betyder förstås inte att alltihop är ofarligt. Hur farligt eller ofarligt något är beror på vilket innehåll som läggs i de förföriska formerna. Det är lätt att missbruka godtrogenheten hos människor, och det är väl det som religionerna såväl som politiska diktatorer ofta har gjort. Och det är väl därför som rationalistiska ateister ofta har värjt sig mot känslomässiga yttringar. Men kanske kan vi, för att inte drunkna i kommersiell kulturlöshet, plocka det bästa ur både texter och ritualer?

Kommentera:

37

Dela artikeln:

Kommentarer

Jag undrar om de flesta ateister är helt ointresserade av religösa fenomen. De anlägger en avståndstagande attityd kanske, men i ktitiken finns ju också ett genuint (ibland positivt) intresse. Om man börjar filosofera kring vad vår omvärld egentligen ÄR med vetenskapens partiklar, kvarkar, vågor, fält och krafter, hamnar man lätt i tanken på "före Big Bang" och kanske även "flera universum". Bara en sådan fundering som "intelligent liv i något annat solsystem" ger följdfrågan: "Vad tror dessa varelser på?"
Den personlige guden, som ser och styr absolut allt "i realtid" och som hör bön, är nog mer som i en ockult och mystisk värld, men är väl inte vetenskapligt möjlig att totalt utesluta. Våra fysiker är sannolikt inte på länge än framme vid "förklaringen på allt", kan vi lugnt utgå från.
På sistone har t o m forskare hävdat att världsalltets dimensioner är två och att alla andra existerar som hologram ungefär.
Om bönderna i Småland aldrig varit kristna, hade de utan tvivel fått höra musik (kanske likvärdig med Bach och Buxtehude) genom något liknande hinduisk musik. Indierna har ju bevarat sin egen utveckling av en "ursprunglig indoeuropeisk" religion, som har sina heliga skrifter och inspiration till musik. En likartad utveckling kunde ha ägt rum i vårt geografiska område.
Till sist: Gör inte våra största författare just detta: plockar det bästa ur både texter och ritualer?

Det är svårt att veta vad som hade hänt om inte kristendomen hade erövrat Europa. Idealet för min del hade varit att den hellenistiska kulturen och de gamla grekiska filosoferna och naturforskarna hade fått fortsätta arbeta. Även kulturen hade säkert vunnit på det. 

Jag ser att Dawkins The God Delusion visas upp här bredvid. Tyvärr, skulle jag säga, har den blivit den i Sverige mest lästa boken av Dawkins. Och tyvärr är det få som har läst The Ancestor's Tale, som alltså är helt makalös.

Det intressanta i resonemanget blir ännu mer intressant om man ställer frågan åt andra hållet så att säga; vad hände när kristendomen kom till Europa? Det skulle ge en bättre möjlighet att utvärdera vilken inverkan religionen, i detta fall kristendomen, hade på Europa. Sedd bakåt kommer nämligen en faktor in i resonemanget nämligen, människan. Hon är ju lika över hela jorden och följaktligen har hennes religion livsfilosofi, verklighetsuppfattning osv , för det har alla folk haft, utformat det samhälle hon lever i.
Ateismen är ju en härledning av verkligheten utifrån paradigmet; gud finns inte. Det finns en risk att ateismen inte skulle överensstämma med verkligheten om man utgår från paradigmet: det finns en Gud.

Rättelse: Ser att jag underskattade antalet texter som läses i samband med söndagsgudstjänsterna i kyrkan. Det är tre stycken, en gammaltestamentlig och två nytestamentliga (epistel och evangelium). Det ger 3 texter x 52 veckor x 3 årgångar = 468 texter. Tänk vilken folkbildningsinsats man kunde göra med så många texter ur världslitteraturen!

Hej!
Tycker att det är bra att inte idén om "Mänsklighetens religion" fick fäste.
Birger Schlaug har en länk till ditt inlägg på sin blogg. Skulle naturligtvis ha svarat här, ber om ursäkt för att jag inte gjorde det! Vill du veta varför jag tycker att det inte är bra med en "Mänsklighetens religion" så besök gärna Birger Schlaugs blogg. Väldigt intressant det du skriver!

Med vänlig hälsning
Lisbeth

Hej Lisbeth!

Jag förstår inte riktigt vad du menar. Fick inget svar på Birger Schlaugs blogg heller. Kan du inte utveckla dina tankar lite?

Häromåret hade Sveriges Radio (P1) en serie kring just de Bottons bok och de frågor den väckte. Läkaren Pia Dellson satte fingret på det jag själv ofta tänkt på: vi kan behöva ha tillgång till professionella personer som man kan tala med om sina innersta känslor och tankar när livet är svårt, inte för att man är sjuk eller onormal utan bara för att man lever och livet är tufft. Kyrkan erbjuder detta - men för den som är ateist, vart skall han/hon vända sig? Jag vet inte om programmen fortfarande ligger kvar för lyssnande, de var mycket hörvärda.

Hej Karin Almbladh. Jag tyckte också att Pia Dellsons tankar var viktiga och intressanta. Programmet tycks ligga kvar i OBS arkiv. Det sändes den 17 oktober 2012. Jag har lite pejl eftersom jag skrev ett antal bloggar (se hemsideslänken) utifrån den programserie - "Vad ska man tro på?" - som det ingick i. Pia Dellson berör jätteviktiga frågor som det pratas alldeles för lite om.
Länk: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/106261?programid=503

Det finns ytterligare aspekter religionens plats i människors liv. Religionen tillhandahåller riter, inte bara som övergångsriter (födelse, äktenskap, död) och att det vid personliga kriser möjlighet till samtal med präst som kan lyfta av sorg, skuld och skam och därmed hjälpa till att gå vidare. Samfunden erbjuder mötesplatser för en lång rad av aktiviteter för alla åldrar och över generationerna, inte minst musik. Varje vecka går hundratusentals svenskar till körövningar i kyrklig regi och detta under professionell ledning, och åtminstone tidigare var frikyrkorna en möjlighet för unga att lära sig traktera ett instrument och till att framträda i en orkester. Också inom andra områden erbjuder samfunden möjlighet att engagera sig i frivilligverksamhet, även om det mer och mer professionaliserats och att det i Sverige finns en negativ inställning till den sortens frivilligverksamhet. Detta (som inte är unikt för Sverige) är något som de Botton missat helt.

Intressant artikel.

Dawkins är utan tvivel en av de mest betydande författarna i vår tid.

En annan är Daniel Dennett, kanske överflödigt att tipsa om hans "Darwin´s Dangerous Idea."

Ja, både den och "Breaking the Spell" av Dennett är mycket bra. Dock skriver han inte lika lättläst som Dawkins.

I all sin enkelhet tror jag att förklaringen till att "Mänsklighetens Religion" inte tilltalar de flesta ateister är att ateism är ett utpräglat individualistiskt förhållningssätt.
Även om ateism skiljer sig mycket från person till person hittar man för det mesta en botten av existentialism i den och i och med detta blir själva uppgåendet i ett kollektiv väsensfrämmande.

Mycket tänkvärd iakttagelse! Vi ateister är nog lite allergiska mot att gå i flock och låta oss ledas. Det här förtjänar att diskuteras mer.

Varför skulle existentialistiska funderingar vara i motsätning till att uppgå i ett kollektiv? Vi frågar oss själva vem vi är och vänder oss, som djuret vi är, mot våra medmänniskor och speglar oss i dem. Ergo: Kollektiv.

Ja det är intressant med religion eller inte. Varför är jag gudsförnekare?
Jag läste om de "konstiga texterna" i vår bibel, som jag uppfattade dem. Jo när jag var ung så trodde jag att det eventuellt fanns en högre makt, eftersom min mamma var så att säga troende, men såg inte så mycket i vår bibel, och som också är ganska vanligt bland människor i Sverige, även på andra ställen på vår jord.
Det har funnits många gudar och finns fortfarande. Och vilken är då bäst? Eller menar man samma gud?
Alla människor på jorden har en fantastisk benägenhet att fantisera, grubbla, och tänka på allt möjligt. Det kan ingen förneka. Ser man eller får vara med något konstigt som verkar vara oförklarligt så börjar man undra och fundera. Eller tror någon något annat?
För ca två tusen år sedan, (i och för sig inte så lång tid egentligen,) så fanns det inga tidningar, ingen TV eller radio, inget media-brus och mycket dålig kunskap.
På den tiden fanns det gott om gnostiker som berättade otroliga saker, och som man trodde på.
ca hundra miljoner människor dog i sista världskriget av olika orsaker, och jag tror att nästan alla bad till någon gid för att leva vidare innan döden intog dem. Men guden räddade ingen av dem.
Bibelns skrifter är inte vederhäftiga enär det inte finns motsvarighet i den riktiga historien, annat än döda-havsrullarna som hittades 1947 av några pojkar men som sedan låstes in i ett bankvalv i New York i 30 år. Men dessa skrifter som enligt kol-metoden är från vår tids början för två tusen år sedan, är mycket intressanta eftersom det inte står något om någon Jesus. Finns att låna på biblioteket.
I städer som Pompeii, och Ercolanium finns inget om någon Jesus, och i den Romerska historien finns nästan ingenting.
Ja, vad skall man tro på?
Vad tror jag på enär jag är ateist?
Enkelt, jag hänvisar hela tiden till naturen och universum.
Jag har läst många av Richard Dawkins böcker, som jag tycker alla borde läsa.
Jag träffade en präst, som sade att det är en total omöjlighet att vi människor med ögon, hjärna, och andra sinnen kan ha utvecklats från bara en enkel liten cell. Det är omöjligt påstod prästen. Jaha, men Du har ju själv utvecklats från en sådan liten cell bara på 9 månader. Mmmm.
Fantasin eggar oss hela tiden. Och det finns olika religioner. Och det finns religioner som har varit mycket hemska, men som nu är glömt. Och i dessa böcker som Koranen står det så hemska saker så håret reser sig. Jag har läst Koranen sida efter sida ord efter ord och noterat allt det hemska. I Bibeln står det i de fyra evangelisternas böcker bland annat detta i Matteus att Jesus hade sagt så här, "Jag har inte kommit till Jorden med frid, jag har kommit med svärd". Ja så står det. Och i Koranen står det att de som inte tror på deras gud skall man steka så huden blir riktigt genomstekt, eller kokas. Att man skall förstöra våra städer. nej det mesta är skit i dessa böcker. Läs i stället om verkligheten Richard Dawkins alla böcker, finns en del på svenska och kan lånas på biblioteket. David_Attenborough visar många fina filmer om verkligheten, se dem och använd hjärnan att tänka med och tro inte på fantasier. Kram från Thore

Jag håller inte med dig, Magnus, om att ateism är förknippat med individualism. Det finns många exempel på motsatsen, och det finns också gott om exempel på att religion och individualism kan gå hand i hand.

Dennett är för övrigt nu för tiden mycket engagerad i ett projekt liknande det som beskrivs ovan.

Jag skulle regelbundet besöka ceremonier i "Mänsklighetens religion", om den fanns och om den inte hette "religion". Kanske är det det jag gör när jag gå på konserter, teater och bio. Att utveckla det till kompletta ceremonier med mer varierat innehåll skulle vara fantastiskt. MEN inte dra publik. Man måste som McDonalds ha ett tydligt varumärke, ge besökaren ett löfte om vad som väntas som den förstår innan den går dit. Det får inte vara komplext.

Jag har träffat ett par präster i mitt liv som jag verkligen tyckt om - som präster. Jag har inte djupintervjuat dem, men jag är rätt övertygad om att de egentligen är präster i "Mänsklighetens religion". De sätter människokärleken och viljan att göra gott först, forntida vidskepelse om andar och under tonas ner till sitt "nödvändiga minimum" som yrket kräver. Det respekterar jag dessa människor högt för.

Hej!

"Mänsklighetens religion skulle vara anpassad till den "moderna människans emotionella och intellektuella krav" Undrar över, finns det något sätt att mäta den "moderna" människan? Är det inte så att människor är olika och har olika krav? Redan för hundra år sedan fanns det människor, som verkade förstå något mer än de flesta gör idag. En slags naturens klasskillnad som gör sig gällande i vilken kaliber människor är av. "Mänsklighetens religion" låter som något definitivt. Olika religioner och olika livsåskådningar är enligt mitt sätt att se på saken att föredra. Ateism är en livsåskådning bland andra en tro. Vetenskapen är en hypotes som gäller tills vidare. Såvida det inte är definitivt fastställt. Hur mycket är definitivt fastställt? En gemensam världsåskådning som bygger på att vetenskapen möter de olika religionerna är att föredra.
Reagerade på "Tyvärr så förverkligades inte Comtes idéer." Upplever att idag är vetenskapen på väg att bli vår nya religion. Ser religionerna som något fast för känslan och vetenskapen som något fast för tanken. Att vi bör förfina det emotionella och inte tro att vi är så moderna. Allt gammalt är inte mossigt. Dessutom hur många förstår sig på den nya tekniken?

Mycket intressant artikel. Jag anser att nämna ordet religion i samband med ateism är en självmotsägelse, kanske därför den inte slagit? Religionens väsen handlar om att tro utan att ha några som helst objektiva bevis i grunden. Grejen är just själva troendet (utan att ha några bevis) När någonting bevisas så finns det ingen tro längre, då finns fakta. Man kan väl säga att fakta är religionens motsats.

Håller med om att nämna ordet religion i samband med ateism är en självmotsägelse. Mänskligheten är full av självmotsägelser. Vi projicerar. Troendet kan innefatta egna och andras "bevis" dvs, upplevelser som andra tycker sig ha rätt att skratta åt, avfärda och prata bort. Inte mycket är definitivt bevisat, då vetenskap gäller tills vidare tills allt är ställt utom allt rimligt tvivel. Fakta gäller alltså tills vidare. Inte mycket till bevis. Fakta behöver inte vara religionens motsats inte om forskningen går framåt. Det får vi hoppas att den gör. Evolutionen går sakta framåt även om det ibland kan tyckas att det inte är så.

Vill bara tacka för en mycket intressant artikel! Jag har länge känt och upplevt samma sak, det vill säga att avsaknaden av att bara erbjuda ren rationalism varit ett tillkortakommande hos den Humanistiska rörelsen. I den alltmer sekulära västvärlden där kristendomen inte längre betingar människan under hennes uppväxt blir det religiösa alltmer en tillflyckt för människor i utsatthet (där vi alla någon gång i livet befinner oss). Avsaknadet av allt från kultur till manifestationer av samhörighet och själavård är ur det hänseendet ett tillkortakommande hos den icke-religösa livsåskodningsrörelsen. I vilket fall är det ett naturligt nästa steg i Humanismens utveckling.

Med vänlig hälsning,
Fredrik Schulte

PS. Angående ateismens inneboende individualism, möjligen är det kulturellt så idag, men på inget sätt en nödvändig sammankoppling. Att våra mest utpräglat kollektivistiska ideologier som till exempel Kommunismen är ateistisk är ingen slump. DS

Jag håller med.
Men ändå inte.

Det bör väl sammanfatta?

Det är ironiskt att en av de anklagelser som i romarriket riktades mot de första kristna var att de var ateister. Doktor August Neander skriver: ”Gudaförnekare (ἀθεοι [ạ·the·oi, ateister]) war det wanliga namnet på de Christna i folkets mun.” Så märkligt att de kristna som tillbad den levande Skaparen och inte många gudar skulle kallas ateister av hedningar som tillbad ”gudar” som ”inte var några gudar, utan verk av människohänder, trä och sten”! — Jesaja 37:19.
Trots att de första kristna predikade fridsbudskapet om Guds kungarike blev de förföljda, alldeles som Jesus hade blivit. (Johannes 15:20; 17:14) Historikern John L. von Mosheim kallade det första århundradets kristna ”en krets människor av det mest oförargliga och oskadliga slag, vilka aldrig hyste en önskan eller tanke som var skadlig för statens välfärd”. Doktor Mosheim förklarade att det som ”gjorde att romarna irriterade sig på de kristna var enkelheten i deras tillbedjan, som inte alls påminde om något annat folks heliga riter”. Han tillade: ”De hade inga offer, tempel, avgudar, orakler eller prästerliga ordnar. Och detta var tillräckligt för att dra över dem smädelser från en okunnig massa, som inte kunde föreställa sig att det fanns någon religion som saknade denna rekvisita. Därför betraktade man dem som ett slags ateister. Och enligt den romerska lagen förklarades de som var skyldiga till ateism vara det mänskliga samhällets skadedjur.”
KYRKAN STÖRSTA ATEISTORGANISATIONEN
Trots att Svenska kyrkan har inemot sju miljoner medlemmar och därför anses vara en folkkyrka är den ”landets största ateistiska organisation”, konstaterar Dagens Nyheter i ett referat från senaste kyrkomötet. En undersökning som gjorts av Religionssociologiska institutet visar nämligen att knappt 20 procent av svenskarna — alltså kyrkomedlemmarna — tror på en personlig Gud enligt kyrkans tolkning och definition. Övriga borde alltså inte vara medlemmar. Omkring 26 procent är uttalade ateister — alltså fler än de som tror på Gud. Kyrkomötet kunde inte enas i frågor som berörde skilsmässa mellan kyrka och stat, om dopet skall vara medlemskapsgrundande efter en sådan eventuell skilsmässa, om kyrkan skall välsigna homosexuella par och hur den skall betrakta homosexuella präster.Citatet från 1990 antalet ateister i denna organisation är troligen större i dagens sammhälle.
Jesus — vad människor säger om honom
”Jesus från Nasaret ... är utan tvivel den mest framträdande gestalten i historien.” – H. G. Wells, engelsk historiker.
”Kristus är ... ensam i sitt slag bland alla hjältar i historien.” – Philip Schaff, schweiziskfödd teolog och historiker.
VEM är kvalificerad att kallas den största människa som någonsin levt? Vad är det som gör en människa stor? Militär skicklighet? Fysisk styrka? Ett skarpt intellekt? Eller bör en persons storhet mätas i hur stort inflytande det han säger och gör har på andra och vilket föredöme han är för dem?
Se vad historiker, vetenskapsmän, forskare, författare, politiska ledare och andra säger och har sagt om mannen från Nasaret, Jesus Kristus:
”Det skulle dock krävas en mycket märklig bevisföring för att förneka att den enskilda person som har haft störst inflytande – inte bara under de senaste två tusen åren, utan också i mänsklighetens hela historia – är Jesus från Nasaret.” – Reynolds Price, amerikansk författare och bibelkännare.
”En man som var helt oskyldig offrade sig själv för andras bästa, inbegripet sina fienders, och blev en lösen för världen. Det var en fullkomlig handling.” – Mohandas K. Gandhi, politisk och andlig ledare i Indien.
”Som barn fick jag undervisning både i Bibeln och i Talmud. Jag är jude, men jag fängslas av den enastående mannen från Nasaret.” – Albert Einstein, tyskfödd vetenskapsman.
”Jesus Kristus är enligt min uppfattning den mest enastående personligheten genom tiderna, både som Guds Son och som Människoson. Allt han sade eller gjorde är av värde för oss i dag, och det är mer än vad man kan säga om någon annan människa, levande eller död.” – Sholem Asch, polskfödd författare, enligt ett citat i Christian Herald; kursiverat av dem.
”Under 35 år av mitt liv var jag i ordets rätta bemärkelse nihilist, en man som inte trodde på något. För fem år sedan blev jag troende. Jag kom att tro på Jesu Kristi lära, och plötsligt förändrades hela mitt liv.” – Greve Lev Tolstoj, rysk författare och filosof.
”Det finns ingen i historien som har påverkat fler människor än Jesus, och hans inflytande fortsätter att växa.” – Kenneth Scott Latourette, amerikansk historiker och författare.
”Skall vi tro att det som står i evangelierna bara är uppdiktat? Min vän, det finns faktiskt inget som tyder på att det är uppdiktat. Sokrates historia däremot, som ingen vågar betvivla, är inte så väl bestyrkt som Jesu Kristi.” – Jean-Jacques Rousseau, fransk filosof.
Det är uppenbart att Jesus Kristus om någon förtjänar att bli vår förebild. Paulus, en lärd man som levde under det första århundradet och som utvaldes av Jesus till att bli hans efterföljare och att förkunna om honom för nationerna, uppmanar oss att ”uppmärksamt” se på Jesus. (Hebréerna 12:2; Apostlagärningarna 9:3)

Man kan aldrig bevisa allt. Då skulle vi vara allvetande - gud. Sen är det ju skillnad på fakta och förståelse. Även om vi skulle ha fakta om allt är tillvaron isig ändå obegriplig. Jag kan förstå exakt hur vatten beteer sig, hur det är uppbyggt, när det fryser, förångas, ytspänning, hur det smakar, men vatten isig? Vafan är det för nåt? Tinget i sig. Och när och var exakt blir nånting fundamentalt något annat? Är det när vi byter ord på det? När delas något i två? När det är luft emellan? Allt flyter, det är bara vi som delar upp tillvaron i ord. Och vad menas med gud och vad menas med att tro på gud? Att det finns något utanför oss som vi inte förstår och som har skapat allt? Någonting finns ju, på något sätt, och allt är ju sammankopplat helt uppenbart och allt är en del av allt, på nåt sätt.

Så vad är problemet? Att tro på det obegripliga, eller saker man inte vet gör ju alla vetenskapsmän annars skulle dom ju redan förstå allt, vara gud. Sen att dom inte tror på gubbe med skägg i moln, är det ateism? "Mystiska" "religiösa" upplevelser borde väl alla ha? Förundran, delaktighet, känslan av uppgåendet i nåt större ibland, kreativiteten som bara uppstår, eller behov av förtröstan i olika situationer sammanhang. Där har ritualer, böner funktion och där brister våra sekulära sociala struktur. Det finns behov av nåt annat, som artikeln påpekar.

Men ateism kontra religion är väl meningslöst att prata om i egentlig mening. Frågan på vad gud är. Hur kan jag svara om jag tror på nåt eller inte, om vi inte kan säga vad det är jag ska ta ställning till? Om vi inte förstår vad vi pratar om. Men om vi säger att gud är den största skaparkraften som transcenderar vår verklighet, som satte igång allt - Det går inte att motbevisa, så hur kan man då vara ateist? Genom att välja att tro. Ateisten tror på antagandet om Guds icke-existens. Teisten tror på antagandet om Guds existens.

Ateisten har inget svar på varför matematiken är applicerbar på vår verklighet. Det har teisten. Och det finns filosofer som argumenterar för att detta är mer rationellt. Och då menar jag inte kristna filosofer eller förespråkare. Jag förespråkar inget. Min poäng är att det borde inte finnas ngn värdering på vad man tror, vilka frågor man väljer att svara på.

Det finns ingen motsättning mellan upplevelsen av tillvaron och verktyg för förståelse av hur tillvaron fungerar instrumentellt. Det är hittepå.

Själv skulle jag i vissa sammanhang lätt kunna argumentera för att jag är 100% ateist - jag tror inte på en gubbe (urmoder låter i såfall mer logiskt), jag skulle också kunna vara 100% religiös, jag finns i, och är en del av universum och har mystiska upplevelser av existens varje dag hela tiden varje sekund. Det måste jag ha, annars hade jag förstått allting, varit stabilt uttråkad och/eller varit gud och det tror jag inte att jag är. (Jag har inget minne av att ha startat universum men helt säker kan jag inte vara.) Jag tror jag är mystiker - men jag tycker inte det är något mystiskt med det. Jo, mystiskt är det, men inte *mer *mystiskt än nåt annat.

I december-numret av Philosophy Now finns lite intressanta tankar i ämnet Gud. Bla denna som nämner Dawkins, å lite filosofiska argument för Guds existens i kontrast till Ny-ateismen med bla Dawkins

http://philosophynow.org/issues/99/Does_God_Exist

använd ej länken utan googla "god issue philosophy now". Tyvärr kommer sajten känna igen dig så går bara en gång från samma dator som det verkar :P... Hej då :D

En så diffus tro som den du beskriver kan väl knappast skada, så bara tro på! Det farliga inträffar när skäggiga gubbar, verkliga (som i Iran och Afghanistan) eller inbillade börjar tala om för oss vad vi (inte) får göra.

Där nämnde du det allra viktigaste ! Auktoritära roller som missbrukas är, oavsett plattform, farligt och det verkar historiskt sett ha störst påverkan på människor i utsatta situationer. Vi är inne i en depression nu och farliga troende ledare växer sig starkare, tyvärr.

Det David beskriver är ju inte en religion det är ju andlighet och det ska man skilja på. Andlighet är något man frivilligt kan söka inte något man ska få sig påtvingat. Religion är ju i all enkelhet traditioner styrda av en (sträng) andlig inriktning med en ledare. Om man nu verkligen tror på Gud så *behöver* man ju inte en kyrka och strikta traditioner för kunna fortsätta sitt troende. Alla dessa religiösa byggnader är ju bara mötesplatser för likasinnade. Vad om man istället hjälpte alla hemlösa, fattiga, svältande, utsatta och sjuka i vårt globala samhälle med alla pengar som är insamlade/sparade i religiös anda ? Jag har en känsla av att det skulle hjälpa mänskligheten mer än vad *Gud* kan.
Jag tror att Gud bara är bara ett annat ord för *energi* som kom till på en tid då man inte kunde förklara vad energi var, så som barn inte alltid kan förklara vad de upplever för att de inte har ett tillräckligt brett ordförråd och inte tillräckligt med erfarenhet och kunskap.

Jag delar Birgitta Forsmans syn. Religion blir ett problem när de religiösa tror att deras föreställningar ska gälla någon annan än dem själva.

Och när inträffar det goda?

Så den sekulariserade människan vill skapa en ny religion, fast utan Gud?
Jag ber att få citera Luther i frågan om vad en Gud är:
" Det, varvid du fäster ditt hjärta och varpå du förlitar dig, är, säger jag, i verkligheten din Gud."
Det vore intressant att höra vem som är bloggförfattarens Gud enligt denna definition.

Jag anpassar mig inte till Luthers definition. Det finns ingen anledning att kalla t.ex. vetenskapen "Gud" bara för att man anser att den är det minst dåliga som finns. 

Låt var och en vara lycklig i sin egen tro eller icke-tro så länge vi inte skadar varandra.

Vill bara påpeka att ovanstående är skrivet av en annan Birgitta än jag. Delvis kan jag dock hålla med, så länge man ser religion som något som var och en väljer eller väljer bort. Kom bara ihåg att det är i någorlunda sekulära samhällen den enskilde kan välja.

Jag instämmer helt.

Det är ofta intressant att läsa inlägg som sätter i gång hjärnan. Det var verkligen roligt att hitta den här sidan! Men jag undrar??

På 20-talet gick jag i söndagsskola, konfirmerades och deltog i debatter i församlingssalen. Som tonåring upplevde jag att det jag hade lyssnat till i söndagsskolan bara var sagor. Och de senaste åren har jag följt filmer om universums och vårt eget lilla klots utveckling..
Det är ju verkligen fascinerande att kunna följa den utveckling som - tack vare
en mängd kreativa, innovativa människor - skett under alla dessa miljarder år.

Men jag bara undrar VAD SOM ÄR URSPRUNGET till denna fantastiska värld, som ingen vet hur den har uppstått.
Våra skapande Gudar och de PARTIKLAR som åstadkom Big Bang - var de skapade av INGENTING??
Vetenskapliga bevis finns ju för Big Bang och dess fortsättning, men "den stora
smällen" - som den felaktigt kallas - var ju EFTER en födelse, där vi inte har lyckats finna den som födde.

Många av oss kanske tycker att vi har funnit någon mening i livet.
Men NÄR FÖDDES vi ?? Och VAD VAR MENINGEN med det?

Undrar A Birgit

Jag bad dig inte att anpassa dig till Luther.
Det var en fråga för att pröva din tes, jag trodde ni var vana med det inom forskningen.

religion är att tro på gudar eller något annat övernaturligt. ateism är att inte tro på något sånt.

Hur definieras övernaturligt i sträng materialistisk filosofi? Är inte intellektet där ett illusoriskt fenomen? I diverse myter är intellektet en slingrig sak, som odlar kunskapens frukter i heliga träd. Att tro på intellektet blir då att tro på det övernaturliga.

Kommentar: "Fan tro't!" Kan Fan vara lös i sådana träd eller på andra håll? Kan han ha namn och heta t.ex. Adolf?

I Gilgamesh-eposet, med ursprung kanske dubbelt äldre än GT, stjäl en orm odödligheten från människan. Den synen på intellektet kräver ingen Gud, för att stämplas som tro på det övernaturliga, på religion.

I min [blogg](https://christerbroden.wordpress.com) påpekar jag, att "re" kan ha betydelsen medvetande, och att t.ex. ligare är latin för binda. Religion betyder då "det i materien bundna medvetandet". Det betyder inte "att tro på en gud".

Så frågan blir: Är medvetandet något övernaturligt? Definiera medvetande! Jfr. buddismen, där skrifter på sanskrit kallar "det heliga" medvetandet rig-pa, och det något mindre heliga intellektet shes-rig (Tibetanska Dödsboken, finns i svensk översättning)!