Självdisciplinsamhället

Jag läste en artikel i helgen som handlade om en ung kvinnlig fotomodell. Det bärande temat i artikeln var självdisciplin. Det handlade om att kunna vänta, avstå från onyttigheter och vid rätt tillfällen framhäva sig själv. Tanken vandrade vidare — finns det inte många drag som liknar vardagen för elitidrottare, nobelpristagare, framgångsrika entreprenörer? Det gemensamma är att kunna fokusera och vara beredd att försaka för att nå vissa mål. Tänk om självdisciplin är på väg att bli den mest betydande ledstjärnan i samhället? Att den som kan disciplinera sig själv är den som når högst status oavsett verksamhetsområde?Jag letar efter tecken i vardagen. Människor med bra jobb och hög lön som ändå ser pressade ut. Fikapauser som försvinner på jobbet och människor som tar med sig kaffekoppen in på rummet. Trendiga caféer som antingen serverar överdimensionerade bakverk (för dem utan självdisciplin) eller minivarianter. Att avstå helt är knappast självdisciplin — det kan lika gärna tolkas som en rädsla för att inte kunna behärska sig. Jag söker på självdisciplinsamhället på Google men får inte någon sökträff. Jag tror dock att detta är en bok som väntar på att bli skriven. När det yttre trycket luckras upp, när människors bakgrund inte längre är lika bestämmande för hur deras liv ska gestalta sig, blir det inre trycket allt viktigare. Genom att bemästra oss själva kan vi visa vilka vi är och framhäva oss själva.Usch, det låter inte särskilt trevligt. Jag får lust att gå på café och beställa in extra grädde till kakan.