Annons

Finland har ungefär en miljon kor som årligen producerar fyra miljoner ton dynga. Det blir många komockor.

Bild: 
Istockphoto

Komockornas öde kartlagt

Finska forskare presenterar storskaliga studier av nedbrytningen av komockor. Undersökningarna visar att klimatet har en stor effekt på nedbrytningshastigheten och att skalbaggarna är viktiga i processen.

Författare: 

Publicerad:

2013-11-19

Det finns drygt en miljard kor på vår planet. De producerar enorma mängder komockor och om det inte vore för en omfattande nedbrytningsprocess, så skulle världen snarare vara brun än grön. Nedbrytningen av komockorna är ett exempel på en ekosystemtjänst, det vill säga en process som gynnar oss, och som vi får mer eller mindre gratis av våra ekosystem.

Finska forskare har nu detaljstuderat nedbrytningen av komockorna. Studien är sannolikt unik: man utförde nämligen experiment med komockor på ett 70-tal platser i landet – från norr till söder – och experimenten utfördes samtidigt. För att klara av det storskaliga försöket har forskarna tagit hjälp av allmänheten. Den finska studien är således ytterligare ett exempel på nyttan av så kallade citizen science-projekt, eller medborgarevetenskap om man vill.

Studien visar att 68 procent av komockornas vikt försvinner genom uttorkning och till följd av mikroorganismernas nedbrytning. Småkryp står för 13 procent av nedbrytningen. Skalbaggar av släktet Geotrupes – som tillhör tordyvlarna – är de effektivaste nedbrytarna bland småkrypen. Men även daggmaskar och dyngbaggar är viktiga i processen.

Efter två månader återstår i genomsnitt 18 procent av komockornas vikt. Men nedbrytningshastigheten är olika i olika delar av landet. I södra Finland återstod endast tio procent av vikten efter två månader, medan motsvarande siffra var 26 procent i de nordligaste regionerna. Klimatet har följaktligen en stor effekt på nedbrytningsprocessen.

Experimenten har utförts med hjälp av ungdomar från 4H-klubbar i Finland. Deltagarna placerade ett antal nätburar över olika komockor på bondgårdar. Burarna skiljde sig åt när det gällde nätens finsmaskighet. På så sätt kunde man hindra småkryp i olika storleksklasser att nå komockorna. De inburade komockorna vägdes regelbundet. Genom att jämföra viktminskningen hos de olika komockorna i burarna, kunde man beräkna hur mycket de olika grupperna av småkryp bidrog till nedbrytningen.

Inom de flesta citizen science-projekt hjälper allmänheten forskarna genom att bidra med observationer eller genom att analysera befintlig data. Men den nya studien, som publicerades i Ecology, visar fördelarna med att ge medborgarna en mer aktiv roll inom forskningen, som att utföra experiment.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Lägg till kommentar