Annons

jordklot på tallrik

I avhandlingen berättar personer som provat ett ”köpfritt år” att de mådde bra av det – och inte saknade konsumtionen.

Bild: 
Getty Images

Minskad konsumtion är svårt i praktiken

En hållbar konsumtion innebär att konsumera mindre – vilket det pratas alldeles för lite om. Det säger forskaren Åsa Callmer som doktorerat vid KTH med en avhandling om tillräcklighet.

Annons

Sverige är ett av 15 länder i världen med störst ekologiskt fotavtryck per person. Om alla andra på planeten levde som vi skulle det behövas fyra jordklot, enligt Världsnaturfonden.

För att jordens resurser ska räcka till alla behöver konsumtionsmönstret i många länder ändras. Men hur? Svaret lyder tillräcklighet. Det menar forskaren Åsa Callmer, som nyligen doktorerat vid KTH och tagit upp ämnet i sin avhandling.

Övertro på teknik

– Det har länge funnits en övertro på teknik, att mer hållbara produktionssätt kommer att lösa problemet. Tillräcklighet har inte nämnts så mycket i Sverige, men tillför tydligt att vi måste minska den totala konsumtionen. Det har även ett rättvisetänk om att vi, som lever långt över vad planeten klarar av, måste backa från det miljöutrymme vi tar upp, säger hon.

Att tillräcklighet kan vara ett sätt att minska vår konsumtion kan låta självklart eller banalt. Men en stor del av avhandlingen handlar om hur lite utrymme frågan får i debatten om hållbarhet – och hur svårt det faktiskt är att omsätta i praktiken, både för samhället och individen.

Identitet med konsumtion

En utmaning är att vi lever i en kultur där konsumtion blivit ett naturligt sätt för många att uttrycka sin identitet, någonting som egentligen lika gärna skulle kunna uttryckas genom att vistas i naturen eller vårda nära relationer. En annan utmaning är att vi låsts fast i vissa konsumtionsmönster.

– Det har dels att göra med hur saker är tillverkade, att det ofta är billigare att köpa nytt än att reparera det vi redan köpt. Ständiga uppdateringar av mjukvara kan göra att teknik måste bytas ut trots att det inte är något fel på den, säger Åsa Callmer.

Medan enskilda individer kan gå mot strömmen ligger mycket av ansvarsbördan hos politiken. Det kan till exempel handla om att ställa högre krav på hur länge produkter ska hålla, och göra det lättare och billigare att byta, dela, reparera eller hyra produkter.

– Sen finns det också ett konkret hinder i att samhället är byggt kring en förväntan om ekonomisk tillväxt. Där uppstår det en målkonflikt, det är svårt för en kommun att locka till sig företag och samtidigt säga till invånarna: ”vi vill att ni konsumerar mindre”.

Ett alternativ kan då vara att låta andra mål, exempelvis ökat välmående, väga tyngre än målet om tillväxt. 

Positivt med köpfritt år

När individer faktiskt minskar sin konsumtion tycks de må bra av det. Det framgår i en del av avhandlingen där personer som provat ett år utan att köpa nya prylar blev intervjuade.

– Det som förvånade mig mest var att se hur få av dem som saknade konsumtionen. De upplevde det köpfria året som ganska lätt, och att de mådde bra av det, säger Åsa Callmer.

Hur tror du att coronapandemin kommer att påverka våra konsumtionsmönster?

– Jag tänker att det kan gå åt båda håll. Vi kan komma ur det här mer medvetna om vad vi verkligen behöver, men det kan även bli så att folk vill resa och konsumera mer för att kompensera för vad man anser vara förlorad tid.

De forskar på cirkulärt mode

Våra kläder kräver stora mängder vatten, energi och kemikalier för att tillverkas.

2019-05-16

Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Våra texter ska vara balanserade och trovärdiga, och sätta forskningsresultaten i sitt sammanhang för att göra dem begripliga. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966.