Annons

Skogsbruket - en miljöbov

Författare: 

Publicerad

2012-12-13

Skogen. På många sätt är nog skogen den landskapstyp som vi tänker på när vi tänker på miljön, i alla fall när vi tänker på miljö i termer av naturen. Skogen är naturen, i hög grad, för många av oss som lever i länder som Sverige, tror jag. När vi tänker på att värna miljön, är det nog ofta skogen vi tänker. I skogen finns den biologiska mångfalden, det är skogen vi vandrar i när vi vandrar i naturen. Ja, och så fjällen, förstås, men merparten av oss bor inte särskilt nära fjällen. Många fler av oss har skogen inom rimligt räckhåll för en dagsutflykt, eller närmare än så.

Men skogen står inte bara där av sig själv. Inte med dagens skogsbruk, i alla fall. Skogen är tvärtom resultatet av en massa arbete och ekonomiska ställningstaganden, där skogen som produktionsfaktor inte så sällan ges ett utrymme som skogen i betydelsen av den natur där vi söker våra naturupplevelser kanske inte riktigt får.

Skogsvårdslagens portalparagraf säger förvisso att skogsbruket ska ta samma hänsyn till miljön som till produktionen. Det är naturligtvis inte helt klart vad det innebär. Hur mäter man miljöhänsyn mot produktion? Ja, att vi tex inte avsätter lika stora arealer för reservat som vi använder för produktion, står helt klart. Inte heller finns det något som tyder på att man låter miljöhänsynen kosta lika mycket som produktionen inbringar ekonomiskt, eller något sådant. Det gäller hur man än räknar. Och det finns ingen riktig enhet för att mäta miljöhänsyn mot produktion.

En kunskapssammanställning som en grupp forskare tagit fram tillsammans åt Naturvårdsverket, visar att i princip alla vanliga åtgärder vid jordbruk, skogsbruk, bruk av mossar samt vid renskötsel, vanligtvis innebär åtminstone någon fördel. Även i de fall som man från en miljöaspekt tycker att nackdelarna överväger - någon fördel finns det vanligen med de olika skötselåtgärderna, utöver ekonomiska intressen. Utom när det gäller intensivt skogsbruk. Där lyser miljöfördelarna med sin frånvaro. Rapporten finns i en utförlig, vetenskaplig version på <a href="engelskahttp://www.swedishepa.se/en/Start/Om-Naturvardsverket/Vara-publikationer/ISBN1/6500/978-91-620-6505-8/">engelska</a> och i en mer populärvetenskaplig och lättillgänglig på<a href="svenskahttp://www.naturvardsverket.se/Start/Om-Naturvardsverket/Vara-publikationer/ISBN1/6500/978-91-620-6509-6/">svenska</a>.

Lite muntrare blir man kanske av att läsa den rapport som ändå visar att, trots att skogsbruk leder till ökat utsläpp av växthusgaser, så kan spridning av träaska i skogen åtminstone minska utsläppen av lustgas, som är en av flera växthusgaser. Därutöver är det att undvika kalhyggen - det som kallas trakthyggesbruk - som är det bästa sättet att bevara skogens funktion som kollager och därmed hindra utsläpp av växthusgaser. Att undvika kalhyggen är dessutom väldigt mycket bättre för den biologiska mångfalden i skogen. Ja, strängt taget måste man väl undvika kalhyggen om skogen ska vara skog. Ett kalhygge är något annat.

Mer om detta finns att läsa <a href="http://www.biogeosciences.net/9/3999/2012/bg-9-3999-2012.html">här</a>.

Kommentera:

2

Dela artikeln:

Kommentarer

Kollager
På senare år har jag märkt att avverkningar av kommunal eller privat skog innebär en väldig rishög vid sidan om stockhögarna. Ris, toppar och smala stammar ska flisas sägs det och bli bränsle i fjärrvärmeverk. Om inte skogen ska börja likna bebyggd mark i fattigdom på material för nedbrytning till jord och kollager, skulle väl en rekommendation vara på plats. En sådan kunde säga att på trakthuggna ytor bör så många ton per hektar kvarlämnas, som ger ett kol-(jord)lager för kommande nysådda plantor eller fröföryngring. Inga stubbar eller rötter ska heller tas upp.
Vid gallring borde väl också kvistar och toppar ligga kvar och enbart stammar tillvaratas. I skogspartier nära bebyggelse kan ju ansträngningar krävas för att befintliga stigar lämnas gångbara.

Växthusgaser och skogsskötsel
Rapporten i Biogeosciences berör växthusgaserna metan och lustgas. Även om de är potenta växthusgaser så bidrar de med någon enstaka procent av vad koldioxiden gör i ett vanligt skogsbestånd. Att dra slutsatser angående hela växthuseffekten från den från den rapporten är således inte lämpligt.
Jag tycker att man jämför hyggesbruk och kontinuitetsskogsbruk på ett felaktigt sätt. Författarna jämför nämligen ett uttag som i kontinuitetsskogen endast är 20 % jämfört med det som gjordes på hygget. Korrigerar man till samma virkesuttag och över en hel omloppstid blir skillnaderna mellan metoderna försumbar vad gäller lustgas och metan. Studien är dessutom gjord i Tyskland med rätt orealistiska förhållanden för svensk skog, dessutom är det en undersökning utan upprepningar.
Undersökningen om askåterföring gäller organogena marker och är därför inte generellt tillämpbar.
Det pågår en diskussion om tillväxten i trakthyggesbruk kontra hyggesfritt. De senaste uppgifterna från Sverige och Finland antyder 10-20 % lägre tillväxt i ett hyggesfritt skogsbruk. (Se t.ex."Blädningsbruk", Skogsstyrelsen 2009) Då har man dessutom inte räknat in den tillväxthöjning man kan få i trakthyggesbruk genom växtförädling eller trädslagbyte. Detta innebär att trakthyggesbruket sannolikt är mer fördelaktigt än kontinuitetsskogsbruk vad gäller växthusgaser (se KSLA:s tidskrift 2010-4). Ska man få ekonomi i det hyggesfria skogsbruket måste man hugga hårt och hålla låga virkesförråd (och hoppas att tillväxten inte sjunker för mycket). Detta innebär att kollagret i skogen minskar vilket är negativt för växthuseffekten.

Lägg till kommentar