Utdöda djurs kroppstemperatur

För att uppskatta forna tiders temperaturer har man länge använt sig av syreisotopen 18O, men nu har man kommit på en stor förbättring.

Isotopsammansättningen i den snö som bildat inlandsisarna på Grönland och Antarktis beror dels på isotopsammansättningen (förhållandet mellan den tunga syreisotopen 18O och den lätta syreisotopen 16O) i den vattenånga som bildat snön, dels på lufttemperaturen vid snöbildningen. Likaså beror isotopsammansättningen i kalkskal som bildas i havet av isotopsammansättningen och temperaturen hos havsvattnet.

Nyligen har man använt sig av denna metod också för att bestämma kroppstemperaturen hos utdöda djur genom att studera isotopsammansättningen i fossila tänder.

En osäkerhet som blir större och större ju längre tillbaks i tiden man går hänger ihop med att man måste känna till isotopsammansättningen också hos det medium (t.ex. havsvatten) ur vilket karbonatet avsätts. För några år sedan kom man emellertid på en absolut metod för temperaturbestämning som saknar denna nackdel. Den bygger på att man bestämmer förhållandet mellan karbonat sammansatt av enbart lätta isotoper av kol och syre, och karbonat som innehåller tungt stabilt kol (13C) och en atom av tungt syre (18O). Denna kvot sägs bero enbart på temperaturen. Med denna metod har man bestämt kroppstemperaturen hos mammut från en tand som hittats i floden Rhen (39°) och en som hittats i Nordsjön (37°). Skillnaden mellan de båda värdena motsvarar ungefär osäkerheten i bestämningarna. Resultatet är ungefär vad man kunde vänta sig och kanske inte så intressant i sig, men man hoppas kunna gå vidare med dinosaurietänder och andra äldre fossil. Se vidare http://www.pnas.org/content/early/2010/05/18/0911115107.abstract?sid=67139ff7-0978-45f1-b1ce-09696050cfd0