En nazistisk massmördares liv

Alfred Filbert (1905–1990) var överste i SS och chef för EK9, en av de grupper som Tyskland satte in sommaren 1941 vid invasionen av Sovjetunionen. Hans grupp skulle ”eliminera” partisaner bakom fronten. Men snart utvidgades operationen till masskjutningar av potentiella partisaner och judar (som i den nazistiska propagandan starkt förknippades med Sovjetstaten) i vapenför ålder. Efter hand vidgades operationerna till att även innefatta judiska kvinnor, barn och åldringar – och där någonstans inleddes det vi kallar förintelsen.

Enligt historikern Alex J. Kay var EK9 under Alfred Filberts befäl den första enhet som började mörda kvinnor och barn, vilket skedde i slutet av juli 1941 i dagens Vitryssland.

Någon stor litteratur är det inte. Alex J. Kay redovisar sina forskningsrön på en rätt torr prosa. Men inte desto mindre är detta viktig forskning om förintelsens centralgestalter på mellannivå. Det är dock frapperande och fascinerade att han, trots alla fakta i målet, inte lyckas förklara eller förstå mer. Alfred Filbert kom från tysk medelklass, doktorerade i juridik på 1930-talet, gick med i SS, tjänstgjorde ett tag bakom östfronten där han administrerade och själv deltog i masskjutningar av tusentals civila människor, sedan omplacerades han. Efter kriget återgick han till ett vanligt liv, men dömdes 1959 av tysk domstol till livstids fängelse. Han släpptes på grund av dålig hälsa 1975, och levde sedan femton år till. Någon förklaring mer än att han var hängiven nationalsocialist och ”bara lydde order” ger inte boken – som trots det är ett viktigt bidrag till forskningen om förintelsen.