Sverige år 2000

De intervjuade var ”toppexperter”, de flesta professorer, en var Nobelpristagare. Resultatet publicerades i boken Sverige år 2000 (1969) som sammanställdes av Tom Selander. Framtidsvisioner var inte längre spådomskonst, försäkrades läsaren i baksidestexten, utan en vetenskap.

År 2000 skulle vi arbeta sex timmar om dagen och ha tre månaders semester om året. Dessutom skulle vi ha medborgarlön. Men skatterna förutsades bli höga, eftersom staten skulle behöva omfattande resurser till u-landshjälp, miljövård och en växande offentlig sektor.

Samtidigt förutsades det stora globala problemet vara överbefolkning och världssvält. Flera bedömare menade att världen redan på 1980-talet skulle drabbas av så omfattande hungerkatastrofer att jordens befolkning skulle minska drastiskt. Avsevärda klimatrubbningar skulle dessutom redan ha inträffat år 2000, eftersom en ny istid hotade hela mänsklighetens existens, liksom en lika skrämmande syrebrist på grund av giftspridningen.

Den vanlige svensken skulle år 2000 bo i en storstadsregion och ha två barn – ett av varje kön, vilket man enkelt kunde bestämma i förväg. Man hade ett ”helautomatiskt kök”, klimatkontroll, dataterminal och bildskärmstelefon i allrummet.

På trottoarerna skulle transportband rulla, och tågen skulle susa fram i närmare 400 kilometer i timmen. Men det var inom flyget som det mesta skulle ske.

Planen skulle landa och starta vertikalt, och de flesta kunde gå i överljudsfart, kanske till och med i Mach 10! Men ”för korta transporter kommer helikoptern i allmänt bruk”.

Könsrollsdebatten var passerad år 2000, eftersom hushållsarbetet var automatiserat. I städskrubben stod nämligen en ”datastyrd robotslav” som skötte hushållsarbetet: ”En låda med cyklopöga, ben och minst två händer.” Den kunde duka matbordet, putsa fönster och dessutom lyda muntliga order. Dessutom gjorde engångskläder och lakan av cellulosabas tvättning överflödig!