Ungdomars språk i farozonen
All vetenskap vilar på språkkunskap. Utan språk ingen matematik, ingen biologi, ingen historievetenskap, ingen medicinsk forskning, ingenting. Men nu håller vi på att såga av grenen vi sitter på: den nya generationen studenter har har problem med svenskan, grava problem. Och det är inte de (fortfarande underrepresenterade) utlandsfödda studenterna som är orsaken. De utlandsfödda som tagit sig till en svensk högskoleutbildning har ofta god studievana och hög motivation, och klarar svenskan bra. Det är unga vuxna som gått igenom den vanliga, svenska skolan saken gäller.
Strax före jul skrev jag med hjälp av mina kollegor här på Historiska institutionen i Uppsala en debattartikel om detta. Artikeln trycktes i Upsala Nya Tidning och fick mer uppmärksamhet än jag någonsin vågat hoppas på. Bland annat kommenterades den ett par dagar senare i Svenska Dagbladet och togs här om dagen upp i P1:s Studio ett (ungefär 18 minuter in i programmet).
Det är många som hört av sig till mig och berättat om sina egna erfarenheter som lärare och föräldrar. En gymnasielärare beskriver läget så här: ”Att ge eleverna i uppgift att på ett i mina ögon mycket elementärt vis analysera texter är lika med – i stort sett hopplöst. Handskrift är det några få som behärskar. De övriga skriver på ett vis som jag skulle vilja jämställa med en elev på låg- eller möjligtvis mellanstadienivå. Läser litteratur gör dessa ungdomar överhuvudtaget inte – om de inte tvingas, som de uttrycker det, i skolan. När jag i denna skola – som f ö saknar fungerande it-utrustning – lyckats boka en haltande datasal har flera av eleverna genast satt igång att utforska Facebook”…
”Min allra första lärargärning var att underkänna 4:e årets studenters hemtentor pga. bristande språkligt uttryck och stuktur”, skriver en person som undervisat på en teknisk högskoleutbildning. ”Detta var jag inte stolt över, inte minst mot bakgrund av att jag som (tysk) invandrare stod där och dömde ut svenskars eget språkkunnande.”
Från en skånsk högskola berättar en lektor att språknivån blivit sämre under de senaste åren, men att problemet närmast exploderat höstterminen 2012,” som om vi står inför ett haveri”. ”Väldigt få kan tolka en fråga som ’Nämn två exempel på XXX och diskutera hur de förhåller sig till varandra’”.
Men allt är inte nattsvart. Av lärares och pedagogers berättelser framgår att det i denna stund läggs ner ett helt fantastiskt arbete för att vända utvecklingen. Man kämpar på i sin lärarroll, man skriver böcker och kontaktar Skolverket, man agerar inom lärarorganisationer som Lärarnas Riksförbund och Historielärarnas Förening. På Junibacken i Stockholm har man dragit igång projektet ”En läsande klass” tillsammans med barn- och ungdomsförfattaren Martin Widmark.
Nu gäller det bara att våra politiker och byråkrater möter alla dessa goda krafter med samma engagemang. Annars har vi snart ännu fler unga vuxna som inte kan ta till sig skriftlig information: som inte kan förstå ett kontrakt, inte kan skriva en acceptabel jobbansökan, och inte ta till sig vetenskapliga resonemang.
