Romerna, registret och förintelsen
Ett av de numera vanligaste och mest effektiva historiebruken i samhällsdebatten är det politiska. Med en metaforisk, enkelt jämförande metodologi går det ut på att identifiera en angelägen sak i nuet och ställa den mot en historisk förlaga enligt modellen ”X är som Y”. En poäng är att starkt understryka likheter mellan då och nu, på bekostnad av olikheter. En annan poäng är att finna ett historiskt jämförelseobjekt med starkt negativ laddning som får en nutida orättvisa att framstå som särskilt allvarlig och värd att reagera på. Hitler, nazismen och förintelsen är på grund av ordens koppling till den absoluta ondskan numera allra bäst att föra fram som jämförelseled.
Nu är det dags igen. De senaste dagarnas diskussion om det olagliga polisregistret över svenska romer har satt igång historiebruket på bred front. Så här skriver journalisten Irka Cederberg, kännare av romernas historia, i Sydsvenskan den 24 september:
”Förintelsen är historia idag. Men det förekommer uppenbarligen fortfarande registrering av den romska minoriteten i Sverige. Man undrar: i vilket syfte?”
Texten föregås av ett stycke i vilket det framgår att Himmler hade lärt sig av Sverige när han lät inrätta ett rasbiologiskt institut i Berlin 1936, och när han senare lät skicka människor med några droppar ”zigenarblod” till Auschwitz. Vad betyder då detta? Att det har legat ett nazistiskt, rasbiologiskt frö och grott och frodats i den svenska poliskåren, ett frö som blommar upp i dagens polisiära praktik? Att den svenska poliskåren är ett gott exempel på den byråkratiska myndighetskultur som Zygmunt Bauman skriver om i Auschwitz och det moderna samhället, en kultur som syftar till att identifiera, avskilja och röja undan kategorier av människor som avviker och stör i samhället? Att det finns en nästan tidlös diskurs som gör det möjligt för myndighetshavare i såväl det nazistiska Tyskland som den senkapitalistiska Sverige att dölja övergrepp på icke önskvärda kollektiv bakom ”progressiva” utsagor om behovet att skydda samhället från kriminalitet? Att denna registrering av romer bara är ett första steg på vägen mot utrotning?
Det är ingen trevlig bild av den skånska polismakten som målas upp i medierna. Mycket tyder på att kritiken är högst välförtjänt. Man skall låta bli att skuldbelägga en hel eller en stor del av en social kategori, särskilt en så maktlös sådan som romerna, för vad några få har ställt till med. Men man skall också vara försiktig med att blanda in förintelsen i debatten, hur verkningsfullt det än är, och hur sant det än är att även romerna drabbades av nazisternas folkmord. Man skall heller inte glömma bort att lyfta fram de grundläggande olikheterna i samhällsstrukturer och politiska system mellan Nazityskland och det nutida Sverige. Annars reduceras historiebruket till en politisk intressemarkering, i avsaknad av intellektuell substans.
