När lösningen på ett miljöproblem skapar nya

Solar geoengineering kallas en omstridd metod för att försöka kyla ner jorden genom att sprida reflekterande partiklar i atmosfären. Journalisten Elizabeth Kolbert tar upp ämnet i sin nya bok Under a white sky – the nature of the future, om människans försök att kontrollera naturen.

1 | Boken har titeln Under en vit himmel. Vad betyder det?

– Om vi skulle sprida en massa partiklar i stratosfären för att reflektera bort en del av solinstrålningen får det många effekter. En av dem är att himlen blir vitare, som smog, även på obebodda platser. Ju fler partiklar, desto större tror forskare att den här effekten blir, även om ingen vet med säkerhet, eftersom det är något som aldrig gjorts tidigare.

2 | Solar geoengineering är omstritt och i Sverige protesterar miljörörelsen mot att de första vetenskapliga experimenten, som du också skriver om i boken, planeras i Kiruna. Vad är din kommentar till dessa protester?

– Det finns berättigade argument från bägge sidor och som journalist tar jag inte ställning. Men något som verkar försvinna i debatten är att det handlar om ett första experiment för att undersöka om solar geoengineering över huvud taget kan fungera. Alla tycks utgå från att experimenten är första steget mot ett genomförande. Det blir en märklig situation om vi inte ens kan bedriva vetenskap.

3 | På vilket sätt skiljer sig klimatfrågan från andra utmaningar som människan ställts inför?

– Jag tror inte att alla inser i vilken skala vi förändrar världen. Och när skalan på problemen ökar blir också lösningarna mer storskaliga. Det finns också en tröghet i systemet. Även om utsläppen minskas till noll i dag finns koldioxiden som vi redan släppt ut kvar i atmosfären och påverkar klimatet.

4 | Du ger många exempel på hur människan försöker lösa problem som är resultatet av att människor försökt lösa andra problem. Hur fick du upp ögonen för hur vi ständigt försöker fixa saker vi ställt till med i naturen?

– Jag besökte forskare på Hawaii som drev ett projekt för att utveckla superkoraller som klarar att överleva i varmare hav. Då började jag se ett mönster. Först förstör vi våra hav, sedan försöker vi manipulera korallerna.

5 | Som läsare vet jag ibland inte om jag ska skratta eller gråta åt exempel som det med Chicagofloden. Först ändrades flodens riktning för att förhindra att avloppsvatten rann ut i Lake Michigan. Senare måste vissa sträckor elektrifieras för att förhindra att karpar tar sig förbi. Karparna är i sin tur inplanterade för att äta upp en viss typ av alger med resultatet att de försökar sig hejdlöst. Tar det aldrig slut?

– Nej, det bara fortsätter. Jag ser små och stora exempel överallt. Jag kan ta ett härifrån New England där jag bor. Här angrips askar av en skalbagge som kommit hit från Asien. Nu undersöks om vi kan föra hit en speciell geting för att bekämpa dem.

(Boken ges ut på svenska i höst av Volante förlag med titeln Under en vit himmel.)