Annons

Vargarnas jakt gynnar asätande arter som korp, kråkor och rödrävar.

Bild: 
Istock

Vargarna gynnar andra arter

Både älgjakten och vargarnas jakt på älg gynnar asätarna. Men vargarnas jakt sker året runt vilket medför att tillgången på föda i form av älgrester blir jämnare spridd över året. 

Publicerad:

2013-11-05

Vargstammens ökning har inte medfört någon nämnvärd ökning av födotillgången för asätarna. Det beror på att älgjägarna minskar jaktuttaget i vargtäta områden. Och jägarna bidrar också till asätarnas födobas, eftersom de lämnar kvar slaktrester i skogen. Men älgjakten sker endast under hösten medan vargarna jagar älg året runt. Det medför att asätarna får en jämnare födotillgång i vargtäta områden. Det visar studier från Grimsö forskningsstation, som tillhör Sveriges lantbruksuniversitet. 

Studierna utfördes i Mellansverige samt i angränsande områden i östra Norge. Forskarteamet beräknade födomängden i form av älgrester i –  och utanför –  vargrevir inom studieområdet. Älgresterna härstammade från vargarnas jakt, jägarnas jakt, trafikolyckor samt från älgar som dött en naturlig död. Genom att montera automatiska kameror vid älgkadavren kunde forskarna undersöka vilka arter som besökte kadavren.

Älgjakten bidrog med den största mängden älgrester uttryckt i vikt. I områden med varg producerade älgjägarna 57 procent av älgresterna och vargarna 26 procent. I områden utan varg stod älgjakten för 81 procent av älgresterna. Bidraget från trafikolyckor och naturliga dödsorsaker var runt 10 procent vardera.

Kamerabilderna visade att 17 olika arter utnyttjade kadavren efter vargdödade älgar. Korp, rödräv, duvhök och mård stod för 90 procent av besöken vid kadavren. Men även mera sällsynta arter som järv och kungsörn dök upp i bland. Det var ovanligt att vargarna återvände till de slagna älgarna. Slaktresterna efter älgjakten utnyttjades av ungefär samma arter som sågs vid de vargdödade älgarna.

Under perioden december till augusti fanns det mera älgrester i vargtäta områden än i områden utan varg. Det innebär att asätarna i vargområdena har mera mat under kritiska perioder som senvintern och under våren, då många asätare har ungar.

Studier av Nordamerikanska vargflockar har visat att de ofta vaktar sina byten, och att vargarna kan utgöra ett hot mot vissa asätande arter. Men de nya rönen, som publicerades i PLOS ONE visar att sådana beteenden är ovanliga bland skandinaviska vargar, vilket gynnar asätarna.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Lägg till kommentar