Annons
Omstridd diagnos stoppar lokförare

”Rättvisan har segrat”, säger Torolf Jansson.

Bild: 
Louise Billgert

Omstridd diagnos stoppar lokförare

Torolf Jansson har alltid älskat tåg. För 28 år sedan förverkligade han drömmen om att bli lokförare. Nu säger Transportstyrelsen att han inte får fortsätta på grund av att han har Aspergers syndrom. En diagnos står mot ett prickfritt yrkesliv.

Författare: 

Publicerad:

2012-06-20

Som barn bodde Torolf Jansson på Järnvägsgatan i Vårgårda med västra stambanan dundrande utanför husknuten. I pannrummet slingrade sig hans modelljärnväg, och på lediga stunder kunde han stå ute vid stationen och anteckna lokens nummer med blyerts i ett rutat A5-block som han fortfarande har kvar.

– Det var fascinerande att se hur många olika lok det fanns. Jag gillar att samla in fakta, säger Torolf Jansson.

Nu har han fyllt 57 år och bor med fru, två döttrar och en katt i ett rosa radhus norr om Stockholm. Han har välansat skägg och är lite blek för årstiden.

Under uppväxten var Torolf Jansson en udda kille utan riktiga vänner. Klasskamraterna brukade ta hans mössa och kasta den mellan sig på vägen hem från skolan. Torolf trodde att det berodde på hans dialekt från Österbotten i Finland, eller på att hans föräldrar var religiösa och jobbade för Evangeliska fosterlandsstiftelsen. Varken han själv eller någon i hans närhet hade någonsin hört talas om Aspergers syndrom.

Österrikaren Hans Asperger var barnläkare i Wien. År 1944 publicerade han en vetenskaplig artikel om barn med snäva intressen och svårigheter i kontakter med andra. De flesta hade en begåvning som var normal eller, i vissa fall, över genomsnittet.

Vid ungefär samma tid beskrev den amerikanske psykiatrikern Leo Kanner något han kallade infantil autism. Kanners patienter liknade Aspergers, men hade i allmänhet lägre begåvning. Hans Asperger ansåg för sin del att det i grunden handlade om två olika tillstånd.

Aspergers vetenskapliga rapporter fick ingen större spridning utanför Centraleuropa, delvis på grund av att han skrev dem på tyska. Först efter sin död blev han känd genom den brittiska psykiatern Lorna Wing, vars dotter Susie fick diagnosen autism.

Lorna Wing har berättat att hon för första gången insåg att Susie var annorlunda under en tågresa, när flickan bara var ett halvår gammal. De satt i en kupé mitt emot en annan mamma och hennes bebis. Det jämngamla barnet pekade på saker som passerade utanför fönstret, och tittade emellanåt på sin mammas ansikte för att se var mamman hade sin uppmärksamhet. Så gjorde inte Susie. Hon visade aldrig några tecken på att vilja dela uppmärksamhet med någon annan.

Lorna Wing specialiserade sig på autism och liknande tillstånd. Hon lusläste Hans Aspergers fallbeskrivningar och jämförde dem med personer hon träffade på sin mottagning.

År 1981 myntade hon begreppet Aspergers syndrom i en vetenskaplig artikel om 34 människor med stora svårigheter att se saker ur en annan människas perspektiv. Flertalet var män. Varje dag fick de kämpa för att begripa det sociala livets oskrivna regler som verkar så självklara för alla andra. Flera var märkta av svår mobbning under skolåren, och tre fjärde­delar var specialintresserade av ämnen som geologi, astronomi, ånglokens historia eller tidtabeller av skilda slag.

Torolf Janssons passion för tåg ledde till att han så småningom fick jobb på SJ. Från början städade han toaletter, mer noggrant än någon annan. Efter några år blev han antagen till en lokförarutbildning. Tre dagar före julafton år 1984 fick han för första gången köra ett tåg på egen hand, ett godståg från Stockholm till Bollnäs. Loket var brunt och sexaxligt av den klassiska modellen Ma.

– Det var spännande och väldigt skönt, säger han.

När han ska förklara vad som är så fantastiskt med tåg beskriver han ett system styrt av ordning och logik. Det finns en tidtabell, och det finns rutiner för olika situationer. Tågens värld är inrutad, och som lokförare behöver man inte vara speciellt social. Det passade perfekt för Torolf Janssons personlighet.

Med tiden visade det sig att en av hans döttrar har liknande personlighetsdrag. En dag ringde en lärare och ville boka ett möte. Hon tyckte att man ibland inte riktigt kunde få kontakt med flickan. En utredning kom fram till att hon har en lätt funktionsnedsättning inom vad som kallas autismspektrumet. I samma veva fick Torolf frågan om han också ville gå igenom en utredning. I februari år 2009 fick han besked om att han hade både Aspergers syndrom och adhd.

– Det kändes otroligt bra. Jag fick liksom en förklaring till varför jag har varit annorlunda, säger Torolf Jansson.

Han berättade förstås om resultatet för sin företagsläkare. Det var inga problem.

Eländet började sommaren 2010. Den sista juni körde Torolf ett X2000-tåg fram och tillbaka till Göteborg. När han kom hem på kvällen ringde en företagsläkare som var ny i sitt jobb. Han hade gått igenom journalen och sett diagnosen adhd, som är en uppmärksamhetsstörning. Läkaren bestämde att Torolf skulle få körförbud omedelbart av säkerhetsskäl.

Lättnaden över att få lite oväntad semester mitt i sommaren försvann snabbt. Torolf Jansson började längta efter sin plats i loket. Han sökte dispens hos Transportstyrelsen och gick igenom en ny psykiatrisk utredning. Den kom fram till att diagnosen adhd hade varit felaktig, men bekräftade att Torolf Jansson har Aspergers syndrom.

Trots det fick han inte komma tillbaka till jobbet som lokförare. Torolfs fru Annelie, som är tågvärd, blev alltmer engagerad i frågan. Hon gick en kurs för att lära sig mer om Aspergers syndrom och fick via facket kontakt med en advokat som hjälpte till med att överklaga Transportstyrelsens beslut.

I mars kom ett nytt avslag. Det slår fast att Aspergers syndrom hör hemma på en lista över sjukdomar som inte får förekomma hos lokförare. På listan finns även sjukdomar som demens och epilepsi.

– Det är ju helt galet. Det skulle inte förvåna mig om många andra lokförare också skulle få diagnosen Aspergers syndrom om de blev utredda, säger Annelie Jansson.

I maj besökte hon en konferens om autism och liknande tillstånd i Folkets hus i Stockholm för att få möjlighet att prata med forskare om det som hänt hennes man. Det var fullsatt i salen. En av talarna var Christopher Gillberg, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Göteborgs universitet.

Under det senaste decenniet har han varit indragen i hårda fejder om diagnoserna damp och adhd. Göteborgs tingsrätt dömde honom för tjänstefel år 2005 när han vägrade lämna ut sitt forskningsmaterial med hänvisning till patienternas sekretess. Samtidigt är han en pionjär inom forskningen om Aspergers syndrom och autism. Nyligen beslutade Svenska läkaresällskapet att ge Christopher Gillberg Söderbergska priset på en miljon kronor för hans insatser.

Tillsammans med sin medarbetare och fru Carina Gillberg har han skrivit detaljerade kriterier för Aspergers syndrom, långt innan diagnosen år 1994 hamnade i psykiatrins viktigaste handbok (amerikanska Diagnostic and statistical manual of mental disorders, DSM). Makarna Gillbergs kriterier används ofta tillsammans med handboken DSM-IV i Sverige.

Efter föredraget i Folkets hus dröjer sig Christopher Gillberg kvar nedanför scenen. Annelie Jansson tar mod till sig och går fram till professorn.

– Jag vill berätta om min man som är lokförare och har Aspergers syndrom. Hans specialintresse har varit tåg ända sedan han var så här liten, säger hon och visar med handen strax ovan knähöjd. Och nu säger en läkare på Transportstyrelsen att han inte får köra tåg.

Christopher Gillberg spärrar upp ögonen:

– För att han har Aspergers syndrom?

– Ja.

– Men det är ju löjligt, säger Christopher Gillberg.

Annelie Jansson tillägger att hennes man började arbeta som lokförare för 28 år sedan.

– Har det hänt något på senare tid, någon olycka eller så? undrar Christopher Gillberg.

– Nej, nej, säger Annelie Jansson.

– Ja, om han har kört prickfritt i alla år så borde ju det väga tyngre än diagnosen i det här fallet.

Anne-Liis von Knorring, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Uppsala universitet står bredvid och lyssnar. Även hon har lång erfarenhet av att möta personer med Aspergers syndrom:

– Så där kan man ju inte använda diagnosen, säger hon.

Annelie Jansson berättar att fallet ska avgöras av Förvaltningsrätten, och undrar om Torolfs advokat får ställa frågor till professorerna som experter i målet.

– Javisst, säger Christopher Gillberg. Jag skulle inte tveka att svara att diagnosen Aspergers syndrom i sig aldrig någonsin skulle kunna motivera att någon tas från något jobb över huvud taget.

Han tillägger att en individuell prövning kan leda till att en person i det enskilda fallet kan vara olämplig, och att adhd är ett allvarligare problem eftersom det är en uppmärksamhetsstörning. Men han ser inga som helst vetenskapligt grundade motiv till att hindra alla som uppfyller diagnoskraven på Aspergers syndrom från att vara lokförare.

På den punkten har Transportstyrelsen alltså en annan uppfattning. Morten Sternudd, företagsläkare, är den medicinskt ansvarige experten bakom myndighetens beslut. Jag ringer honom och frågar vilken forskning han grundar beslutet på. Han ber att få återkomma med ett skriftligt svar.

En vecka senare kommer ett mejl där han går igenom de olika punkterna i diagnoskriterierna enligt DSM-IV (se rutan nedan) och anger vilka som utgör en risk för en lokförare. Han anser att alla möjliga kombinationer av kriterier som innebär att diagnosen är uppfylld innehåller riskabla egenskaper. Men han kan inte hänvisa till någon forskning. I brevet skriver han att ”såvitt vi känner till och är informerade, så föreligger det idag inga kända studier som belyser sambandet mellan personer med Aspergers syndrom och hur de fungerar som lokförare.”

På samma myndighet sitter en annan läkare och gör bedömningar för vägtrafiken. Inom det området är reglerna för Aspergers syndrom helt annorlunda.

– Diagnosen i sig är inte ett hinder, säger Lars Englund, chefsläkare på Transportstyrelsens trafikmedicinska råd.

Den som har Aspergers syndrom måste ha intyg från läkare som i det enskilda fallet ska bedöma om han eller hon är lämplig som förare. Det innebär att en person med diagnosen kan få tillstånd att köra en turistbuss eller en lastbil med farligt gods. Men tåg är alltså inte tillåtet. Varför är det så olika? Ingen av myndighetens läkare har någon medicinsk förklaring.

Torolf Janssons fall har nu hamnat hos Förvaltningsdomstolen i Falun. I den digra luntan av skrivelser i ärendet hänvisar Transportstyrelsen gång på gång till trafiksäkerheten. ”Skulle någon person hamna i fara eller komma till skada till följd av en i förväg känd funktionsnedsättning hos en befattningshavare, så är det i efterhand inte försvarbart”, skriver myndigheten.

Torolf Jansson håller förstås med om att säkerheten är viktig. Han sitter uppkrupen i den gröna hörnsoffan hemma i radhuset och redogör sakligt för alla turerna i fallet. Hans fru Annelie sitter mitt emot och låter mer upprörd.

– Jag är jätteledsen för att jag inte fattade. Hade jag vetat vilka konsekvenserna skulle bli så hade jag aldrig låtit Torolf utreda sig, säger hon.

Det är eftermiddag. Det rasslar i låset till ytterdörren och familjens två döttrar smyger in. De vinkar till sina föräldrar från hallen utanför vardagsrummet.

– Det här handlar ju inte bara om mig, säger Torolf Jansson.

Han har varit sjukskriven för ryggont och för en depression. Under en period hade han problem med andningsuppehåll i sömnen. Även om han i slutänden inte får fortsätta som lokförare av medicinska skäl så skulle han se det som en seger om Transportstyrelsen backade i frågan om körförbud för samtliga lokförare med Aspergers syndrom.

Annelie säger att hon även ångrar att hon lät utreda sin dotter, trots att diagnosen ger rätt till extra stöd i skolan.

– Tänk om diagnosen gör så att hon inte får något jobb. Då är det inte värt det, säger hon.

Hon påpekar att risken för olyckor finns inom massor av yrken, och att neuropsykiatriska diagnoser kan bli ett hinder i arbetslivet för allt fler.

– Det är poppis att ställa diagnoser nu, mycket mer än för tjugo år sedan. Och man undrar ju hur det ska gå för alla som en gång har fått en diagnos, säger Annelie Jansson.

Det hon önskar är att varje person som söker ett jobb ska bli värderad utifrån sina egna förutsättningar.

– I mitt yrke har vi ett förartest. Det är ju det som är relevant för jobbet, säger Torolf Jansson.

Han berättar att SJ hela tiden har försökt hjälpa honom att komma tillbaka som lokförare. Hindret är Transportstyrelsens sätt att tillämpa hälsoföreskrifterna.

Den tillämpningen ifrågasätter Peder Rasmussen, överläkare vid Enheten för barnneuropsykiatri vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Han har arbetat som extern expert åt Transportstyrelsen, dock inte med Torolf Janssons fall.

– Att den här mannen ska avstängas efter att ha kört prickfritt i så många år ter sig groteskt, säger han.

Han tillägger att det nog finns personer med Aspergers syndrom som han inte skulle vilja se som lokförare, men att massor av människor med diagnosen skulle fungera utmärkt.

– Ett specialintresse för tåg kan ju vara något positivt, säger Peder Rasmussen.

Han räknar med att ungefär en halv procent av befolkningen har Aspergers syndrom. Men under nästa år kommer diagnosen att försvinna, åtminstone officiellt.

När handboken DSM-IV ersätts av den uppdaterade versionen DSM-5 kommer Aspergers syndrom att föras in i den vidare diagnosen autismspektrumtillstånd. Där hamnar även autistiskt syndrom samt ytterligare två besläktade diagnoser. Det innebär att människor med egenskaperna som Hans Asperger respektive Leo Kanner beskrev för närmare sjuttio år sedan hamnar i samma fålla. Experterna som skriver handboken har inte hittat vetenskapligt stöd för att behålla Aspergers syndrom som en egen diagnos. De anser att begreppet autismspektrumtillstånd – tillsammans med en gradering av individens verbala och intellektuella förmåga – borde räcka för att beskriva Aspergers syndrom.

Torolf Jansson är bekymrad över ändringen. Han tror att den nya diagnosen kan bli en belastning för den som söker vissa jobb.

– De flesta har nog bilden av att någon med autism knappt är kontaktbar. Det låter allvarligare än att vara aspergare, säger han.

Det återstår att se hur Transportstyrelsen och andra beslutsfattare kommer att behandla människor med autismspektrumtillstånd.

– Även med en ny diagnos blir det viktigt att man prövar varje enskilt fall och inte utesluter någon enbart på grundval av diagnosen, säger Peder Rasmussen.

Hur det blir med Torolf Janssons framtid som lokförare kommer inom kort att avgöras av Förvaltningsrätten i Falun.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

33

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Heja Torolf som tar striden, beslutet är felaktigt, vansinnigt och mycket dåligt underbyggt! Om neuropsykiatrisk diagnos vore ett hinder för yrket så skulle det väl ingå i den initiala och periodiska läkarundersökningen att sålla bort dessa? Hur kan Transportstyrelsen lämna godtyckligt utrymme för påstådda riskfall som INTE utreds och eftersöks regelbundet för alla yrkesutövare?

Michael Carlsson
Utbildningsledare och trafiksäkerhetsspecialist i järnvägsbranschen

Hej Michael !

Skulle du vilja maila mig anlii@hotmail.com

MVH Annelie

Blir bara så matt över den inkompetens som finns där ute om NPF!!!

Om man har någon grad av autism, typ Aspberger, får man ta flygcertifikat och flyga flygplan då? Känner en person som jag misstänker starkt har någon grad av Aspberger, som säger att han har flygcertifikat och äger ett antal egna flygplan som har brukar flyga.
Hans intresse för flygplan har sedan barndomen varit närmast en besatthet.

/ Ninni

Man slår sig bara för pannan över hur myndigheter och deras tjänstemän försöker förenkla allt så mycket att det dras slutsatser som i längden inte går att försvara.

Ninni

Frågan är om någon psykolog ens skulle använt begreppet "funktionsnedsättning" för en person med AS, de flesta hade nog precis som Peder Rasmussen nämnt se AS som en "funktionsupphöjning". Diagnosen Asperger Syndrom skulle jag se som en arbetsmerit. Personer med AS har ett fokuserat intresse som gör dem till experter och en nivå av noggrannhet som får normala dödliga att verka slarviga.

Mycket oroväckande när personer utan utbildning eller kunskap i psykologi gör sådana här bedömningar/beslut.

Vill bekräfta det du skriver ang begreppet "funktionsnedsättning", även om jag också själv använder mig av det. I det aktuella fallet "Torolf", så borde verkligen inte aspergerdiagnosen ses som en funktionsnedsättning, utan kanske snarare tvärtom.
Innan vi använder oss av denna term borde vi självfallet beakta huruvida kognitiv struktur utifrån AS verkligen "sätter ned funktioner" som är viktiga utifrån specifik kontext/aktuell situation.
Det finns mycket som talar för att denna typ av kognitiv struktur, precis som du nämner, i ett flertal situationer snarare borde betraktas som "funktionsförstärkande", exempelvis utifrån att "samvetsgrannhet" är en kännetecknande egenskap. Man är ofta mer noggrann och laglydig än normalpopulationen.

Faktum är att flera professorer och forskare, som jag haft kontakt med, kan känna igen sig i beskrivningen av den kognitiva struktur som är kännetecknande för AS. Detta så när som på ett kriterium, nämligen; "betydande nedsättning av funktionsförmåga, i sociala sammanhang, arbete eller i andra viktiga avseenden".
Att diagnoskriterierna inte uppfylls i dessa fall beror alltså på situationen som dessa individer befinner sig i. D v s, den kognitiva AS-strukturen sätter inte ned funktionsförmågan i situationen som forskare, utan kan tvärtom vara "funktionsförstärkande", utifrån den kunskap som hängivenhet för "specialintresset" genererar. Ofta fritt från tidsspillan på "onödiga sociala interaktioner".

Diagnosen är alltså, i betydande grad, beroende av miljöfaktorer och hur situationen man befinner sig i ser ut; Två individer med identisk kognitiv "AS-struktur" skulle, beroende av sådana faktorer, kunna hamna på helt skilda platser i samhället. Den ene går i skola utan mobbingproblem, där han kan bli accepterad såsom den "lille professorn". Han går ut med toppbetyg, läser vidare, fördjupar sig i sitt specialintresse och gör en forskarkarriär. Han får ingen diagnos. Den andre hamnar i en situation där hans AS-struktur blir en "sårbarhetsfaktor". En icke-välfungerande skolklass där han blir måltavla för svår mobbing, då han "avviker" socialt från gruppen och kanske anses som "nördig". Svårt skilja på skämt och allvar, naiv och lättlurad.

Utifrån långvarig och svår mobbing sker en "traumatisering" med ångest, depression, sömnsvårigheter samt koncentrationssvårigheter som följd. Därmed sker en faktisk "funktionsnedsättning", både prestationsmässigt och socialt. Det "försvar" en individ med "AS-struktur" använder sig av är ff a bortträngning och dissociation. Individen blir alltmer inåtvänd och svårkontaktbar. Omgivningen reagerar och utredning görs, med asperger-diagnos som resultat. I värsta fall så uppfattar individen detta som en "felmärkning", d v s ett kvitto på att "det är mig det är fel på" och "inte miljön/omgivningen som utsätter mig för detta". Risken för detta är stor om inte miljöfaktorer uppmärksammas. I de fall utredning inte sker under skolgången så sker det ofta i samband med att individen, p g a "dåligt mående" (traumasymtomen), hamnar hos psykiatrin. Där kan man ibland särskilja traumasymtomen, från "aspergerproblematiken", och då ge de behandlingsinsatser som krävs. Tyvärr missas detta alltför ofta, med obearbetat/obehandlat trauma och dess konsekvenser som följd. En vanlig konsekvens är att man inte "fungerar" på arbetsmarknaden, främst p g a den extrema, traumarelaterade, stresskänslighet som är så vanligt förekommande i dessa fall.

Majoriteten av de individer som besöker mig på habiliteringen beskriver upplevelsen av att deras "verkliga" problematik, den ovan nämnda, inte uppmärksammas och att den istället, per automatik, tillskrivs aspergerdiagnosen.

Vad jag ff a vill ha sagt är att det handlar om människor, som p g a olika omständigheter, har fått en diagnos. Kanske inte nödvändigtvis för att de är så annorlunda och avvikande eller har så stora brister.
Det kan i verkligheten handla om att bristerna finns i den miljö/situation som individen befinner sig i. Utifrån dessa "miljöbrister" har individen svårt att fungera och får då en diagnos.

Ibland kan man fundera över om inte en icke-fungerande, d v s en "funktionsnedsatt", miljö/omgivning borde diagnostiseras istället för att (såsom tyvärr både individ och omgivning ofta verkar uppfatta det) "felmärka" de individer, som till följd av en sådan omgivning, får problem. I synnerhet om diagnosen bara bidrar till ytterligare problem för individen, såsom i det aktuella fallet. Även här ligger det verkliga problemet hos en "funktionsnedsatt omgivning" som fortlöpande, förmodligen utifrån kompetensbrist, förorsakar ett antal (?) personliga katastrofer varje år.

Tvärtemot, vad som kan sägas om Torolfs, så uppfyller denne företagsläkare följande diagnoskriterium för asperger, vad gäller arbete;

"..signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden."

Detta kriterium (C i diagnosmanualen) kan anses uppfyllt även om funktionsförmågan avseende arbete inte är nedsatt. Det räcker alltså med att den sociala förmågan är det, vilket ju inte behöver ha någon inverkan alls på arbetsförmågan.

Att särbehandla en grupp människor utifrån fördomar om gruppen och utan någon som helst vetenskaplig grund som motiverar sådan särbehandling, hör bara inte hemma i ett modernt och civiliserat samhälle.
Är det någon som ska stängas av från sitt arbete så är det den, ur arbetssynpunkt, signifikant funktionsnedsatte läkaren.

Mvh
Leg psykolog

Hej !

Jag är Torolfs fru och vi skulle gärna vilja komma i kontakt med dig.

MVH Annelie anlii@hotmail.com

Jag är lokförare, och jag tycker att det här är extremt konstigt. Skulle aspberger vara ett hinder? Farligt? Dåligt för säkerheten? Knappast.. Vi skulle ha _färre_ olyckor på järnvägen om alla förare har aspbergers då det inte skulle slarvas med rutiner, vilket oftast är det som orsakar de olyckor som sker.. ;)

/En förare som också säkert har någon liten touch av aspbergers

Torolf.

Glad att du går vidare och inte är tyst om detta. Du har fått många människor att reagera och också fått igång en väldigt viktig debatt. En diagnos, vad den än är, är ingen personbeskrivning. Du är inte din diagnos utan i första hand en människa med olika egenskaper.

Tack för att du tar strid, vi är många som backar upp dig och som är glada för att du har modet att gå vidare med frågan!

Lennart Jönsson
Misa AB

Detta med diagnoser är ett dilemma. Jag ser i mitt yrke (lärare) att endast elever med utredda diagnoser får det stöd de behöver, men när det blir så här som med Torolf undrar jag om inte diagnosen är ett hinder.

Diagnos är enligt nya skollagen inget som helst krav för att få den hjälp man behöver i skolan. Man ska få den hjälp man behöver, diagnos eller inte.

Diagnos bör man ha för att kunna få rätt assistans om man har ett funktionshinder. AS är ett sådant i vissa specifika sammanhang. I stressande omständigheter, som till exempel skolarbete eller andra socialt krävande situationer, kan det mycket väl vara det. Om man sysslar med något man som AS-personlighet brinner för - som i Torolfs fall tåg - är det snarare en stor tillgång. Dock anser jag, som mamma till 23-årig som med AS, att man genom diagnosen ska ha rätt till hjälp att ta sig igenom de moment av livet som annars på grund av ett annorlunda socialt beteende kan bli oöverstigliga. Risken är när diagnosen sedan används som ett schablonmässigt sätt att se på individer som i övrigt, precis som alla andra, är helt olika varandra. Det är inte fel att få diagnos, problemet ligger hos okunniga individers tendens att genom maktmissbruk använda diagnosen för stigmatisering. Därmed ökar man dramatiskt utanförskapet istället för att som sig borde minska dem. Mycket kan och bör sägas ytterligare i detta. Denna kommentar var bara vad som omedelbart föll mig i sinnet.
Bodil Mårtensson författare

Hej Bodil Mårtensson.

Josef Olsson heter jag. Jag har själv diagnosen Aspergers syndrom och jobbar för tillfället med ett filmmanus om hur samhällets normer ofta gör livet svårt för folk som, av olika anledning/bakgrund, "faller utanför ramarna" för vad som brukar kallas "normalt". Skulle du vara intresserad av att medverka till manuset så hör gärna av dig via telefon eller maila mig.
Tel: 070 06 25 667
@: joseffoo@live.se
MVH: Josef Olsson.

Jag lider med dig Torolf, jag själv är väldigt intresserad av järnväg och har upplevt nästan en besatthet av järnvägar även om det har avtagit de senaste åren pga svårigheterna i det sociala livet som jag kämpar med varje dag. Jag är egentligen inte direkt förvånad över transportstyrelsens beslut jag känner många som har haft problem med dem förr om liknade och andra fall. Det är en myndighet som kränker och saknar respekt och lever för att köra över människor. Den handläggaren eller läkaren som jag träffade från transportstyrelsen när jag skulle ta mina tunga behörigheter var dock vettig. Han kände till min diagnos asperger men ville inte ha med den i protokollet för det kunde medföra problem så alla heder åt honom.

Hur som helst, jag hoppas verkligen att du sätter dit transportstyrelsen ordentligt och visar att de har FEL. Något de ogärna erkänner som myndighet.

Bästa hälsningar från Jared i Jönköping.

Som jag ser det så har Torulf diskriminerats som en följd av förvånansvärd kompetensbrist.
Aspergers syndrom är en diagnos vars kriterier anses uppfyllda om personen ifråga har;

1. Brister i förmågan att använda varierade icke-varbala beteenden såsom t ex ansiktsuttryck och gester i den sociala interaktionen

2 Brist på spontan vilja att dela intressen

3 Intensiv fixering vid ett el flera intressen

4 Betydande nedsättning av t ex social funktionsförmåga p g a ovanstående.

Utifrån att en person uppfyller kriterier enl ovanstående punkter (1-4), vilket faktiskt räcker för att få diagnosen asperger, så kan han alltså förvägras rätten till sitt arbete. På vilken grund kan man då fråga sig? Hur motiverar man detta?

En mycket stor andel av befolkningen, som inte låtit testa sig, skulle säkerligen uppfylla dessa kriterier!

Om man av någon obegriplig anledning skulle hävda att diagnosen skulle innebära en sådan betydande risk ur säkerhetssynpunkt så borde man självfallet införa obligatoriskt NP-test för samtliga lokförare. Uppskattningsvis finner man då att ca 35 % uppfyller diagnoskriterierna, lågt räknat.

Då tåg och andra allmänna fortskaffningsmedel är mycket populära specialintressen hos personer med personlighetsstrukturen asperger (med eller utan formellt fastställd diagnos) så är det också den typen avyrken man ofta söker sig till. Därför skulle det inte alls vara förvånande om andelen yrkeschaufförer med "asperger" ligger någonstans runt hälften.

Har hört någon hävda att den potentiella risken med asperger i detta sammanhang är den bristande flexibiliteten i sättet att tänka, framför allt i sociala situationer, vilket kan vara ett vanligare problem hos personer med asperger än bland befolkningen i övrigt.

Det finns dock ingenting som säger att detta skulle kunna ha någon påverkan vad gäller trafikrisker eller körförmåga. Tvärtom så finns det mer belägg för motsatsen då personer med asperger ofta är mer nogranna med att följa trafikregler och lagar än vad normalpopulationen är.

Detta är en diskriminerande generalisering av människor med funktionsnedsättningar, då man på ett mycket fördomsfullt sätt och på helt lösa grunder, diskvalificerar människor, och tar ifrån dom rätten till sitt arbete.

Beror detta på en skrämmande inkompetens, eller kanske en viss sorts otäck människosyn. Eller kan det möjligen bero på bristande flexibilitet i sättet att tänka. Om det handlar om det sistnämnda så uppstår frågor om bakomliggande faktorer;

1 Handlar det om (odiagnostiserad) asperger?

2 Eller är det ett uttryck för bristande kognitiv flexibilitet hos normalbefolkningen?

Oavsett vilken av ovanstående punkter som ger det korrekta svaret, så är i detta sammanhang, bristande kognitiv flexibilitet, en klar riskfaktor som måste beaktas vad gäller yrket som företagsläkare. I detta fall och säkerligen i många fler fall är det tydligt att denna brist kan leda till tragiska konsekvenser för de som drabbas.

Kunde bara inte vara tyst då det är dessa människor jag arbetar med och träffar varje dag.
De är vanliga människor som bara är mer sårbara i sociala situationer. De har svårare tolka sociala koder och signaler och har därför ofta blivit mer utsatta och farit mer illa under uppväxten.

Ska dom även behöva fara illa och utsättas för diskriminering i detta sammanhang?
Upprörande, minst sagt!

// Mvh
Leg psykolog

Hej !

Vi skulle gärna vilja komma i kontakt med dig Psykolog.

MVH Annelie / Torolfs fru.

maila mig på anlii@hotmail.com

Vi lokförare genomgår olika tester inklusive psykologisk undersökning för att få fram en viss förarprofil.
Jag tror det är väldigt många i förarkåren som har aspergers syndrom, det skulle vara intressant att utreda och om det nu är såsom jag tror, vem skall köra våra tåg framöver? Pensionsavgångarna skulle nog ses som en bagatell i sammanhanget törs jag påstå som känner väldigt många förare som garanterat har Aspergers....

Tack för ordet.

Vart är vi på väg i vårt samhälle egentligen?
Fack och stämplar på människor, Aspergers syndrom är en lindrig form av autism, en personlighetsvariant.
Låt Torulf fortsätta köra tåg!

Aspergers Syndrom är inte en sjukdom i egentlig mening utan ett diagnos kriterium. Kan därför inte jämföras med t.ex. epilepsi.
Därmed borde inget medicinskt hinder föreligga genom en Asperger diagnos...
Att koppla lämpligheten som lokförare till en Asperger diagnos är enligt min syn lika logiskt som att säga att blont hår gör en person olämplig som lokförare...

Att personer med en sådan bristande förmåga att de inte kan inse detta har makten att förstöra andra människors liv är däremot extremt upprörande.

Jag anser att Morten Sternudd med omedelbar verkan bör friställas från sin tjänst då han visat prov på extrem dumhet... Med sin extrem dumhet utgör han i sin nuvarande position en säkerhetsrisk.....

Allt detta av den enkla orsaken att myndigheter måste klassificera allt för att kunna administrera det... Detta gör att åtgärder som enligt lagen ska vara kopplade till behov istället kopplas till en diagnos. Det gör administratörens uppgift lättare.
Detta innebär i ovanstående exempel att en fullt kapabel lokförare förbuds att utföra sitt jobb.
I andra fall kan det innebära att någon som är i behov av en hjälp insatts inte kan få den för det saknas en diagnos som kan fastställa att behovet faktiskt finns....

Snälla ansvariga politiker sluta koppla allting till olika diagnoser och se till förutsättningar och behov istället.... Det är faktiskt även så att lagstiftningen säger att det är behovet/ förutsättningarna som ska styra inte diagnosen, men i verkligheten är det precis tvärt om..... Men det är ju bara i verkligheten och den har ju våra kära politiker inte så mycket kontakt med......

Tack för att du orkar kämpa Torolf du har mitt fulla stöd.

Personer med Aspberger är en TILLGÅNG i samhället. Det finns viktiga anledningar till varför naturen och evolutionen sett till att så många individers hjärnor är programmerade på detta sätt: Sinne för detaljer, noggrannhet, trivsel med ensamarbete, odling av specialintressen, mer inriktade på att söka och säga sanningar istället för att slira på sanningen för att vara till lags i det sociala samspelet osv. Vi behöver våra nördar!

Ca 1 procent av alla i befolkningen beräknas ha Aspbergers eller liknande. Fler av världens absolut största vetenskapsmän, politeiker, filosofer etc har haft Asbergers. Är de verkligen "nördar"? De är inte retarderade , inte mindre begåvade tvärtom har ofta högre IQ och låter till skillnad från andra människor bli att "läsa in " saker i sociala samspelet. Eftgersom det senare ofta ger upphov till problem i övertolkning och feltolkning av vad andra faktiskt menar så kan man ju undra-vad är problemet med att ha Asbergers? Det vore väl inte dumt om alla var lite smartare och höll sig till fakta istället för att tro så mycket? Fram för personer med Asbergers! De ska värnas och deras extraordinaära begåvningar användas istället för diskrimineras av okunniga människor!

När jag hörde med transportsyrelsen hade de inget om detta fall där ens, kanske mörkade historien för mig.

Linus det stämmer inte, de här är fortfarnande aktuellt och min MAN får inte köra tåg, han är inskriven på arbetsförmedlingen och och vi väntar på en tid i förvaltningsrätten,

MVH Annelie ( Torolf´s fru )

Ninni svaret jag fått från transportstyrelsen är att det finns ingen pilot eller nån som får flyga som har NPF eller Asperger, sjö trafik är tveksama till om man får vara, yrkes chafför på vägen är okey men absulut inte järnväg.

Min fundering på vilka yrken man får jobba inom och var man egentligen är lämplig ?

Kan man vara politiker, polis. läkare, sjuksköterska, brandman, barnskötare, militär, vägarbetare ? eller vilka yrken är det som gäller ?

MVH Annelie

En reflektion: Kan det vara så Transport styrelsens läkare själv har Asbergers. Detta med tanke på det sätt han framlägger sina förklaringar . Hans svårighet att känna in det enskilda fallet. Att denna läkare har ett specialintresse , är väl ganska uppenbart. Man kan säkert fylla på med mer kriterier, ,,,,

Intressant att veta, hade varit om TS läkaren själv genomgått en utredning och fått en diagnos ex Asbergers.

Paradoxen:Visar det sig att Läkaren har Asbergers, kommer ju saken i helt annan dager . Får han sitta kvar i denna position som läkare, och handlägga alla de Lokförares liv som bevisligen fungerar och fungerat utmärkt i sitt yrkesliv.?

Läkaren tycks ha tolkat allt enligt en regelbok, utan någon individuell prövning , dispensförfarande eller annat. Misstänker också att nämnda läkare varit delaktig i skapandet av detta rätt fyrkantiga regelverk.

Tycker nog att frågan skall väckas om diagnos finns på läkaren i detta fallet, eller borde han utredas. Detta hade kanske bringat lite klarhet i detta mycket märkliga ärende.
Man har gjort mycket enkelt för sig genom att skriva regelverket som man gjort , troligen för att det inte skall finnas något som skall falla tillbaka på författaren . ( rätt intressant för det gör det nu )

MVH LOKF i 25 år

Okej Annelie, då ljög dem för mig på då transportsyrelsen.

Annelie, tillägg företagsläkaren Morten Stenudd, är allmänspecialist inte psykiatiker.
Allmänläkare kan inte så mycket om neuropsykiatriska funktionshinder.

Annelie, tycker du ska gå till botten med detta.
Jag förstår inte varför din man inte får köra tåg?
Asperger personer brukar ju vara noggranna och plikttrogna sitt jobb.
Jag fick min diagnos Aspergers syndrom år 2000, efter massa år av mobbing i skolan.

Som diabetiker blev jag av med mitt bilkörkort 2009,blev arbetslös,gick vidare med advokat till länsrätten och fick rätt och fick omedelbart tillbaka mitt körkort men inte mitt arbete som hade blivit tillsatt av annan.
Jag fick heller ingen ersättning för förlorad arbetsinkomst och fick inte ens ersättning för mina advokatskostnader när jag sökte hos JK(har skickat in 2 ggr).
Jag har under många år gått på synfäldts undersökningar och alltid klarat dessa tidigare men 2009 hade det kommit en ny utrustning som antagligen knappt "friska" människor skulle klara.
Jag kan med hjälp av ögonbotten fotograferingar visa på att det inte blivit någon förändring i mina ögon men enligt den nya utrustningen såg jag knappt,trots att jag kört prickfritt i 20 år.
Jag har gjort om testet flertalet gånger och ingen av gångerna har testet visat samma resultat,DETTA TEST ANVÄNDER TRANSPORTSTYRELSEN FÖR ATT BEDÖMMA DIABETIKERS KÖRFÖRMÅGA!
Lars Englund har än i dag inte kunnat förklara för mig vad detta test motsvarar i trafiksammanhang eller var han hittar statistik på bl.a diabetiker som är inblandade i trafik olyckor pga nedsatt synfält.
Transportstyrelsen går emot massor av experter på området och tycks göra som de vill utan att behöva förklara sig så denna artikel(ovan) förvånar mig inte.
Min vän Tony(se Expressen 8:e november)blev av med sitt körkort och överklagade till förvaltningsrätten,fick rätt, men trots detta drog de körkortet IGEN!
Jag har nu startat en namninsamling på facebook som heter "Rättvisa körkortskrav" där jag hoppas på att få in en massa namn som jag kommer att gå vidare till transportstyrelsen med för att kräva svar och en regeländring.
Jag tycker att det får vara nog med kränkningar och diskrimineringar av vissa "sjukdomsgrupper" utav transportstyrelsen,de borde bli granskade!

Har själv fått en asperger (AS)-diagnos i vuxen ålder. Efter att två av mina barn fått sina diagnoser kändes det rätt att även jag gjorde en utredning - vilket sannerligen inte var en enkel process. Eventuella idéer om att diagnoser delas ut alltför lättvindigt, kan i vart fall jag dementera.
Hursomhelst blir man knäsvag inför Transportstyrelsens resonemang och det är en lättnad att Förvaltningsrätten gick på förnuftets linje.
Bra också att så mycket vettigt sagts i utbytet ovan.
Skrattade lite åt det här med en funktionsnedsatt omgivning. Hörde om en grabb som har AS och är särbegåvad. Lär sig snabbt och kan mer än sina lärare på olika områden. Går det bra i skolan? Nja, sådär... Vem är det då det är 'fel' på?

OK... I ett större perspektiv inser man att informationsbehovet kring AS tycks enormt när läkaren på Transportstyrelsen inte kan acceptera vad DSM och samlad expertis har att säga. Han ville göra sin egen tolkning och bakom honom stod Transportstyrelsen. Skrämmande.

Återstår:
Hur ska vi aspergare tänka kring detta?
Ska vi mörka våra diagnoser och/eller rent av undvika att göra utredningar?

Vill slutligen rekommendera föreningen Oberoende Aspergare för alla med diagnos. Det finns tyvärr alldeles för många mer eller mindre självutnämnda experter på AS - de flesta utan diagnos.

Grattis! Toppen! Varje människa är unik, men det förstår tyvärr inte samhället,du klarar lokförar yrket men en annan med aspergers kanske inte hade klarat det..det förstår inte samhället att det är så väldigt olika inom samma ram sas ..jag undrar personligen hur länge det ska ta för samhället att hänga med "i tiden"

Mamma till ett barn med unika behov

Hej! Att företagshälsovården och sedan Transportstyrelsen gör så här är ytterst anmärkningsvärt. Asperger har ju inte visat sig negativt eftersom Du kört i 28 år. Var femte år och efter 45 vart tredje är de obligatorisk PU (läkarubdersökning) och sedan varje år teoretsikt prov på SÄO numera JTF om föreskrifterna + massa andra utbildninger som ABC, brand, evakuering, broar, tunnlar osv. Har man klarat detta utan anmärkning och dessutom skött sitt arbete klanderfritt kan jag inte tänka mig annat än att Transportstyrelsen kommer att få bakläxa av Förvaltningsrätten eller av högre instans. PS! Du har möjlighet att begära muntlig förhandling vilket kan vara en fördel. I vanlliga fall sköts ärendet via kommunicering via papper men som jag förstått låt din advokat samla ihop några experter och föreslå dessa som sakkunniga. Det är dock viktigt att Du inte pratar med dessa då de skall vara opartiska annars kan jävsitutaion uppstå. Lycka till! Lennart

Lägg till kommentar