Annons

skolbarn i södra Etiopien

Pristagarnas studier visade att varken fler skolböcker eller fria skolmåltider gav några större effekter på skolresultaten, däremot förbättrades skolresultaten om lärarna fick korttidskontrakt som förlängdes vid goda resultat.

Bild: 
Getty Images

De bekämpar fattigdom med experiment

Årets pristagare har med sin forskning förbättrat förutsättningarna för att bekämpa global fattigdom. Under de två årtionden som de har varit verksamma har deras experimentella tillvägagångssätt förvandlat utvecklingsekonomin till ett spännande och givande forskningsfält.

Publicerad:

2019-12-05

Lyssna på artikeln:

– Det är ett superbra val av pristagare! Det säger Tessa Bold, forskare i nationalekonomi vid Stockholms universitet, som forskar i utvecklingsekonomi efter samma principer som pristagarna – genom så kallade fältexperiment.

– Visst är det ett rätt förvånande pris, fortsätter hon. De tre forskarna är relativt unga. Men detta med utvecklingsekonomi har ju lite varit på gång, säger hon.

De tre pristagarna – som är födda på 1960- och 70-talen – har genom sin forskning försökt minska den globala fattigdomen. Rent konkret handlar deras forskning om att hitta vetenskapliga svar på frågor som ”Varför går inte alla barn i skolan?”, ”Varför vaccineras inte alla barn i fattiga länder?” eller ”Varför tar inte småbönder till sig ny teknik som skulle vara mer lönsam?”

– Detta är viktiga frågor, och priset handlar om att använda sig av en bra vetenskaplig metod, säger Tessa Bold.

Grundar sig i fältexperiment i Kenya

Dessa forskare har använt sig av randomiserade, det vill säga slumpmässiga, fältexperiment. Metoden kan användas för att testa teorier och hitta riktlinjer. Detta är något relativt nytt inom nationalekonomi och samhällsforskning.

Michael Kremer 55 år, USA. Professor i utvecklingsekonomi vid Harvard university, USA. Han har skrivit en artikel som handlar om de senaste en miljon åren av befolkningsutveckling.

Esther Duflo 47 år, Frankrike. Professor i utvecklingsekonomi vid MIT i USA. Hon blev vid 29 års ålder den yngsta fast anställda forskaren på MIT.

Abhijit Banerjee 58 år, Indien. Professor i ekonomi vid MIT, USA. Han har bland annat gjort den prisbelönade dokumentären The name of the disease som finns på Youtube.

Bild: 
REUTERS / Brian Snyder / TT, Harvard University, Sanjeev Verma / Hindustan Times / Shutterstock

Pionjär var Michael Kremer som började arbeta fältexperimentellt i västra Kenya på 1990-talet. Tillsammans med några kolleger försökte han förstå varför vissa barn hade låga skolresultat och hur man skulle kunna förbättra dem. Behövde de bättre skolmåltider, fler läroböcker, bättre pedagogik eller mer drivna lärare?

För att svara på sådana frågor genomförde man slumpmässiga försök med insatser på skolor som är lika varandra i övrigt, för att sedan kunna utvärdera insatserna. Genom att arbeta på ett metodiskt sätt kunde man få fram rätt säkra samband och till och med kausaliteter – orsakssamband. Metoden har hämtat inspiration från framför allt medicinsk forskning, där man länge arbetat med randomiserade kontrollgrupper för att testa insatser och mediciner.

En lärdom av pristagarnas studier är att många av de insatser som testades hade rätt liten effekt på skolresultaten. Varken fler skolböcker eller fria skolmåltider förbättrade skolresultaten. Att bara tillföra resurser utan kompletterande åtgärder ledde inte till bättre resultat.

Andra studier har dock visat att till exempel nivåanpassad undervisning för de svagaste eleverna är en effektiv insats på kort och medellång sikt.

Kortidskontrakt för lärare höjde skolresultaten

En annan slutsats är att lärare med korttidskontrakt förbättrade skolresultateten. Mekanismen bakom detta visade sig vara att lärare med korttidskontrakt, som kunde förlängas vid goda resultat, sannolikt ansträngde sig mer. Samtidigt som fler permanenta lärare inte gav tydliga effekter.

En studie gjord enligt samma metod visade att fattiga människor är extremt priskänsliga för kostnader för mediciner till sina barn. Ett experiment på den indiska landsbygden visade att vaccinationsgraden ökade när man testade att ge föräldrarna en påse linser om de kom för att vaccinera sina barn.

Sådana resultat kan påverka politiska policybeslut i skol- och hälsovårdsfrågor.

– Numera kan man alltså dra långt mer vetenskapliga slutsatser av vissa insatser, säger Tessa Bold. Det kan vara svårt att renodla enskilda effekter, men arbetar man metodiskt med just slumpvisa grupper så går det.

Lätt att dra fel slutsatser

Hon påpekar att det är lätt att dra fel slutsatser. Till exempel att en skola med goda resultat har det på grund av att de har fler läroböcker än en annan, när det i själva verket kan vara andra faktorer som är avgörande och som man som forskare måste försöka urskilja. Det kan handla om att den framgångsrika skolan har bättre ledning, högre utbildade föräldrar, fler läxor eller andra bakomliggande faktorer som egentligen fäller avgörandet.

– Det är vad som kallas selektionsproblemet. Men gör man allt rätt från början så blir analysen i regel korrekt, säger Tessa Bold. Och slumpmässigheten är nyckeln till denna vetenskapliga metod.

För några år sedan utkom ett par av pristagarna med boken Poor economics. A radical rethinking of the way to fight global poverty för den som vill läsa mer om deras forskning.

Vill du läsa mer har Tessa Bold skrivit en längre kommentar till årets ekonomipris på sajten Ekonomistas.

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.