Trilobiternas ögon

Trilobiter, en sorts vattenlevande leddjur, hörde till de mest framgångsrika djur som någonsin funnits. De ”såg dagens ljus” i bokstavlig betydelse redan för mer än en halv miljard år sen, och levde på vår planet i ungefär 269 miljoner år, ända tills en stor katastrof för 252 miljoner år sedan utrotade de flesta av de djurarter som fanns då. Trilobiterna var bland de första djur som hade god syn, med ögon som liknade dem som finns hos nutida insekter och kräftdjur. Länge har linserna i trilobiternas ögon ansetts ha bestått av kalkspat (kalcit), en form av kalciumkarbonat. Det har också föreslagits att de bestod av organiskt material hos de levande djuren, och att detta ersattes av kalkspat under fossiliseringen. Men det finns skäl att tro, att linserna bestod av kalciumkarbonat, med magnesiumjoner på en del ställen, redan under djurens livstid. Särskilt för syn under vatten bör linsmaterialets ljusbrytningsförmåga (brytningsindex) vara högt i ögonlinsens centrum och lägre i periferin. Det kan åstadkommas med organiska material, som fallet är exempelvis hos fiskar och bläckfiskar, men kanske också med kalciumkarbonat med olika innehåll av kristallvatten. I så fall har kristallvattnet försvunnit vid fossiliseringen.

För seende i luft, och speciellt under dagen med god belysning, kan man klara sig bra, eftersom mycket av ljusbrytningen sker mellan luften och ögats hornhinna, och vid god belysning hornhinnans och linsens mittpartier kommer till användning. Själv fick jag, efter att ha drabbats av gråstarr, mina naturliga ögonlinser utbytta mot homogena linser av plast, och de fungerar fint, liksom mina övriga reservdelar.