Fascister eller inte – vad anser forskarna?

Det här är en artikel från december 2014.

Sedan riksdagsvalet 2010 sitter Sverigedemokraterna i riksdagen och har dessutom en vågmästarroll. Något som de utnyttjade i december 2014, då de fällde den sittande regeringens budgetproposition. I diskussionen som följde har debatten om SD:s politiska färg intensifierats och vissa debattörer har gjort en poäng av att kalla SD fascister eller nyfascister.

I Nationalencyklopedin karakteriseras fascism av förakt mot demokratin, vurm för den nationella revolutionen och kult av den karismatiske ledaren. I botten finns även ultranationalism och våldsdyrkan. Nyfascism är en samlingsbenämning på högerextrema rörelser som anknyter till fascismen, och som utmärks av invandrarfientlighet och förnekande eller bortförklaring av nazistiska grymheter under andra världskriget.

F&F har vänt sig till ett antal framstående forskare inom ämnen som statsvetenskap, sociologi och historia och ställt följande fråga: I debatten kallas ibland Sverigedemokraterna för fascister/nyfascister. Är det en rimlig benämning – eller finns det bättre?

1 | Klas-Göran Karlsson, professor i historia vid Lunds universitet, och medförfattare till artiklarna om fascism i Nationalencyklopedin, är kritisk till att kalla SD ett fascistiskt parti:

– Jag tycker inte att man ska missbruka detta begrepp mer än vad som redan gjorts. SD är i mina ögon ett nationalistiskt, främlingsfientligt och rasistiskt parti, men till skillnad från fascistpartier har partiet inte antytt annat än att de vill verka inom demokratins ram, med demokratiska metoder – ja, demokratin har ju blivit ett synnerligen användbart redskap för dem just nu – och utan den legitimering av politiskt våld som är typisk för fascistpartier.

2 | Anders Widfeldt, som är statsvetare vid University of Aberdeen och forskar om högerextrema rörelser i Europa:

– Enligt min uppfattning finns det inte fog för att kalla SD något som innefattar fascism. Partiets program har inte ett innehåll som är förenligt med något så när stringenta definitioner av fascism.

Anders Widfeldt menar att om man vill förhindra att SD får politiskt inflytande så är fascismstrategin förenad med risker. För om man inte lyckas driva hem fascistargumentet så kommer det att ytterligare stärka SD.

3 | Ulla Ekström von Essen, idéhistoriker vid Södertörns högskola som forskar om extremnationalismens historia, är mer vacklande inför etiketteringen:

– SD har liksom fascistiska och nazistiska rörelser ett starkt känslomässigt budskap. En känsla av annalkande hot, ”degeneration”, men också en känsla av intern storhet triggas, inte minst genom nationen som metafor för folk och enhetskultur. I det avseendet, när det alltså handlar om ultranationalism, är SD en blåkopia av fascism och nazism.

4 | Göran Dahl, professor emeritus i sociologi i Lund och författare till bland annat boken Radikalare än Hitler menar att fascismbegreppet är relevant.

Enligt honom kan fascism definieras som 1. extremnationalism, 2. en idé om att nationen anses hotad, 3. en idé om hur nationen ska räddas.

– Av dessa tre kriterier uppfyller SD de två senare, med råge. Och när det gäller det första ligger man väldigt nära, menar han, och skriver att Sverigedemokraterna ser nationen som hotad av ”massinvandringen”, vilken bör stoppas.

– En fascist har vanligtvis en totalitär tendens, men SD är demokrater, i demokratibegreppets snäva betydelse som majoritetsstyre.

5 | Heléne Lööw, docent i historia vid Uppsala universitet, är expert på högerextremism. Hon har bland annat skrivit böckerna Hakkorset och Wasakärven, Nazismen i Sverige och Med sökarljuset på vitmaktrörelsen.

– SD är enligt min uppfattning en ideologisk blandform av en rad olika strömningar som tillsammans skapade SD. En del är fascister, via Nysvenska rörelsen, en del är högerradikala via Sveriges Nationella Förbund. Så vi har en ärkereaktionär strömning, samt populister i form av alla de lokala och regionala populistpartier som de åt upp under 1990-talet. Dessutom finns en ursprunglig gren som kom från besvikna avhoppare från S och C och slutligen senare avhoppade från KD och M. Dessa skapade något vi egentligen inte har en bra term för ännu, menar Heléne Lööw.

6 | Alf W. Johansson, som är professor emeritus i historia vid Södertörns högskola och författare till standardverket Den nazistiska utmaningen, anser inte att SD är fascister:

– Något fascistiskt parti är det inte, men Sverigedemokraterna har ändå revolutionerat det ideologiska fältet i svensk politik genom att höger–vänsterdimensionen, som varit död i decennier, har återuppstått.

7 | Lena Berggren, som är historiker vid Umeå universitet och bland annat har skrivit boken Blodets renhet, värjer sig mot etikettfrågan helt och hållet:

– I det nu rådande väldigt infekterade läget används fascismbegreppet som ett moraliskt laddat politiskt slagträ, vilket gör det rätt meningslöst att försöka göra en vetenskaplig bestämning av SD – den kommer bara att politiseras. Min uppfattning är att frågan om SD:s ideologiska hemvist förvisso är vetenskapligt intressant, men att fokus för närvarande snarare bör läggas på en kritisk granskning av politiska sakfrågor, och då inte bara invandrings- och integrationsfrågorna. Ideologianalysen får komma senare, när den kan göras med noggrannhet och eftertanke.

8 | Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, är kritisk till fascismetiketten:

– Nej, fascister är inte en rimlig benämning. Det är bättre att beskriva partiet som främlingsfientligt, nationalistiskt, konservativt och populistiskt.

9 | Andreas Johansson Heinö, statsvetare vid Göteborgs universitet, författare till boken Gillar vi olika? och expert på högerextrema partier:

– Sverigedemokraterna är ett nationalistiskt parti, inte ett fascistiskt. Det är oseriöst att låtsas som om nationalism och fascism är synonymer. Det är olyckligt om betydelsen av begrepp som fascism och rasism devalveras. Menar man allvar med att Sverigedemokraterna är ett nyfascistiskt parti – och därmed per definition ett hot mot demokratin i Sverige – borde den logiska följden vara att det blir Säpos, inte de övriga partiernas, uppdrag att bekämpa dem.