Vinterkräksjuka i luften?

I förra veckan fick vi napp. Vi har sökt vinterkräksjuka ett tag och efter en lång period av övermåttan friskhet kom till sist ett samtal från en hygienläkare med koll på sjukdomsläget i regionen. Ett utbrott av norovirus pågick vid en avdelning på sjukhuset i Malmö.

Tillsammans med en doktorand kastade jag mig i bilen och körde dit med provtagningsutrustningen. Luft samlades från olika platser där smitta kunde tänkas förekomma. Sedan följde analys hos våra virologikolleger. Igår kom svar från analysen. Får jag skriva om utfallet?

Ungefär här krockar forskarbloggande om dagsläget med traditionell vetenskaplig publicering. Innan vi går ut med resultat av våra mätningar bör de granskas, först av oss själva genom olika kontrollstudier och sedan av kritiska kolleger. Hela processen från de första experimenten till slutgiltigt offentliggörande av data tar normalt sett ett par år, ibland långt mer. När de väl kommer i tryck har vi sedan länge ögonen på nya fynd.

Säkrast vore alltså att vänta med att avslöja något tills vi är helt klara med studien, förmodligen runt år 2019. Men läsare av den här bloggen är å andra sidan kapabla att förstå att det handlar om preliminära resultat. Att mätningarna måste upprepas. Att vi behöver utesluta eventuella felkällor. Att statistiken är otillräcklig.

Så hur blev det? Jo, pilotförsöket indikerar att det fanns vinterkräksjukevirus i luften på patientrummet och i luften i korridoren utanför – trots att dörren mellan rummen var stängd större delen av tiden. Oklart om virusen var intakta nog för replikation, men norovirus är robusta så den risken är överhängande. Det är välkänt att ett mycket litet antal norovirus räcker för infektion. Fastnar de i mun eller övre luftvägar når de så småningom tarmen. Vinterkräksjuka betraktas idag inte som en luftburen smitta inom vården. Återstår att se om denna uppfattning behöver revideras.