Annons

När folkhemskritik blev kreationism

Författare: 

Publicerad

2009-12-08

Årtiondets kanske mest inflytelserika biolog (och säkerligen den mest högröstade) har nyligen kommit ut med ännu en bok. I The greatest show on Earth: The evidence for evolution har Richard Dawkins ambitionen att övertyga läsarna om evolutionsteorins riktighet. Men behövs verkligen en bok som bevisar att evolution finns? Nog vet vi att arter uppstår genom naturligt urval, lika väl som vi vet att jorden är rund?

Jag tror inte man ska vara så säker på det. Att kunskapen om hur evolution fungerar sitter ganska löst blir uppenbart då man betänker att det även bland universitetsanställda finns stora luckor i den naturvetenskapliga bildningen. Bland humanisterna (den akademikergrupp jag själv tillhör) menar visserligen alla att Darwin hade rätt, men det beror i många fall på att man helt enkelt litar på de naturvetenskapliga kollegornas professionalitet. De grundläggande kunskaperna som gör att man själv kan konstatera riktigheten i Darwins resonemang saknas oftare än man tror. Inte minst börjar 90-talets nedskärningar i grundskolorna märkas bland de yngsta akademikerna. Några autentiska exempel, som nota bene kommer från i övrigt högst intelligenta personer som inom sina egna områden har omfattande kunskaper:
Påståendet att chihuahuan uppstod genom en korsning av råtta och hund avfärdas inte omedelbart utan tål att diskuteras. Liksom frågan om hur många hål en ko har (kommer kobajset och kalvarna ur samma eller är det olika?) Och när en av mina kollegor för ett par år sedan såg en fejkad dokumentär om drakar kom hon till jobbet fullt beredd att revidera sin syn på medeltidens fauna.

De här bildningsblottorna är något som lärarkåren på alla utbildningsnivåer bör ha i bakhuvudet. Själv hade jag det inte då jag i höstas undervisade amerikanska utbytesstudenter i svensk historia. I god kritiskt granskande anda redogjorde jag för det svenska folkhemmets fram- och baksidor. Å ena sidan trygghet och ekonomisk säkerhet för majoriteten, å den andra ett bitvis sunkigt idégods med socialdarwinistiska förtecken. Studenterna fick även läsa en text om de svenska tvångssteriliseringarna (”Science and political culture: Eugenics in comparative perspective”, en artikel av Peter Weingart i Scandinavian Journal of History 1999:2).
För sent insåg jag att minst en av studenterna tolkade ”socialdarwinism” som ”darwinism”. Utifrån sin bakgrund i ett kristet samfund buntade han ihop rasbiologi med evolutionslära. Min beskrivning av folkhemmets skuggsidor blev för honom en bekräftelse på att Darwin hade fel, moraliskt såväl som vetenskapligt. Och eftersom universitetet dragit ned på antalet lärarledda undervisningstillfällen hade jag inte tid att rätta till misstaget.

Kommentera:

3

Dela artikeln:

Kommentarer

Tack för en intressant text! Själv undrar jag ibland hur väl bevandrade naturvetare i allmänhet är i evolutionsteori. Jag tänker bland annat på en mycket olycklig rubriksättning som ett seminarium vid Kungliga skogs- och lantbruksakademien har. Där hävdas att "ny forskning utmanar Darwins syn på evolutionen". I själva verket så vill man med seminariet ifrågasätta den förenklade, men i de flesta fall helt riktiga syn på ärftlighet som förmedlas i skolböcker. Där presenteras mendelsk nedärvning är den enda nedärvning som finns, men ny forskning har hittat några andra anmärkningsvärda, men frågan är hur betydelse fulla, icke-medelska kryphål. Darwin hade visserligen en egen ärftlighetsteori, men den låg långt ifrån både Mendels teori och den beprövade kunskapen. Jag tror inte seminariet vill ifrågasätta evolution genom naturligt urval, något som den olyckliga påannonseringen antyder.

Länk till seminariet: http://www.ksla.se/sv/redirect_frameset.asp?p=197

Varför accepterar många evolutionsteorin?
Det finns många bevis för en skapelse. Varför förkastar då många skapelsen för att i stället acceptera evolutionsteorin? En orsak är det de har lärt sig i skolan. Läroböcker i biologi och naturkunskap framhåller nästan alltid den evolutionistiska synen. Eleverna får sällan eller aldrig höra argument mot evolutionen. Faktum är att man vanligen förhindrar att sådana argument kommer med i läroböcker.
 I tidskriften American Laboratory skrev en läkare följande om sitt barns skolundervisning: ”För barnet framläggs inte evolutionen som en teori. Utstuderade påståenden görs i vetenskapliga texter redan i andra klass (enligt de läroböcker för barn som jag har läst). Evolutionen framläggs som ett faktum och inte som ett antagande som kan ifrågasättas. Utbildningssystemets auktoritet framtvingar sedan tron.” Angående evolutionsundervisning i högre klasser sade han: ”En elev tillåts inte ha en egen uppfattning eller framlägga den: om eleven gör det blir han eller hon utsatt för förlöjligande och kritik från lärarens sida. Ofta riskerar eleven att lida akademisk förlust, därför att hans eller hennes syn inte är ’korrekt’, och betyget sänks.”1
 Ett evolutionistiskt synsätt genomsyrar inte bara skolorna, utan alla områden inom naturvetenskapen och även andra ämnesområden, till exempel historia och filosofi. Böcker, tidskriftsartiklar, filmer och TV-program behandlar evolutionen som ett fastslaget faktum. Ofta hör eller läser man sådana fraser som: ”När människan utvecklades från de lägre djuren”, eller: ”För millioner år sedan, när livet utvecklades i havet.” Människor blir på så sätt påverkade att godta evolutionen som ett faktum, och bevis mot den förbigås helt.
Auktoritetstrycket
 När ledande lärare och forskare hävdar att evolutionen är ett faktum och antyder att det bara är de okunniga som vägrar att tro på den, hur många lekmän vill då säga emot dem? Detta auktoritetstryck till förmån för evolutionen är en viktig orsak till att så många accepterar den.
 Ett typiskt exempel på åsikter som ofta påverkar lekmännen är följande påstående av Richard Dawkins: ”Darwins teori stöds nu av alla tillgängliga relevanta bevis, och dess sanning betvivlas inte av någon seriös nutida biolog.”2 Men är det egentligen så? Inte alls. Lite efterforskning visar att många vetenskapsmän, däribland ”seriösa nutida biologer”, inte bara betvivlar evolutionsläran, utan helt enkelt inte tror på den.3 De anser att bevisen för en skapelse är mycket kraftigare. Sådana generaliseringar som den Dawkins gjorde sig skyldig till är alltså felaktiga. Men de är typiska för försöken att begrava oppositionen genom sådant språkbruk. En läsare framhöll detta i New Scientist: ”Har Richard Dawkins så svag tro på bevisen för evolutionen att han måste ta till generaliseringar för att avfärda motståndare till sina trosuppfattningar?”4
 På liknande sätt säger evolutionisterna Luria, Gould och Singer i boken A View of Life att ”evolutionen är ett faktum”, och de hävdar: ”Vi kan lika gärna betvivla att jorden kretsar kring solen eller att vatten utgörs av väte och syre.”5 De förklarar också att evolutionen är ett faktum i lika hög grad som tyngdkraftens existens. Det kan emellertid experimentellt bevisas att jorden kretsar kring solen, att vatten består av väte och syre och att tyngdkraften existerar. Men evolutionen kan inte bevisas experimentellt. Dessa evolutionister medger faktiskt att ”det rasar en debatt angående teorierna om evolutionen”.6 Men rasar det fortfarande debatter om huruvida jorden kretsar kring solen, huruvida vatten består av väte och syre eller huruvida tyngdkraften existerar? Nej. Hur rimligt är det då att säga att evolutionen är ett faktum i lika hög grad som dessa fakta?
 I förordet till John Readers bok Missing Links visar David Pilbeam att forskare inte alltid grundar sina slutsatser på fakta. Han säger att en orsak är att forskare ”också är människor och att mycket står på spel — det finns nämligen glittrande belöningar i form av berömmelse och publicitet”. I boken medges det att evolutionen är ”en vetenskap som drivs framåt av personliga ambitioner och därför är mottaglig för förutfattade meningar”. Som exempel sägs det: ”När förutfattade meningar ... välkomnas så entusiastiskt och upprätthålls så länge som i fallet med Piltdownmänniskan, uppvisar vetenskapen en oroande benägenhet för tro före undersökning.” Författaren tillägger: ”Nutida [evolutionister] är inte mindre benägna att klamra sig fast vid felaktiga data som stöder deras förutfattade meningar än tidigare forskare ... [som] avfärdade objektiva bedömningar till förmån för det de ville tro.”7 Somliga forskare kommer, därför att de har ägnat sitt liv åt evolutionen och önskar befrämja sin karriär, inte att medge att de kan ha fel, utan de arbetar på att rättfärdiga sina förutfattade meningar i stället för att erkänna fakta som kan motsäga dessa.
 I förordet till den engelska hundraårsminnesutgåvan av Darwins Om arternas uppkomst framhöll och beklagade W. R. Thompson denna ovetenskapliga inställning. Han sade: ”Om argumenten inte kan stå emot en analys, bör man hålla tillbaka sitt bifall, och en massomvändelse på grund av osunda argument måste betraktas som beklagansvärd.” Han sade: ”De fakta och tolkningar som Darwin förlitade sig på har nu upphört att övertyga. De långvariga undersökningarna om ärftlighet och variation har undergrävt den darwinistiska hållningen.”8 Thompson framhöll också: ”Ett långvarigt och beklagansvärt resultat av bokens framgång var att biologer hängav sig åt obevisbara spekulationer. ... Darwinismens framgång följdes av en nedgång i den vetenskapliga hederligheten.” Han sade: ”Denna situation, då vetenskapsmän träder upp till försvar för en lära som de inte vetenskapligt kan definiera och ännu mindre demonstrera med vetenskaplig skärpa och då de försöker bibehålla dess trovärdighet hos allmänheten genom att undertrycka kritiken och eliminera svårigheterna, är något onormalt och icke önskvärt inom vetenskapen.”9
 På liknande sätt kritiserade Anthony Ostric, professor i antropologi, sina forskarkolleger för att de förklarar att teorin om att människan härstammar från aplika varelser är ”ett faktum”. Han sade att ”den som bäst bara är en hypotes, och en hypotes som inte är särskilt väl underbyggd”. Han framhöll att ”det inte finns några bevis för att människan inte har förblivit i grund och botten densamma sedan de första vittnesbörden om hennes uppträdande”. Denne antropolog sade att den stora kretsen yrkesverksamma forskare har ställt sig bakom dem som stöder evolutionsteorin ”av fruktan för att inte förklaras vara seriösa vetenskapsmän eller för att bli utstötta från seriösa akademiska kretsar”.10 Och med avseende på detta kommenterade Hoyle och Wickramasinghe: ”Antingen tror man på dessa uppfattningar, eller också blir man oundvikligen märkt som kättare.”11 Ett resultat av detta har varit en ovilja hos många forskare att fördomsfritt undersöka skapelsetrons ståndpunkt. Det sades i ett brev till utgivaren av Hospital Practice: ”Vetenskapen har alltid varit stolt över sin objektivitet, men jag fruktar att vi forskare snabbt håller på att bli offer för det fördomsfulla tänkesätt som vi så länge har avskytt.”12
Religionens misslyckande
 Ytterligare en orsak till att evolutionsteorin har accepterats är den konventionella religionens misslyckande både i fråga om vad den lär och i fråga om vad den gör, och även dess misslyckande i fråga om att på tillbörligt sätt företräda bibelns skapelseskildring. Upplysta människor är väl medvetna om skrymtaktigheten, förtrycket och inkvisitionerna i religionens förflutna. De har sett prästerskapet stödja diktatorer som mördar. De vet att människor som tillhört samma religion i krig har dödat varandra i milliontal, med stöd från prästerskapet på båda sidor. De finner därför inget skäl att ta den Gud som dessa religioner antas representera med i räkningen. Och de stöts ännu längre bort av absurda och obibliska läror. En sådan tanke som evig tortyr — att Gud för evigt låter människor brinna i en bokstavlig helveteseld — är avskyvärd för förnuftiga människor.
 Det är emellertid inte bara förnuftiga människor som stöts bort av sådana religiösa läror och handlingar, utan bibeln visar att Gud också stöts bort. Bibeln avslöjar faktiskt helt rättframt det skrymtaktiga hos vissa religiösa ledare. Det sägs till exempel om sådana: ”På det sättet ser ni också, utvärtes visserligen, rättfärdiga ut för människorna, men invärtes är ni fulla av skrymteri och laglöshet.” (Matteus 23:28) Jesus sade till allmänheten att deras religiösa ledare var ”blinda vägledare” som inte lärde ut vad som kommer från Gud, utan i stället ”såsom lärosatser” lärde ut ”människobud”. (Matteus 15:9, 14) Dessutom fördömer bibeln religiösa människor som ”offentligt bekänner ... att de känner Gud, men [som] med sina gärningar förnekar ... honom”. (Titus 1:16) Religioner som har främjat eller översett med skrymteri och blodsutgjutelse härrör alltså inte från Gud, och inte heller representerar de honom, vad de än hävdar. I stället kallas de ”falska profeter” och jämförs med träd som frambringar ”värdelös frukt”. — Matteus 7:15—20; Johannes 8:44; 13:35; 1 Johannes 3:10—12.
 Många religioner har också kapitulerat i frågan om evolutionen och på så sätt underlåtit att ge sitt folk något alternativ. I New Catholic Encyclopedia sägs det till exempel: ”Den trovärdigaste vetenskapliga redogörelsen för vårt ursprung tycks vara allmän evolution, även av människokroppen.”13 Vid ett möte i Vatikanen var tolv vetenskapsmän som representerade det högsta vetenskapliga organet inom katolska kyrkan överens om följande uttalande: ”Vi är övertygade om att mängden av bevis gör att tillämpningen av begreppet evolution på människan och andra primater står utom allt tvivel.”14 Är det troligt att oupplysta kyrkomedlemmar skall stå emot sådana religiösa påtryckningar, fastän ”mängden av bevis” i själva verket inte stöder evolutionen, utan skapelsen?
 Det vakuum som detta orsakar fylls ofta av agnosticism och ateism. Människor överger sin tro på Gud och accepterar evolutionsteorin som alternativet. I dag är ateism grundad på evolutionsteorin till och med ”statsreligion” i ett flertal länder. En stor del av ansvaret för denna otro kan lastas på den här världens religioner.
 Dessutom får vissa religiösa läror människor att tro att bibeln lär sådant som står i strid med vetenskapliga fakta, och därför förkastar de bibelns Gud. Som vi nämnde i ett tidigare kapitel hävdar till exempel somliga att bibeln lär att jorden skapades på sex bokstavliga 24-timmarsdygn och att den bara är 6.000 år gammal. Men bibeln lär inte något sådant.
Att se för att tro
 Somliga människor förkastar uppriktigt tanken på en Skapare, därför att de anser att man måste se för att kunna tro. Om något inte kan ses eller uppmätas på något sätt, då kan de anse att det inte existerar. Visserligen medger de existensen av många ting i det dagliga livet som inte kan ses, till exempel elektricitet, magnetism, radiovågor och tyngdkraften. Detta ändrar ändå inte deras inställning, eftersom alla dessa ting kan uppmätas eller avkännas på något annat fysikaliskt sätt. Men det finns inget fysikaliskt sätt att se eller uppmäta en Skapare, en Gud.
 Som vi kan se finns det dock sunda skäl att tro att det verkligen finns en osynlig Skapare, eftersom vi kan se bevisen för, de fysiska resultaten av, hans skapande verksamhet. Vi ser dem i den tekniska perfektionen och den komplicerade beskaffenheten hos atomuppbyggnaden, i det suveränt organiserade universum, i den unika planeten jorden, i den förbluffande formgivningen av djur och växter och i människans fantastiska hjärna. Detta är verkningar som måste ha en orsak som kan förklara deras existens. Även materialister accepterar denna lag om orsak och verkan i fråga om allt annat — varför inte också när det gäller det bokstavliga universum?
 Bibelns enkla argument i den här frågan uttrycker det hela på bästa sätt: ”[Skaparens] osynliga egenskaper, det vill säga hans eviga makt och gudomlighet, har varit synliga ända sedan världen började för förnuftets öga i de ting han har gjort.” (Romarna 1:20, The New English Bible) Bibeln går alltså i sitt resonemang från orsak till verkan. Den synliga skapelsen, de fantastiska ”ting han har gjort”, är en uppenbar verkan som måste ha en intelligent orsak. Denna osynliga orsak är Gud. Som Skaparen till hela universum äger han dessutom utan tvivel sådan enorm kraft att människor av kött och blod inte bör förvänta sig att kunna se Gud och överleva. Bibeln säger: ”Ingen människa kan se mig [Gud] och leva.” — 2 Moseboken 33:20.
Ytterligare en stor orsak att inte tro
 Det finns en annan stor orsak till att många människor överger sin tro på Gud och accepterar evolutionsteorin. Det är det utbredda lidandet. I århundraden har det rått så mycket orättvisor, förtryck, brottslighet, krig, sjukdomar och död. Många människor förstår inte varför alla dessa svårigheter har drabbat människosläktet. De anser att en allsmäktig Skapare inte skulle ha tillåtit sådant. Eftersom dessa förhållanden råder, anser de att det inte kan finnas någon Gud. När evolutionsteorin framläggs accepterar de således den som den enda möjligheten, ofta utan att undersöka frågan närmare.
Varför skulle då en allsmäktig Skapare tillåta så mycket lidande? Kommer det alltid att vara på det här sättet? När man förstår svaret på de här frågorna kommer det i sin tur att göra att man förstår den djupare, bakomliggande orsaken till att evolutionsteorin har blivit så utbredd i vår tid.

Litteraturhänvisningar:
 1. Donald F. Calbreath: ”The Editor’s Page”, American Laboratory, november 1980, sid. 10.
 2. Richard Dawkins: ”The Necessity of Darwinism”, New Scientist, 15 april 1982, sid. 130.
 3. Impact, september 1981, sid. ii.
 4. New Scientist, 13 maj 1982, ”Letters”, sid. 450.
 5. Salvador E. Luria, Stephen Jay Gould och Sam Singer: A View of Life, 1981, sid. 574.
 6. Samma verk, sid. 575.
 7. John Reader: Missing Links, 1981, sid. 10, 81, 209, 226.
 8. W. R. Thompson: Introduktion till The Origin of Species av Charles Darwin, 1956 års engelska upplaga, sid. viii, xii.
 9. Samma verk, sid. xxi, xxii.
10. Arthur J. Snider: ”Darwin Issue Draws Rebuff of Professor”, The Commercial Appeal, Memphis, Tennessee, 9 september 1973, del 1, sid. 21.
11. Fred Hoyle och Chandra Wickramasinghe: Evolution From Space, 1981, sid. 137.
12. Hospital Practice, september 1981, sid. 17.
13. New Catholic Encyclopedia, 1967, band V, sid. 694.
14. J. M. Lowenstein: ”Twelve Wise Men at the Vatican”, Nature, 30 september 1982, sid. 395.

Tack Emil för dina vänliga ord, och tack Kurt för ditt inlägg, som jag tycker väl illustrerar den utveckling jag ville varna för i min blogg. Delar av Kurts inlägg kan även återfinnas i ett sex år gammalt [debattinlägg](http://debatt.passagen.se/show.fcgi?category=6500000000000046&conference...) på Passagen, här undertecknat med signaturen ”MK”.

Uppenbarligen behövs böcker som Richard Dawkins senaste. Inte för att det skulle vara ett självändamål att ge forskarvärlden rätt, utan för att flera av dagens hälso- och miljöproblem har med evolution att göra. Dessa problem riskerar att förvärras om människor inte har en korrekt kunskap om hur problemen uppkommit.
Ett exempel är de antibiotikaresistenta bakterierna, som olyckligtvis drabbar allt fler människor. Vad som hänt här är att bakteriers DNA (liksom alla andra organismers) ibland muterar. De flesta mutationerna får väldigt liten effekt; andra får effekter som minskar organismens chanser att fortplanta sig och dör därför ut. Men *några* mutationer har tvärtom resulterat i en ökad tolerans för antibiotika. En antibiotikaresistent bakterie har evolutionerats fram och sprider sig naturligtvis fort, eftersom antibiotikaresistensen avsevärt förbättrar bakteriens chanser att föröka sig. Att Gud på sista tiden skulle ha skapat ett antal nya och tråkigt nog antibiotikaresistenta bakterier framstår som mindre sannolikt.
-------------------

Mer om antibiotikaresistenta bakterier kan man läsa i bl.a. Läkartidningen - här en länk till en artikel från 2002 skriven av Otto Cars, nu ordförande för strategigruppen mot ökad antibiotikaresistens i Sverige (Strama). [Cars 2002](http://ltarkiv.lakartidningen.se/2002/temp/pda25209.pdf)

Läs gärna också om Ada Yonath, som i år tilldelades Nobelpriset i kemi tillsammans med Venkatraman Ramakrishnan och Thomas Steitz. Yonaths forskning handlar bland annat om antibiotikaresistens: [DN på nätet](http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/hennes-upptackt-kan-forklara-livets-u...)

Lägg till kommentar