Premium

Skogsbruket – en miljöbov

Publicerad

Skogen. På många sätt är nog skogen den landskapstyp som vi tänker på när vi tänker på miljön, i alla fall när vi tänker på miljö i termer av naturen. Skogen är naturen, i hög grad, för många av oss som lever i länder som Sverige, tror jag. När vi tänker på att värna miljön, är det nog ofta skogen vi tänker. I skogen finns den biologiska mångfalden, det är skogen vi vandrar i när vi vandrar i naturen. Ja, och så fjällen, förstås, men merparten av oss bor inte särskilt nära fjällen. Många fler av oss har skogen inom rimligt räckhåll för en dagsutflykt, eller närmare än så.

Men skogen står inte bara där av sig själv. Inte med dagens skogsbruk, i alla fall. Skogen är tvärtom resultatet av en massa arbete och ekonomiska ställningstaganden, där skogen som produktionsfaktor inte så sällan ges ett utrymme som skogen i betydelsen av den natur där vi söker våra naturupplevelser kanske inte riktigt får.

Skogsvårdslagens portalparagraf säger förvisso att skogsbruket ska ta samma hänsyn till miljön som till produktionen. Det är naturligtvis inte helt klart vad det innebär. Hur mäter man miljöhänsyn mot produktion? Ja, att vi tex inte avsätter lika stora arealer för reservat som vi använder för produktion, står helt klart. Inte heller finns det något som tyder på att man låter miljöhänsynen kosta lika mycket som produktionen inbringar ekonomiskt, eller något sådant. Det gäller hur man än räknar. Och det finns ingen riktig enhet för att mäta miljöhänsyn mot produktion.

En kunskapssammanställning som en grupp forskare tagit fram tillsammans åt Naturvårdsverket, visar att i princip alla vanliga åtgärder vid jordbruk, skogsbruk, bruk av mossar samt vid renskötsel, vanligtvis innebär åtminstone någon fördel. Även i de fall som man från en miljöaspekt tycker att nackdelarna överväger – någon fördel finns det vanligen med de olika skötselåtgärderna, utöver ekonomiska intressen. Utom när det gäller intensivt skogsbruk. Där lyser miljöfördelarna med sin frånvaro. Rapporten finns i en utförlig, vetenskaplig version på <a href="http://www.swedishepa.se/en/Start/Om-Naturvardsverket/Vara-publikationer/ISBN1/6500/978-91-620-6505-8/">engelska</a> och i en mer populärvetenskaplig och lättillgänglig på<a href="http://www.naturvardsverket.se/Start/Om-Naturvardsverket/Vara-publikationer/ISBN1/6500/978-91-620-6509-6/">svenska</a>.

Lite muntrare blir man kanske av att läsa den rapport som ändå visar att, trots att skogsbruk leder till ökat utsläpp av växthusgaser, så kan spridning av träaska i skogen åtminstone minska utsläppen av lustgas, som är en av flera växthusgaser. Därutöver är det att undvika kalhyggen – det som kallas trakthyggesbruk – som är det bästa sättet att bevara skogens funktion som kollager och därmed hindra utsläpp av växthusgaser. Att undvika kalhyggen är dessutom väldigt mycket bättre för den biologiska mångfalden i skogen. Ja, strängt taget måste man väl undvika kalhyggen om skogen ska vara skog. Ett kalhygge är något annat.

Mer om detta finns att läsa <a href=”http://www.biogeosciences.net/9/3999/2012/bg-9-3999-2012.html”>här</a>.

 

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor